Att våga

Då har två dagars konferens med arbetet klarats av, god mat, dålig säng men som alltid mycket social tillvaro. Jag hade himla svårt att somna och sov oroligt. Jag och en arbetskamrat var faktiskt och gymmade. Det var säkert 10 år sen jag gjorde det sist. Har lite träningsvärk i dag måste jag säga men känner mig väldigt nöjd!


Det hade gått bra för maken och barnen hemma, vi facetimade på kvällen vilket de uppskattade.  Klara sa att jag var på ett "jobbhotell" till förskolepersonalen. Bra ord :-)


Väl hemma så var det full fart och sen i väg till hästarna på kvällen. Vi slutar 21.15 och så ska hästar göras i ordning och jag brukar vara hemma kring 22. Dusch och hopp i säng och sen brukar jag ha svårt att somna, jag är så i gasen, adrenalinet på topp och katten Robban hade längtat SÅ mkt efter mig. Jag däckade vid 23.30 och vaknade 3 av att Klara hade mardrömmar. Sen kunde jag inte somna om.


Så i dag är jag minst sagt sliten. I dag är det dessutom Hoppning som jag oroat mig så för.


Jag mailade ridskolan, det satt långt inne, men till slut tog jag mod till mig. Jag skrev som det var; att jag hade dödsångest och önskar byta häst. Till svar fick jag "ok, dödsångest är inte bra, vi pratar om det på torsdag"


Hahaha. Vafan. Känner mig som en femåring som är livrädd och erkänner det för sin lärare. Hej skam liksom!


****
Efter gymmet på konferensen kom jag och arbetskamraten överens om att 1 gång i veckan ska vi åka och gymma på lunchen. Heja oss! (SÅ stolt:) Nästa vecka börjar vi!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vidrig helg :(

Vila i frid älskade Isak

Bulimi