Bråka med barnen & sluta med venlafaxin

Två dagar i veckan jobbar jag till 17, de dagarna hämtar maken och fixar med mat. När jag kommer hem är oftast barnen "arga" eller bestraffande..Ungefär som om jag har övergett dem.


Dessutom är de ofta trötta efter dagis, jag blir ledsen då jag saknat dem och barnen ignorerar mig. Så i måndags var Klara på ett uselt humör, arg på mig och gjorde bara dumma saker.


Bråket slutade i alla fall med att både hon och jag satt och kramades på golvet, storgråtandes. Jag med dåligt samvete och ångest och hon olycklig. Det där har följt mig hela veckan, jag vaknade häromnatten 4.15 och låg och grubblade.


Att vara förälder är utan tvekan det svåraste och underbaraste jag varit med om, de tar verkligen fram ens bästa och värsta sidor.


Jag trodde inte jag skulle vara en mutande och hotande förälder. Jag hade höga förhoppningar och höga krav på mig, men jag har fått sänka ribban. Jag försöker tänka att jag gör så gott jag kan. Men det dåliga samvetet....


*****
Jag försöker dessutom sluta med venlafaxin, jag tycker jag mår bättre nu och eftersom jag bytt län och vårdcentral så kommer jag få dra hela historien igen åt en kanske oförstående läkare. Jag har dessutom gått upp i vikt.


Jag har tagit 1 tablett varannan dag, nu har jag minskat till 0,5 tablett varje dag. Men jag får såna otroliga brainzaps. Blir yr och ögonen hänger inte med. Otroligt läskigt. Men jag är fast besluten att försöka.


Hur har ni andra gjort?

Kommentarer

  1. Jag har gjort som du. Sen typ var tredje dag en period innan jag slutade helt. Men tyvärr hängde brainzapsen kvar rätt länge efteråt. (Vi snackar månader) tack och lov inte som det var i början men kände mig ofta alldeles väck!

    SvaraRadera
    Svar
    1. åh, då är det bara att härda ut verkar det som,!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vidrig helg :(

Bulimi

Viktiga händelser och mindre kärlek