Inlägg

Visar inlägg från november, 2017

Läkarbesök och utvecklingssamtal

Alla i familjen utom maken har förkylningsastma och ansträngningsastma. Vi har haft flutide och airomir men jag tycker de har funkat lite sisådär. Värst är nätterna, det hostas och hostas, rosslar och krupphostas i en salig blandning.


Det var ett bra tag sen vi var på barnmottagningen, så nu fick jag äntligen tummen ur och beställde tid. Tyvärr fick de inte samtidigt utan olika dagar, och olika läkare.


Hoppas de kan hitta någon lösning för oss.


****
I övrigt har vi varvat bra stunder med urjobbiga stunder, jag är helt övertygad om att de föddes med knäck i lurarna. De vägrar att höra och gör tvärtom.


Jag: -Hoppa inte i lerpölen!
Twinsen: -Nejdå! *står och tittar lystet på gyttjepölen"
Jag: -Tänk inte ens tanken!
Twinsen: *tar ett stort skutt ner i gyttjepölen och simtag*
Jag: -suck


Det spelar ingen roll vilken teknik/pedagogik jag använder, hot, beröm, inte inteordet, ignorans eller konsekvens. Samtidigt så har de fantastiska argument mot allting så det är svårt att hålla si…

Dum på dagis och självskadebeteende

När vi nattar Klara berättat hon oftast en massa saker tex sånt hon önskar sig i julklapp, minnen från gamla huset eller saker vi gjort i helgen. I går berättade hon att en kille på hennes dagis kallat henne "dum liten bebis", hon sa att hon blivit väldigt ledsen och hon inte alls är liten bebis.


Här gällde det att passa sina ord och inte säga sånt jag egentligen tyckte hon skulle göra eller säga :) Oavsett så skar det i mitt hjärta och känslan sitter kvar i dag med, att inte kunna skydda mitt barn. Att inte vara där när andra är dumma mot dem, kunna vara en skyddande mur. Det enda jag kan göra är att försöka förbereda dem, älska dem över allt annat och göra mitt bästa för dem.


Det här är väl bara början.


Min kollega berättade i dag om hennes tonåring som har ätstörningar och i går hade de upptäckt att hon hade skurit sig. Maktlösheten, frustationen och ångesten som hon bar är hemsk.


Det är verkligen inte lätt att vara förälder, jag brukar alltid bli provocerad när någon s…

Mys och bråk

Det har varit en väldigt blandad helg. Massor av mys och en del utbrott, från allas sida. Vi är verkligen som en cirkus i bland.


Vi var i simhallen som blev en riktig succé, vi har varit där massor av gånger men nu märks det att de börjar bli stora, de är så modiga. Vi åkte rutschkana, badade och skrattade.


I går var vi på bamsegympan som också var en succé, som vi skuttade, sprang och lekte.


Jag är så stolt över mina kottar, de är så modiga, duktiga och kreativa. De pratar, förklarar och resonerar, samtidigt som det är en väldigt utmanande ålder så är den fantastisk! De leker mycket med varandra, rollspel och lekar.


Vissa dagar däremot, ilska och sura miner. Som i fredags hämtade barnens gudmor dem. Klara pratade knappt med mig på hela kvällen då vi var där. Jag fick knappt ta i henne. sen när vi skulle hem smälte hon och blev vanliga Klara igen.


Samtidigt jag vill vara med dem varje minut så är det skönt med lite återhämtning på jobbet. Att bara få vara jag.



Ingen mens och fackliga förhandlingar

Min mens är nu över 1,5 vecka sen, så här sen har den aldrig varit. Jag har alla symptom med humör, svullen mage och sover dåligt. Men ingen mens.


Jag kan omöjligt vara gravid då jag opererat bort de flesta av mina kvinnliga organ pga endometrios. Det är alltså fysiskt omöjligt.


Men klimakteriet är möjligt. Eller något annat skumt.


Jag har kikat lite på gynekologmottagningen vid Enköping, är det någon som vet något om dem? det är en bit att åka men...


****
På jobbet är det minst sagt oroligt. Två av oss måste bort, vilket i sig är helt horribelt då det är chefen som gjort fel. I min värld är det ju han som borde gå! De behandlar oss som siffror, boskap och betänker inte ens att man "förstör" två människor framtid. De har barn, lån, hus och hem och räkningar att betala.


I min bransch så är vi otroligt eftertraktade, alla med erfarenhet och utbildning är guld värda och alla kommuner i hela Sverige skulle offra sin högra hand att få vår yrkesgrupp överhuvudtaget. De flesta …

Mens och aggressiv

Jag vet alltid när det är dag för mens, jag blir mordisk, arg, deprimerad och ledsen. Allt på en gång. 
Jag har nog provat allt men det har helt klart blivit värre de senaste åren. Mensen är lite sådär oregelbunden så jag funderar på om jag inte börjar komma i nåt sorts förklimakterie. Jag sover dåligt och har torra slemhinnor. 
Problemet är att det inte verkar finnas nån bra gynekolog. Jag har provat massor de senare åren men ingen kan det här med endometrios. Alla vill bara stoppa i mig piller av olika slag. 
Nu när jag bytt län är alla miltals bort.
Inte vet jag. 
Men en jobbig helg med arg mamma, arga barn o arg make. Pust.

Eventuellt få sparken :(

Dagen i går fortsatte mindre bra. På enhetsmötet i går berättade min chef att det gjorts felrekryteringar.


Han har istället för anställa vikarier anställt folk på fast anställning. Detta innebär att vi har två fasta tjänster för mycket.


Så två av oss kommer få sparken innan jul. Facket kommer bli inblandat och personalavdelningen såklart. Ingen vet någonting och men alla börjar väl fila på sitt CV och det är mycket oroligt på avdelningen. Vi har som en egen förvaltning och omplaceras till en annan förvaltning var nog inte möjligt.


Helt rubbat. Seriöst. Vilken julklapp :( Tänk om jag mister jobbet?


Jag mailade mitt fack nu och frågade om eventuellt stöd och hjälp kring detta.