Bråk mellan barnen, knäckt mamma
Jag vet inte riktigt vad som hände men i går blev barnen som förbytta. Försvann gjorde mina barn och fram kom någon sorts demonchild. Alltså seriöst!
Det började med ett bråk mellan tvillingarna angående en bil båda skulle ha, det urartade i gap och skrik och handgemäng. Det slutade med att alla skrek och grät och var förbannade (barnen alltså) De fick något sorts utbrott som inte gick att hejda. Det bästa brukar vara att skilja dem åt men tydligen var vi föräldrar även på svarta listan och fick varken prata med dem eller nåt annat. Är jag lite sur eller trött och inte hanterar dem "rätt" så triggar det dem och saker och ting blir mkt värre.
När klockan var 17.07 tittade jag på klockan och tänkte "herregud, det har bara gått 1,5 timme sen vi kom hem." Det kändes som en vecka och jag tänkte att jag aldrig kommer överleva de här småbarnsåren.
Sen åkte jag till stallet och där hägrade hoppning. Jag fick min "pinnstolshäst", han är så stor och stel och studsig och vi pratar inte samma språk alls. Efter 10 min med uppvärmning rann svetten och vi hade inte ens börjat hoppa.
Första rundan på banan skakade benen av skräck och hjärtat bultade. Jag tror inte jag andades på hela lektionen. Men det gick bättre och bättre. Sen var jag helt slut, helt genomblöt av svett och redo för graven.
Efter att ha sovit dåligt i natt och drömt mardrömmar om hästar och barn vaknade Alfres 05.20 på dåligt humör, sen Klara. Kaoset i morse var ett faktum och borta var den lugna pedagogiska mamman. Barnen slogs, jag skällde och hivade i dem på dagis och sa till personalen att jag hämtar dem nästa vecka. Sen grät jag i bilen till jobbet och har en enorm ångest och skuld.
Två lediga dagar med dessa barn..Jag förstår inte hur jag ska palla om det ska vara såhär. Vi blir lite bortskämda när vi haft det lugnt ett tag. Jag har glömt bort hur det var med arga och hysteriska barn.
Det började med ett bråk mellan tvillingarna angående en bil båda skulle ha, det urartade i gap och skrik och handgemäng. Det slutade med att alla skrek och grät och var förbannade (barnen alltså) De fick något sorts utbrott som inte gick att hejda. Det bästa brukar vara att skilja dem åt men tydligen var vi föräldrar även på svarta listan och fick varken prata med dem eller nåt annat. Är jag lite sur eller trött och inte hanterar dem "rätt" så triggar det dem och saker och ting blir mkt värre.
När klockan var 17.07 tittade jag på klockan och tänkte "herregud, det har bara gått 1,5 timme sen vi kom hem." Det kändes som en vecka och jag tänkte att jag aldrig kommer överleva de här småbarnsåren.
Sen åkte jag till stallet och där hägrade hoppning. Jag fick min "pinnstolshäst", han är så stor och stel och studsig och vi pratar inte samma språk alls. Efter 10 min med uppvärmning rann svetten och vi hade inte ens börjat hoppa.
Första rundan på banan skakade benen av skräck och hjärtat bultade. Jag tror inte jag andades på hela lektionen. Men det gick bättre och bättre. Sen var jag helt slut, helt genomblöt av svett och redo för graven.
Efter att ha sovit dåligt i natt och drömt mardrömmar om hästar och barn vaknade Alfres 05.20 på dåligt humör, sen Klara. Kaoset i morse var ett faktum och borta var den lugna pedagogiska mamman. Barnen slogs, jag skällde och hivade i dem på dagis och sa till personalen att jag hämtar dem nästa vecka. Sen grät jag i bilen till jobbet och har en enorm ångest och skuld.
Två lediga dagar med dessa barn..Jag förstår inte hur jag ska palla om det ska vara såhär. Vi blir lite bortskämda när vi haft det lugnt ett tag. Jag har glömt bort hur det var med arga och hysteriska barn.
Kommentarer
Skicka en kommentar