Inlägg

Visar inlägg från mars, 2017

Utbrott från 2,5-åringar

Pust! Allting är just nu -Neeeej. -Inte! Jag förhandlar, lirkar, hotar, busar och gör allt för att få dem att göra någonting överhuvudtaget. Mornarna är numer en mardröm, hämtningarna likaså. Jag får i 80% av fallet bära ett ylande barn till bilen eller vagnen alternativt jaga dem över hela dagis. Allt gånger två såklart. Få på dem kläder, in i duschen, ut ur duschen, äta, inte kasta mat, gå och lägga sig, plåga varandra. Allt är en kamp. Jag har numer större tålamod och försöker verkligen följa deras linje, respektera deras vilja, välja mina strider. Men pust. Seriöst. Hur man tar livet av sina föräldrar på bästa sätt! På söndag är det sista gången det är bamsgympa, känns väldigt tråkigt då alla i vår familj tycker att det är roligt. På söndag börjar jag rida i en ny grupp, nu kommer jag rida två gånger i veckan!

Slutar med p-piller och oro på jobbet

Jag fixar inte detta med p-piller. Jag blir otroligt arg, sur och aggressiv bladat med depression. En riktig bitch med andra ord.  Det är varken bra på jobbet eller hemma, jag har beslutat att idag sluta med dem, det här fungerar verkligen inte. Jag får ringa gyn så får hon komma fram med en ny planering. Jag har i dag även ringt till en ny tandläkare i hopp om att han inte ska få mig att gråta när jag lagat en tand. Jag tappade nämligen resten av den tillfälliga lagningen i går och har nu en stor krater i munnen som all mat fastnar i. Heja mig! Jag ringde, det tog bara 3 månader :-) **** Vi har fått en ny chef på jobbet, han har börjat att omorganisera utan att vi får vara delaktiga. Detta skapar såklart oro, frustration och de som blir drabbade av dem minst sagt obra omstruktureringarna säger att de nu kommer säga upp sig. Va fint. Då har jag samma situation som på min gamla jobb. Så nu oroar jag mig för hur det kommer bli här, jag trivs ju toppen och älskar att jobba här.

kass lektion och dalabesök

I helgen kommer förhoppningsvis syster och systerdotter. De ska springa tunnelloppet inne i Stockholm i morgon. Men syster messade i går och sa att hon fått otäck hosta så nu vet jag inte om de kommer. Tråkigt då vi inte sett dem sen i höstas. I helgen kommer vi fortsätta att röja, byta däck och så är det näst sista gången på bamsegympan. Tråkigt då vi precis kommit i gång känns det som. Jag har ställt mig i kö på andra men det är ju såklart fullt, jag blir lite irriterad på bristande information eller uppmärksamhet från mig då jag faktiskt trodde det var hela terminen. **** Nästa vecka kommer jag börja rida två gånger i veckan, otroligt dyrt men jag tycker det är så roligt och behöver röra mer på mig. Gårdagens lektion gjorde dock att jag funderade på vad om jag ens kan rida. Jag fick ridskolelärarens häst som inte alls var med på noterna. Herregud som jag slet hela lektionen, det var som att rida en envis liten ponny. Jag fick inte beröm/bra kritik av läraren en enda gång Till

Blödningar o gos barn!

Förra veckan avslutades med att jag fick hämta en vrålarg Klara som låg och skrek under hallbänken i förskolan och skulle inte gå hem. Så till slut fick jag bära ut henne skrikandes till vagnen och spänna fast henne. Utan kläder. Sen in efter Alfred. När jag försökte få på honom kläderna stod två föräldrar vid Klara och såg bekymrade ut och jag visade min fina, lugna underbara sida genom att slita  upp dörren och yla att "det inte är synd om henne", svettig och rödblommig med Alfred under armen. Haha. Vafan.  Efter vi överlevt ridningen hade batteriet i bilnyckeln dött och min bilnyckel är ju ingen bilnyckel. Jag tar i handtaget på bilen så öppnas den, sen trycker jag på en startknapp för att starta den. Så där stod vi i mörkret i skogen och undrade hur i all världen man kommer in i bilen.  Efter lite klurande så kan man pilla ut en grej på nyckeln och det fanns ett hål vid växelspaken man kunde stoppa grejen i.  Nåja.  :) hem kom vi i alla fall.  ***** Helgen har varit fanta

Hosta, hoppning och p-piller

Så var det torsdag igen, kvällen ser jag fram emot med skräckblandad förväntan. Fast mer skräck än förväntan faktiskt. I dag är det nämligen hoppning som står på schemat i stallet. Min ridkompis skickade en ritning vad de hade gjort förra veckan, dock utan hinder och med bara bommar. Idag blir samma sak fast med hinder, det var inte lätt bana. Snäva svängar och många hinder. Herregud, måtte jag överleva! Måtte jag få en hoppvänlig häst. Jag har fortfarande en härlig hosta, den är mycket bättre men hostar gör jag fortfarande. Det är verkligen jobbigt och det känns som jag aldrig blir frisk. Till det har jag dessutom fått mens, såklart. Konstigt att den alltid drar igång lagom till ridningen. Jag har även tagit mina första p-piller för att reglera endometriosen. Den har ju varit hemsk de senaste månaderna, men det är lite som att välja mellan pest eller kolera. Jag har förr aldrig mått bra av p-piller, jag brukar ha fått diverse otrevliga biverkningar. Men ok, jag provar, det är

Katastrofhelg och vidrig morgon, barn bortskänkes

Fy bubblan. Det här är andra helgen på raken Alfred är helt vidrigt. Rent ut sagt. Lördagsilskan har slagit till på fullaste allvar. I lördags tillbringade han dagen med att skrika efter naaaaappppen (som de bara har på natten), neeeej och gråta och slåss. Ingenting dög och vad vi än gjorde orsakade utbrott som inte gick att häva. Han går inte att trösta, inte att avleda, och ignorera funkade inte och kommer ett utbrott så är det liksom kört. Att han inte åt särskilt bra gjorde inte saken bättre. Ett tag undrade jag om han var på väg att bli sjuk, om vi skulle ringa ambulans eller helt enkelt ge bort honom till någon. Söndagen var något bättre, fortfarande utbrott men mindre i antal och däremellan var han glad. Vi var på bamsegympa och var ute och hoppade i vattenpölarna. Stackars Klara hamnar verkligen i skymundan för Alfred tar oss båda i anspråk och ha en som står och skriker i högan skyn i 45 minuter gör ju att ingen av oss kan koncentrera oss på något. Klara är väldigt ma

Toalettincident o syskonbråk o stylinghjälp

Härom morgonen hade jag i sedvanlig ordning varit och kissat, när jag ställde mig upp för att dra upp byxorna kom något farandes bakom mig och ett plask hördes. Det var katten Robban som trillat i den ospolade toaletten och försökte nu i panik ta sig upp. Sen följde en vild jakt i huset då jag försökte få tag i honom för sanering och han...försökte torka sig med vindens hjälp? Tilläggas är att klockan var ca 05.22  på morgonkvisten. Seriöst. Bättre morgonar har jag haft det. **** Veckan vi haft har varit minst sagt slitsam, barnen har varit på ett ilskt humör. Allt är bara "neeeej" och Alfred har haft väldigt mycket utbrott över saker och ting, minsta lilla nej gör att han bryter i hop. Minsta lilla sak som går emot honom orsakar ett tredje världskrig.  Saker blir såklart jobbigare när vi föräldrar är sjuka och på nåt sätt så verkar barnen triggas av det. Syskonbråken har även de tagits till en ny nivå, tom med att gå ut med bajspåsen och slänga den i soptunnan ors

Födelsedag och besvikelse

gnällinlägg: Helgen avslutades med 39 graders feber så jag fick bli hemma både måndagen och tisdagen. Nu mår jag bättre men har en elak hosta, idag valde jag dock att åka och jobba i stället. Jag gillar att bli uppvaktad på min födelsedag, det är nog något som hänger kvar sen barndomen då jag inte blev firad alls. Maken vet att jag älskar presenter, tårta och att få bli lite uppvaktad. På senare år räcker det med att man kommer i håg mig (men gärna en present :-) Maken kände sig hängig så även han höll sig hemma i går, han hade ingen feber men en "mancold" dvs han är döende av en manlig förkylning. Så han sov sig mest genom dagen (han älskar att sova och sover gärna även om han inte är sjuk) pustar och stånkar och har värsta offerkoftan på sig.  Inget grattis, ingen tårta- förutom en grattis kommentar på FB. Alltså, han ansträngde sig inte ens. Jag hade lite feber, otäck hosta och trött men tvättade, förberedde middag, skottade, hämtade barnen tidigare(han sov och ver

Sjuka igen

Jaha. En dag på tre veckor har jag lyckats vara frisk. 1 dag! Wtf!  I går kom hostan från helvetet både för mig och maken, barnen har haft en enorm utvecklingsfas denna helg. Eller nåt. Inget har varit bra, slagsmål och gnäll. Seriöst. Jag håller på bli tokig.  I dag ska vi fira mig, barnens gudmor kommer hit och så ska vi lyxa till det med pizza, det var nog ett år sen jag åt pizza. Vi har som tradition att man får önska sig vad som helst när man fyller år. Så det fick bli pizza.  De är oxå förkylda så vi kan ju lika gärna byta baciller med varandra.  Hoppas jag piggar på mig så jag kan jobba i morgon.  Herregud. Stackars min praktikant. Jag har inte varit annat än sjuk.  Just det. Jag var till gyn, hon var trevlig men jag vet inte om hon lyssnade. Hon hittade i alla fall massor i min mage, sammanväxningar, polyper och cystor. Hon rekommenderade p-piller och skev ut cerasette till mig, i andra hand spiral och i tredje hand operation. Operation är väldigt riskfylld då jag är opererad s

Öroninflammation..igen

En ledsen Klara med febertermometern visade 40.4 grader och hon sa om och om igen att hon hade ont i öronen gjorde så att maken stället för att  på mötet med inredningsvalen, och blev jag hemma med en sjuk Klara. Jag bokade tid på vårdcentralen för koll av öronen och mycket riktigt var det dubbelsidig öroninflammation. De skickade remiss till öron, näsa hals då hon haft mycket öroninflammationer nu. Förmodligen kommer ett rör opereras in i örat.  Men med ipren i kroppen var hon nästan som vanligt fast med dåligt matintag. Hon fick hänga med till mäklaren som jag inte har en aning om vad som sades då jag mer var koncentrerad av vad Klara pysslade med. Men nu är maken hemma idag och jag är på jobbet. Jag är väldigt avundsjuk för att vara hemma med ett barn är egentid deluxe! Så mysigt, härligt och underbart. Så mycket kärlek, gos och skratt. Men som hon pratar, jag får fasiken skavsår i öronen, seriöst, munnen går oavbrutet. Så gulligt :) Goa, underbara unge! Förtillfället har sv