5 timmars bilresa

Nu är vi på väg till Borås, det kommer ta en sisådär mellan 4-5 timmars bilåkande. Jag har förberett mig så gott jag kan med fika, sånger, skivor och leksaker. Vi kommer vara borta någon dag. 

Men efter veckans kaos vet man inte hur det kommer gå. De har alltid gillat att åka bil och varit lätta att ha med. Men Alfred just nu...giv mig tålamod! Jag har nog gråtit varje dag, känt mig värdelös och som världens sämsta mamma. Jag har velat ge bort Alfred, sälja honom eller tom stanna bilen och släppa av honom och åka vidare. 

När han är som vanligt är han världens goaste kille med massor av bus och skratt. Men han är oftare en gnällis/olycklig eller frustrerad. Denna vecka har det varit extremt, ca 30 min per dag har han varit glad, resten av tiden är han arg, ledsen och får utbrott. Vi kan sällan klura ut vad som felas och ärligt talat vet jag inte om han vet det heller. Jag tycker oerhört synd om honom dessutom, tänk att vara så hela tiden måste verkligen ta på krafterna. Jag tror hans matvägrande oxå gör sitt till med humöret. 

Det verkar inte spela nån roll vad vi/jag gör men till slut får jag oxå utbrott och sedan dåligt samvete och gråter jag med. 

Klara verkar ovetandes om alla dramatik och är i stället tvärtom. Glad och sjunger hela tiden. Bestämd dam som vet vad hon vill men hon kan kommunicera ganska bra vilket är fantastiskt skönt. 
När Klara tröttnat på Alfred säger hon
-stopp! Afed (Alfred) och sättet upp handen som ett stopptecken ;-)
-aja baja Afed 

Vi har tvätt släppt lite på tyglarna under semestern. Klara har smakat mjukglass, vilket var en succé, de har provat mc Donalds, de tyckte det var ok och ätit popcorn. De har även fått tittat några minuter på drömmarnas trädgård. Men är det kris så är det. 

I veckan kommer barnens gudmor och kusiner oh bor hos oss. På söndag är det nämligen 2-års kalas! 



Kommentarer

  1. Hej, har ni stränga rutiner? Med mat/sovtider, innan sängen-rutiner osv. Kanske ge honom ansvar i något enkelt område och ös beröm över honom när han gör minsta lilla rätt! Jag berömde min tjej en gång för hon satt så fint stilla i soffan... Haha men det är betydligt lugnare hemma hos oss nu efter stränga rutiner och en massa beröm. Lycka till! /J

    SvaraRadera
  2. Hej!
    En liten fråga, ser att du följer en blogg som heter "om livet efter". Den är privat numera. Vet du hur man kan komma i kontakt med bloggens ägare?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering