Ensamhet och ledsen

Snart storhelg och den nästintill ohanterliga känslan av ensamhet har slagit till igen. Ångesten är nästan övermäktig just nu, det var länge sedan jag mådde så. 

Jag tror det bottnar i något med barndomen, att på storhelger, födelsedagar och andra högtider ska man bli bjuden till kompisar, umgås med släkt och familj och allt ska vara soligt och roligt. Typ. Så anser min hjärna i alla fall. 

När min hjärna sedan kommer på att vi inte har så mkt till familj och inte heller så värst mycket kompisar får jag skuldkänslor gentemot barnen ( att vi inte kan ge dem familj o vänner) och ångest och blir väldigt sorgsen. Samma visa jämt och ständigt vid såna här tillfällen. 

Kollegan sa nåt bra idag; att vi är en egen familj och ska skaffa egen traditioner. hon sa även att det kommer bli bättre när vi flyttar till ett mer barnrikt område. 
Det låter bra och jag håller med. Men ändå går det jag känner och tycker inte över. 

Depression deluxe här hemma just nu. Sen oron över nya jobbet, gamla jobbet och flytten gör att min hjärna går på högvarv. Vafan. 

I övrigt är barnen Goa och glada (oftast) och utvecklas så otroligt mycket nu. Så roligt att få vara med och uppleva. Det går inte att med ord beskriva den kärlek jag känner för dem. 

Kommentarer

  1. Jag skrev en gång för länge sedan (har kommenterat nån enstaka gång) att jag upplever att du skriver så negativt. Det ångrar jag och tar tillbaka. Jag tog inte i beaktande allt annat, tex barndomen osv. Du ska skriva precis som du känner, negativt och positivt! Viktigt att få ventilera utan att få pekpinnar... Lite mera livserfarenhet leder till mera förståelse ;) Kram till dej!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gulle dig :). Ibland kan jag bli lite tunnelseende. Då är det bra med annan input oxå. Jag har mkt att vara tacksam för

      Kran

      Radera
  2. Klokt sagt av din kollega. Och inte konstigt att hjärnan din går på högvarv, jag menar nytt jobb och flytt framöver. Stora Beslut!!! Önskar dig en fin helg iaf, kan bli bra med endast familjen hemmavid ju. Strunta i den där bilden av idyll. Kram Lotten

    SvaraRadera
  3. Det är så lätt att tro att gräset är grönare på andra sidan och glömma att de flesta andra bara visar upp sin idyll! Skulle gissa att vi är många som inte har många vänner. De flesta har ytliga bekanta i mångfald... Inget jag strävar efter. Kram

    SvaraRadera
  4. De flesta har ytliga bekanta i mångfald.
    Skapa era egna traditione. Vi har inte heller stor släkt och få vänner. Vi odlar det vi har. Vi har en kille på 15 månader och väntar bebis under juli månad :-) Du gör det bra!!
    Glad skön Midsommar till er! Styrkekramar :-)

    SvaraRadera
  5. Vi har ganska stor släkt men midsommar har vi aldrig firat med dom. Utan vi har åkt på midsommarfirande med uppträdande och dans runt stången. Har bara lyckliga minne från dom. Så bara ni umgås och gör saker som ni och barnen tycker är roliga så lär dom få bra minne från midsommar.

    SvaraRadera
  6. "Depression deluxe här hemma" - vilket svammel!

    Depression är en sjukdom - i värsta fall med dödlig utgång - och det finns definitivt inget luxuöst över det. Välj dina ord!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl onödigt att hacka och tillrättavisa någon som just nu är ledsen. Jag har brutit ryggen och skäller inte på alla som benämner lite ryggont/burit tungt som att de har brutit ryggen. Tycker inte det är nåt att skoja om, bryta ryggen är jävligt jobbigt fysiskt och psykiskt och gör jävligt mer ont än vad folk oftast har som skojar om det.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering