Begravningar och arga barn

Nu är vi på banan igen, barnen har piggat på sig och jag har snart jobbat en vecka utan vabb och sjukdomar. *peppar peppar* men alla verkar sjuka nu så det är bara en tidsfråga. Alfred börjar sämst bli snorig igen. Sista dagen med antibiotika i morgon. 

Vilka utbrott barnen har nu för tiden, slagsmål om leksaker, utbrott om de inte får som de vill, slagsmål om mitt knä, om kläder. Jösses. Jag blir alldeles svettig. Klara blir arg och Alfred mer ledsen. Detta är väl bara en hint om den kommande trotset?!

Klara har börjat kommunicera så mycket. Hon kan massor av ord och även någon enstaka mening. Hon kan tex hela kroppen, frukter, djur osv. Man kanske ska kunna det men jag blir ändå så stolt. ;) Alfred kan oxå men pratat inte lika många ord. Han har ett eget språk, och på sitt språk pratar han massor. Han blir däremot väldigt frustrerad om vi inte förstår. 

*****
I söndags hade vi hoppning. Vilken katastrof. Jag och hästen pratade inte samma språk och var lika osäkra båda två. Det slutade såklart med attjag flög av hästen två gånger och tycker nu ännu mindre om hoppning. Nu är jag stel med en massa blåmärken. En del av värdigheten försvann där oxå. 

Nu är det hästbyte på söndag. Jag ska få en svartvit liten envis d ponny som inte alls lyssnar. Heja mig ;)

****
En kompis och kollega gick hastigt bort i veckan, efter sig lämnar han tonårsbarn och fru. Maken ska gå på den begravningen.  På torsdag är det begravning för pappas fru. Mycket tråkigheter just nu. 

Syster med barn kommer då för att även de gå på begravning. Väldigt skönt att hon kommer och hjälper med pappa, för gissar jag rätt så kommer han vara plakat hela dan. 

****
I går eftermiddag ramlade en lagning ur, fasiken då. Min klinik hade precis stängt så jag provade folktandvården i orten. De klämde in mig mellan patienter, en provisorisk lagning och jag kan äta igen. Vilken service! Fast jag inte ens är patient där. 


Kommentarer

  1. Det känns som att det är dags för dig att inse att du är vuxen och därmed också har kontroll över ditt liv.

    Jag har passerat 40-årsstrecket och jag har man och två barn (ej tvillingar). Jag talar om för min omgivning vad jag vill och inte vill, vad jag accepterar och inte.

    Jag accepterar inte att barnens pappa inte tar halva ansvaret när det gäller barnen.

    Jag rider förvisso inte, men om jag gjorde det och inte ville hoppa, skulle jag inte hoppa.

    Jag har två katter.Om någon av dem skrek och väsnades, skulle den åka ut. Inte för gott, men för stunden.

    När det gäller barn,så förstår de mycket tidigt den rösten som inte tål motsäglser. Använd den, så blir det slut på bråk och skrik.

    Bli inte mamma till din pappa.

    SvaraRadera
  2. Riktigt tråkig kommentar från en som sannolikt inte kan sätta sig in i andras situation. Den där rösten som inte tål motsägelser, förstå att vissa barn inte bryr sig hur mycket man än skriker/höjer rösten. Barn är olika. Såsom vuxna är. Såsom allas bakgrund är. Om du inte har nåt snällt att säga, säg det då inte. Särskilt inte anonymt på nätet, till en som du inte känner. /J

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering