Vila i frid :(

Älskade fina Stiina. Du blev 15 år och av dem åren var du med oss 4,5 år, du var världens finaste katt och nu har du gått vidare. Vi saknar dig så! 

I morse låg Stiina under vardagsrumsbordet och ville inte äta eller dricka. Hon ville bara ligga där. Jag väckte maken som var helt borta och bara svarade öhhhh. 

Sen blev det att surfa efter någon veterinär som hade tid att kolla henne, vi har precis fått en nyöppnad klinik i närheten så maken skulle försöka ringa dem när de öppnade. 

Han hade dessutom lämningen av twinsen till dagis 9.30 och städaren som kom kl 8. Jag kunde inte hjälpa med något för jag hade möten bokade på jobbet och fick lov att åka. 

Jag sms min kompis (som jag skrivit om förut) om hon kunde hjälpa på nåt sätt, hon är ju hemma och jag hoppades hon för en gångs skull skulle ställa upp. Men nej. Fan så besviken jsg blir. Jag skriver inte ut några detaljer men fan. Hon var min närmaste vän i 13 år och när allt med Isak hände så förändrades något. Sen dess är inget sig likt som jag skrivit om förut. 


Maken fick tid på EM på en nyöppnad klinik i närheten av oss och efter prover och undersökning så fick hon lite mediciner och så skulle vi avvakta till i morgon. Hoppet är ju det sista som lämnar en.  Men sen på EM blev hon sämre så maken fick åka igen och det blev tyvärr att hon fick avlivas. Som jag grät innan de åkte, jag pussade och kramade henne. Bad om förlåt för alla gånger jag inte haft tid och känt att hon varit i vägen. 

Sen har jag gråtit hela kvällen men två trötta och arga tvillingar tillåter inte att man sörjer. 

Vila i frid Stiina. Vi älskar dig. 

*****
Denna vecka har vi haft inskolning för tvillingarna och i tisdags lämnades de för första gången själva. Allt har gått bra förutom maten som de inte riktigt uppskattat. Igår var de så hungriga att de höll på gå upp i atomer när vi kom för att hämta. 

Alfred har varit lite känslig men gått bra att tröstas, klara har stökat lite innan hon somnat men än så länge har det gått över förväntan. De älskar att leka ute och dagarna har bara varit från 9.30-13.30 och då både ätit lunch och sovit där förutom att ha utelek. 

De har varit trötta på kvällar och EM men pigga ändå. Vi har fått lov att lägga dem tisigare  kramiga men det har vi vuxna oxå varit. Som jag saknat dem! 

På jobbet har det varit stressigt, att Jobba halvtid är bedrövligt. Jag hinner ingenting och blir bara stressad, sen rusa hem och hämta barnen. 

Maken har lämnat denna vecka men från och med i morgon är det jag som hämtar och lämnar själv. De ska börja 9.30 resten av denna vecka oxå, inte så populärt på jobbet men vad ska man göra? 

*****

2 kg kvar till normalt BMI! 2 kg!! Men det går seeeeeegt. 





Kommentarer

  1. Sorgligt med er katt. I bland är det jobbigt att vara djurägare.
    Grymt bra jobbat med din vikt. Du får gärna dela med dig av dina bästa tips på att gå ner i vikt. Imponerad! Du kan känna dig nöjd. Kram K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska jag göra, jag kan skriva ett inlägg om det i veckan.

      Tack för dina ord, det är det värsta med att ha djur. Kram

      Radera
  2. Va ledsamt med Stina. Skönt att det går mestadels bra på dagis. Och kämpa på med vikten, tyvärr kommer man till platåer då det går otroligt segt, det är då man inte ska ge upp. Så kämpa på, snart är du där.

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Nej så tråkigt!

    Vila i frid Stina <3

    Massa kramar till dig & din familj.
    Tycker ni klarar allt fint nu med förskolestart & jobb & allt!

    Tänker på er <3
    Kramar från cicci

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad snällt av dig. Precis vad jag behövde höra.

      Kram

      Radera
  4. Fortsätt gå jag är alldeles bakom dig.
    Vänd dig inte om, du kommer inte att se mig där.
    Jag är med dig, fast du inte ser mig.
    Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten.
    Jag har det bra nu.
    Så fortsätt att gå, för jag är alldeles bakom dig ändå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad fint. Grät en skvätt när jag läste.

      Radera
  5. Åh, jag är ledsen för din gammelkatta. Jag vet hur det känns, fick avliva min 16-åriga katt-tant för ett par år sedan.
    Det är tungt, men livet går ju vidare ändå på något sätt, och efter ett tag kan man tänka tillbaka med glädje istället för sorg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, just nu slåss jag med sorg och skuld. Jobbigt.

      Radera
  6. Åh så ledsamt med er fina Stina. Hon hade det bra hos er de sista åren.
    Kramar från Lena och missarna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jsg hoppas det. Tycker så synd om henne. Vi hade så lite tid i slutet.

      Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering