Magsår och relationer och viktnedgång

De här senaste veckorna känns som man är med i ett tv spel och springer runt och tar bollar eller nåt. Det går i ett och inte ens öppna förskolan är en frizon, jag springer runt där som en besatt efter barnen. Idag var tvillingkompisen där och en annan kompis men jag han fasiken inte ens prata med dem.  

Alla mammor med enlingar sitter och fikar i lugn och ro medans jag springer runt som en vettvilling. Alfred ska "klappa" alla och klättrar överallt, det trillas, fås gråtattacker och båda drar ju åt varsit håll. Men det är ändå bra där, massa trevliga människor och jag får i mig både kaffe och lunch. Det känns oerhört sorgligt att den tiden snart är slut. Det finns så mkt att berätta från mina dagar men det är så svårt att få ner tankarna i bloggen numer. Hjärnan är slut på kvällen. 

Helst i dag då maken bytt däck på bilen och kom inte hem förrän 18.30. 12 timmar själv med kidsen är slitsamt. 

Vi har diskuterat en massa relationer på öppna, jag är i alla fall inte ensam om att traggla mes relationen. Jag vill skilja mig varje vecka typ. Vi är ju inte som ett par utan jag är mer som teamledaren som sköter logistiken. Gör jag inte det slutar det sällan väl, men det är jobbigt att alla bara skriver av mig men jag får sällan nåt tillbaka. Eller hur jag ska förklara. Barnen tar så mkt energi av mig och så katten Robban på nu som verkat hamna i nån fas han oxå ;-) vissa dagar är jag redo att sälja alla på blocket. 

Så förståeligt nog har jag inget över till maken. Jag orkar inte. Tom. Han är annorlunda och jag känner mig inte längre trygg med honom. Jag litar inte på honom som jag gjorde förr. Jag känner mig inte älskad eller uppskattad. Jag har försökt prata med honom men han verkar inte förstå och om jag inte nämner nåt verkar han tro att allt är toppen. Det rinner av honom som en gås. 

Jag tänkte jag skulle ringa familjerådgivningen men det har inte blivit av. Hur ska jag få tiden? 

Vi skulle behöva en familj som kunde vara barnvakt emellanåt. Eller vafan. Vem som helst. 

Vikten går neråt! Nu har jag nästan nått målvikten och mitt nästa mål är att nå normal BMI. 

EDIT; jo just det. Alfred kan numer öppna ytterdörren själv vilket han gjorde häromdagen. Ut For katten Robban och båda barnen. Några skräckminuter var det innan jag lyckades få tag i Robban o sen barnen. Herregud vilken skräck. Nu glömmer vi aldrig mer att låsa ytterdörren.  

Lek i duschkabinen. 




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vidrig helg :(

Vila i frid älskade Isak

Bulimi