Till minne av Isak

Efter massor av års slit fick jag äntligen se ett plus på Stickan. Det var det häftigaste jag varit med om!

Ganska snart började problemen och jag började blöda. Men efter några veckor så verkade det ordna upp sig. Vi var så spända inför KUB-testet, nu skulle vi få träffa liten för första gången. Inte i min vildaste fantasi trodde jag att det skulle vara så illa. 

Barnmorskan hummade lite och sa att knoddens hjärnan inte riktigt såg ut som den skulle, vi blev bokade direkt till en annan läkare dan efter. 

Där började vår mardröm, det går inte en dag utan att jag tänker på allt som hände. På Isak. 

Det var 2 år sedan i lördags. Isak blev ändå ett fint minne då jag tänker han banade väg till våra fina tvillingar. Utan honom så hade de nog inte kommit till oss. Men en mardröm var hela resan, det kan jag inte sticka under stolen med. 

Här kan ni läsa berättelsen om Isak.




Kommentarer

  1. Kram från mig också! Hoppas i alla fall att minnet gör mindre ont med tiden. Men hemskt och orättvist kommer det alltid att vara.

    SvaraRadera
  2. Kram till er och Isak. <3
    // Ida

    SvaraRadera
  3. Jag tänker på din historia ibland, och känner, man ska inte ge upp. Hur nattsvart det än är, så är det kanske inte försent. Jag kan inte tänka mig mitt liv utan just min dotter, och om det krävdes alla mina mf för att få just henne så är det värt det. Naturen är grym, det måste man acceptera. Jag är så glad att ni har era två solstrålar! /Jackie

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vidrig helg :(

Viktiga händelser och mindre kärlek

Åter arbete och dålig förskola