Kaos när vi skulle i väg , bistick

Ungefär 1,5 timme innan vi skulle fara blev Klara stucken av ett bi på sitt lilla finger. Gadden satt kvar så den ryckte jag ut med en pincett. Fingret blev såklart svullet och klara skrek som ett stucket bi. So to speak. 

Efter diverse medicinska medel verkar hon hämtat sig och precis när vi skulle åka trillade både hon och resväskan i ett brak i hallen, mer tårar och skrik. 

Alfred är ju inte den som är den utan sympatiskriker i kapp. Jag blir såklart sur på maken för allt är ju hans fel. Både han och jag har känningar av förkylning och min mens gör saken inte ett dugg bättre.  

Nu var det bara barnvagnen som fattades, de skulle komma med den mellan 10-12 och vi skulle åka 12.30. Vi hoppades den skulle komma tidigt så vi kunde plocka i hop den och ha med den. 

Tror ni den kom? Nejdå. 

Kl 12.40 kom posten, 40 min försent. 

Nu är vi i alla fall på väg. Utan den nya vagnen. 




Kommentarer

  1. Alltså om du nu hatar din make så mycket och alltid är på honom varför skiljer ni er inte? Varför leva i de när ingen av er verkar lyckliga..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tvärtom. Jag älskar honom. Vi har varit i hop i 24 år och 1 år av dem har varit rätt skakig. Dvs det sista året. Att få barn är en omvälvande och skakig upplevelse. I alla fall för mig.

      Såklart tar relationen stryk.

      Skilsmässa är ett stort steg.

      Svår fråga att svara på men just nu är svaret nej. Vi ska inte skiljas utan fortsätta kämpa. I nöd och lust gifte vi oss.

      Radera
    2. Tycker bara de är så hemskt att läsa att han får all skit för Att du inte mår bra eller inte har något tålamod. Trist bara att leva i ett sånt förhållande när ni bråkar och är sura på varandra mer än åt andra hållet. Kanske bättre för barnen också att slippa sånt.

      Radera
    3. Nu får du det att låta värre än det är. Jag tror han överlever. 24 år är en lång tid. Vi känner varandra mkt väl ;-)

      Vi bråkar inte heller, det tror jag inte jag skrivit? Du får det att låta som vi står o skriker på varandra här hemma, en litet moln under nån minut ibland är varken skadligt för oss eller för barnen.

      Vi är tvärtom väldigt sams och överens och är nog rätt normala i vårt förhållande. Jag gissar att du o surnar till ibland?

      Radera
  2. Kan inte låta bli att le när jag läser om ditt "kaos" Har bara en unge och två katter men detta kaos som det är varje morgon med unge som spiller, katter som spyr. Jag halkar i sörjan osv. Bråttom till jobb och dagis och maken som mest är i vägen och naturligtvis är allt hans fel : ) vem ska jag annars surna till på. Klart man bråkar men efter regn kommer små solskens stunder. Kramar lina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, tror det är så i många familjer. Ibland är katterna värre än barnen ;-)

      Kramar!

      Radera
  3. Alltså de rån du och S har gått igenom och hållt ihop så kommer ni att klara er igenom detta...


    Jag bara älskaren blogg och eran familj, det är så befriande att få läsa en blogg som beskriver hur det riktiga livet är och inte dt på rosa moln....

    De som inte känner dig och vet hur du uttrycker dig ska låta bli att kommentera...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är jag helt övertygad om, vi har klarat av mkt tillsammans. Visst är det tungt ibland.

      Kram till dig!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vidrig helg :(

Viktiga händelser och mindre kärlek

Åter arbete och dålig förskola