Mina tankar går till Jenny

Vi har följts åt i flera år, pratat lite, läst och stöttat. En vacker själ som efter flera år slit fick en liten pojke, ett syskon kändes självklart men blödningar och annat satte stopp. 

Efter många vändor konstaterades att hon hade livmoderhalscancer som nu på ett år spritt sig över hela kroppen. I går sa läkarna att hon inte har långt kvar. 

Hennes pojke är lite över två år. 

I går grät jag mig till sömns och det gör så ont i mitt hjärta. 

Älskade vän, jag önskar så jag kunde göra något. 

Ni känner henne som Jean Quijote http://jeanequidote.blogspot.com men hon bytt blogg och ni kan läsa om hennes kamp här https://jagtankerintedo.wordpress.com

Fina jenny <3

Ta hand om varandra där ute. Lite extra nu. 


Kommentarer

  1. S.10 juli 2015 kl. 15:00

    Har oxå följt henne länge, nu blöder mitt hjärta för henne och familjen. 😭

    SvaraRadera
  2. S.10 juli 2015 kl. 15:14

    Har oxå följt henne länge, nu blöder mitt hjärta för henne och familjen. 😭

    SvaraRadera
  3. ugglan10 juli 2015 kl. 18:31

    Ja det finns inga ord för deras situation.... Hoppas bara att deras sista tid blir så bra som det bara går utan allt för smärta och att de hinner få till 2-årskalaset....

    Vi vet aldrig vad livet bjuder oss på, så vi måste bli bättre på att uppskatta vardagen och allt vad den innebär

    SvaraRadera
  4. Hönsamaja10 juli 2015 kl. 19:13

    Vi har pratat mycket Jenny och jag, vi hade länge en situation som var liknande. Men så fick de sin älskade pojke!! Det gör ont i hjärtat varje gång man läser. Tårar. Tankar. Med min historia med cancer på flera ställe i kroppen, berör det nog lite extra. <3

    Jag säger som du, ta hand om varandra där ute, lite extra nu!!

    SvaraRadera
  5. Titti0811 juli 2015 kl. 23:31

    Så svårt att förstå, varför......många tankar till Jenny och hennes familj.

    SvaraRadera
  6. Votivi filii13 juli 2015 kl. 14:43

    Magen knöt sig och tårarna forsade när jag läste hennes senaste inlägg. Livet är verkligen inte rättvist. Mina tankar går verkligen till Jenny, hennes man och deras älskade lille son nu.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer