Familj, flytt och gråt och kiss

Jag är så lyckligt lottad som har tvillingar, även dagar då båda är krävande så har de varandra. De leker skrattar och bråkar om vartannat. De upptäcker saker och är otroligt modiga och uppfinningsrika tillsammans. Nu önskar jag oxå att jag var tvilling, tänk att alltid ha en kompis!

Men dagar som denna är det inte lätt att vara tvillingmamma och ensam här hemma. Jag vet inte riktigt vad det är med Klara men det började i går. Hon gråter, gnäller, skriker och är klängig. Borta är solstrålen och hon har förvandlats till.....? Tänderna är det enda jag kan tänka mig för hon har inte feber, magen verkar ok och fas tror jag inte. Men hu så jobbigt det är, för Alfred är ju som Alfred är mest och är sällan en solstråle om jag säger så. Att känna sig otillräcklig och frustrerad är otroligt slitsamt. Jag sitter på golvet mest hela tiden, kramar och klappar och visar att jag finns. Det är även svårt att ge henne mat just nu så till mellis fick jag ge upp och ge ersättning i stället. 

Andra saker som varit jobbiga just nu är att jag i går tog ner mitt sommartäcke från vinden för tvätt, då kissar katten Robban på det! Men va fan! Det var 4 år sen sist. Så antingen luktade det konstigt, behövde tvättas eller så har han uvi igen. Men suck. Det stänkte ju så jag fick ju tvätta allt i sängen. 

En annan sak är katten Stina som är som en läskig stalker, vart jag än är kommer hon och står där. Smyger sig på en tills man får en buff med tassen. Gulligt annars men 24/7 så blir man lätt galen. Framförallt när jag är som mest upptagen.  Det spelar ingen roll hur mkt uppmärksamhet jag ger henne för hon ger sig inte. 

Fantastiska saker var resan till Dalarna! Det gick bra och köra och tog lite över 2,5 timme, jag satt bak och undehöll barnen. Väl framme fick vi fika och syskonbarnen hade plockat fram sina gamla leksaker. Morsan kom också och det var en fantastisk dag och jag ville verkligen inte åka hem. Som jag längtar efter dem, de är helt underbara med barnen och älskar dem lika mkt som vi. 

Jag vill så gärna flytta hem till familjen och jag saknar dem så! Jag hatar min make för att jag sitter fast här och inte han vill flytta med. Vi har ingen här. Ingen. 

Det stora var att Alfred helt plötsligt började krypa! På riktigt! Så där bara! I min systers kök :-)

Tvillingträffen  igår var väl sådär. Vi var de enda som inte bodde i innerstan, hade Louis Vuitton handväska (tyvärr) och dyra vagnar och nannys med oss. Jag tror inte det spelade dem någon roll för alla var trevliga, men vi hade inte så mkt gemensamt och de flesta kände varandra. Sen att det var ca 200 gäss där som bajsat ner hela gräsplätten gjorde inte saken bättre. 

Alla hade tvillingar som var gående som sprang åt olika håll, våra kröp åt varsit håll och vi fick verkligen ha koll på alla bajskorvar överallt. 

Efter nån timme fick jag nog, jaga fågelbajs, jaga barn, svettas och försöka få nåt i sig var mer än jag klarade av så vi åkte hem. Lika bra så. 

Jag har inget planerat denna vecka, öppna förskolan har stängt, det ösregnar och ... Va fasiken ska vi hitt på? Ikea kanske? Hälsa på någon? 

I dag blir det i alla fall hemma, vi har varit ut på en morgonpromenad. Jag skulle gärna vilja gå nu med men det regnar så. Allt godis och god mat i helgen har satt sina spår, hej dåligt samvete!