Alltså ursäkta

Senaste veckan kanske jag inte har varit så aktiv här, det har sin förklaring i besök och den förbaskade programridningen. 

I dag är provet och jag har verkligen försökt plugga på, men va fan, ärligt talat kommer jag knappt i håg mitt eget personnummer. Det är en sak att sitta här hemma men att sen sitta på hästen som kommer krångla och komma i håg alla 22 moment är fasiken omöjligt. Jag är superstressad över det här. Jättenervös och kommer inte i håg ett skit. 

Så en tumme eller två i kväll tack! 

******

Nu har dalakompisen åkt hem och lämnat ett enormt tomrum. Jag trivs så med henne, barnen med. Så nu saknar jag henne. Men vi syns om två veckor igen! 

Alfred har blivit så duktig, han börjar klättra över saker, drar upp sina ben mer och mer så han snart kommer krypa ordentligt och inte åla, han sitter stadigt och pratar nu massor. En del ord går att tyda. Vi kallar honom lilla professorn för han klurar ut hur saker fungerar, vrider och vänder på dem och undersöker hur de låter. 

Klara har gjort stora framsteg med maten, nu funkar även små bitar utan att hon hulkar. Hon ställer sig mot allt och står riktigt stadigt. 

Mindre roliga saker är slagsmålet med kläd och blöjbyte. Hemskt! Och klaras skrik om nätterna förstås. I natt skrek hon hur mkt som helst men jag tror inte hon är vaken under skriken. Måtte det gå över snart. 

Nu måste jag försöka läsa på mer.