Tråkigt och annorlunda
Så konstigt, jag skrev ett inlägg och publicerade det i morse. Trodde jag. Men Nää. Men jag tror jag skrev det i tanken?
Herregud! Hur senil får man bli? :)
Nåja. Vi har haft en fantastisk dag, vi har varit på promenad, ätit gott, varit ute och röjt i trädgården och grillat hos en kompis. Nu på kvällen åkte dalakompisen hem och jag blev så ledsen att jag gröt en skvätt när hon åkte.
Vi pratar mycket hon och jag, om livet, barn och familj. Jag vill ju gärna flytta tillbaka hem till Dalarna, där bor syster, syskonbarn, morsan och dalakompisen. Och en massa andra kompisar, här i Sthlm är jag oerhört ensam. Jag vet inte om ni minns men för några år sen så bestämde jag mig att flytta, jag sökte jobb, hus och så sa plötsligt maken nej. Han vill bo kvar för att han trivs på sitt jobb. Typ.
Så jag la ner allt. Men så här i efterhand så borde vi flyttat. Komma närmare familjen, slippa köa, slippa trängas, friluftsliv och framförallt för barnens skull.
Men maken kommer aldrig ge med sig. Jag tror han är rädd. För förändring.
Inte vet jag. Men sitta fast här känns. Tråkigt och sorgligt. Lite som vi kastar bort vårt liv.
****
I går hade vi en fantastisk nattning. De somnade på en sekund. Det enda vi gjort annorlunda var att de inte sov sin em lur. Kan det verkligen vara det? Eller en slump?
Barnen har varit så glada och nöjda hela helgen, se vad ett par extra händer hjälper. Älskade dalakompisen. Vi saknar dig så!
Haha.. Jag var minsann in och skulle läsa i morse men icke då. Antog att du hade fullt upp och roade dig med dalakompisen.
SvaraRaderaJag minns då du var som mest på väg att vilja flytta. Jag har letat hus i flera år fastän vi bor så bra i huset vi har nu. Men jag blir lite feg då man vet vad man har men inte vad man får. Så jag kan förstå din make också. Min dröm om ett mindre hus finns kvar hos mig. Man måste våga för att komma nån vart och kanske du ångrar dig längre fram i livet att du/ni inte tog steget? Det går alltid att flytta tillbaka till något man hade om det nya inte fungerar. Men ni måste ta hänsyn till varandra. Han till dig och du till honom. Kanske det går att gå halva vägen var? Flytta en bit närmare ditt önskeställe och han kan pendla till sitt nuvarande arbete? Innan vi fick barn så flyttade vi till Luleå pga studier. Fyra år senare flyttade vi långt söderut och då var båda våra barn små. Inga vänner eller släktingar hade vi nära oss. 80 mil hemifrån. Vi hade alltid en tanke att vi kunde bo "borta" innan barnen började skolan. Tre år senare så var vi "hemma" igen bland släkten och de gamla vännerna.
Massor med kramar från Lena och missarna
Hur ofta sover kidsen nu? Runt 1 år "räcker" det med en lunchvila, så kanske är det läge att börja satsa på en längre sovstund ist för flera. Jag har dock inte haft tvillingar så kan tänka mig hur tufft det måste vara att få båda att sova ungefär samtidigt...
SvaraRadera