GAD, ångest, ensamhet
Nu har dagarna flytit på riktigt bra, i dag dock utan solsken men det var uppehåll då vi var ute och gick.
Det händer så mkt nu, Klara är verkligen på g i sitt stående och ställande ;-) Alfred kryper och börjar nu klättra på saker. Han ligger nog ca 4 v efter Klara, vilket är bra för då vet vi vad som komma skall. ;)
I morgon är det dags för jobb, set ska bli riktigt skönt att få träffa lite människor. Orden som Bvc- tanten sa har etsat sig in i hjärnan och nu kan jag inte sluta tänka på det. Det är med att jag är ensam. Jag har aldrig tänkt tanken innan hon sa det, jag har ju haft fullt upp med barnen hela dagarna. Men nu så känner jag mig ensam bara för hon sa det.
Jag träffar ju kompisar, vi åker runt på en massa saker och har roliga händelser inbokade. Men på vardagarna är jag ensam. Är ni det som föräldralediga? Träffar ni nån? Är jag ensam? Vad ska jag göra? Vafan då :(
*****
Jag vill fortfarande flytta. Inte för jag tror det blir bättre. Men kanske annorlunda.
Jag har kommit in i nån orosfas igen, oroar mig för allt möjligt just nu. Ologiska o korkade saker, saker man bör oroa sig över och saker ältas i en evighet i hjärnan. Jag skulle behöva ta tag i att träffa nån o prata, kbt och kanske medicinerna jag aldrig började med. Var börjar jag någonstans? Vårdcentralen?
Jag är ju utskriven från det andra stället och kan bara återkomma om jag har en remiss. Förstår grejen med kbt men jag tror jag skulle behöva rota lite i det förflutna oxå. För barnens skull. Och min.
Om man är ensam eller ej på dagarna måste ju ha att göra med om man har några andra vänner och bekanta som är föräldralediga samtidigt tänker jag. Nu har jag turen att ha det, annars hade jag väl också varit ensam. Hoppas du kan få hjälp med din GAD, jobbigt att behöva börja från noll igen.Du hann inte få något recept på medicin som du bara kan hämta ut nu?
SvaraRaderaJag fick antidepressiva men jag har inte vågat ta dem.
RaderaHar inte en människa som är fl. ingen här runt heller :(
Jag tänker att ensam är en känsla också. Tror att en del känner sig ensamma trots att de är omgivna av massa folk.
SvaraRaderaDu känner väl till att jag hade utmattningssyndrom när jag blev gravid, fick sedan både sköldkörtelsjukdom och cellförändringar, detta har inneburit att jag inte träffat så många. Nästan ingen alls. Min dotter är 11 mån och jag har inte varit på öppna förskolan. Nu när vi flyttat finns det större hopp om såna grejer eftersom att jag kan få avlastning här (av mina föräldrar). Flytten (40mil) var helt avgörande för mig och därmed för vår familj.
Du gör ju massor av saker och träffar alla möjliga, ingår i olika forum och åker på grejer. På så sätt är du inte ensam -men hur du KÄNNER dig är en annan sak!
Du kan få hjälp med samtalskontakt via BVC. Och även KBT bör väl kunna hjälpa dig med händelser bakåt i tiden. När historiska händelser påverkar nutid så är det ju aktuellt även med KBT.
Sköt om dig och lycka till!
Kram
Det är en av anledningarna till att jag inte ser fram emot min andra föräldraledighet eftersom jag blir så ensam då. Visat, jag går på öppna förskolan, engagerar mig i föräldragruppen, men ändå flera dagar i veckan är jag själv. Urtråkigt och deprimerande. Japp jag ska prata med nån psykolog i höst för att stå ut. /Jackie
SvaraRaderaSkönt att du skriver det. Just nu känns det som jag är ensammast i hela världen att känna så här
RaderaJag tror inte att man måste vara ensam för att vara ensam på dagarna. Man måste inte flänga runt på aktiviteter om man inte vill. Vill du det så gör det. Om du inte sjäv känner dig ensam försök att strunta i BVC tanten.
SvaraRaderaför övrigt tycker jag du ska prata med maken igen om att du vill flytta, verkar vara smart, både för din syster och kompis, nya jobb hittar man ju alltid, och ni vill ju också ha ett större hus, kram och tack för din fina blogg läser varje dag
Tack för att du läser och tack för din kommentar. Jag vet inte varför jag känner mig så ensam men jag gör nog det vare sig med eller utan barn.
RaderaDu har inte haft en riktigt mammagrupp, det är synd. Jag hade det med första barnet och det var underbart. Inte med andra och det var tomt. Jag vill ändå säga att oavsett var ni bor så kommer det med tiden kanske ett umgänge med andra familjer via förskolan. Så har det varit för oss. Jätteroligt. Bästa stöttepelarna. Om man inte har familj i närheten.
SvaraRadera