Första olyckan :(

Just nu blir barnen ledsna för alla vi träffar, även dem vi träffar ofta. Det hör ju till och jag tycker inte det gör så mkt, det brukar gå över ganska fort och på nåt sätt ett tecken på att de är okey. Men mina kompisar brukar bli lite ledsna för de tycker de är här ofta. Fast det funkar ju inte riktigt så. 

Ledsen var Klara i morse när hon trilla ner från vår säng. Vi har en tjock matta under och hon landa på huvud och händer. En bula i pannan har uppstått och i övrigt verkar hon ok. Men lite orolig blir jag och det var en sån onödig olycka, men hon är snabb den lilla rackaren och hennes mamma uppenbarligen inte. 

Och klockan är bara 07.30 och det har varit full rulle här sen kl 05.30. Herregud. Alfred däremot tog sovmorgon ända till 7.00 trots Klara har lekt operasångerska hela morgonen. 

****
Gårdagen var en bra dag, vi var och köpte lite böcker o lite annat nödvändigt, njöt av solen och det nystädade huset som höll sig nystädat i ungefär 2 minuter efter vi kommit hem. Jag tappade mat på golvet, Klara kräktes och Alfred skickade sin banan över hela köket. 

****
I dag kommer en ev köpare och ska titta på mamaroo och så blir det promenad som vanligt. Jag ska påta lite ickerabatten som rådjuren varit på. Från vackra tulpaner till ingenting :(

Jag ska ringa barnmottagningen och boka tid för alla krämpor, det har jag tänkt varje dag nu men nejdå. Svårt att få ändan ur vagnen. 


Kommentarer

  1. Åh, en bula :-( det går nog snart över! De tål mer än vad man tror :-) min minsta har ramlat ur sängen många gånger, första gången när han var ett halvår. Han blir 1 snart och är över högt och lågt. Klättring är favoriten. Helst högst upp på brorsans tripptrapp, eller upp i soffan eller brorsans säng. Att ta sig ner är inte lika lätt även om han börjar fatta vinken. Och han lärde sig gå för några veckor sen. Så många bulor har det blivit och fler lär det bli. Just nu går han runt med ett stort blåmärke på kinden när en dörrkarm stod lite dumt till :-)

    Dina bekanta borde inte ta det så personligt. Men det kanske blir så? Barnen är väldigt medvetna om ansikten. Men det behöver ju inte betyda att dom blir rädda utan mer kanske markerar att "nu vet jag att jag inte är hos min mamma/pappa. Och som du skriver, så hör det till. Det är så det ska vara, ju mer medvetna barnen blir.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering