Kära nån
Vissa dagar..Måndagar verkar vara värst, lite som katten Gustaf anser om dessa dagar. Såklart blev det smärre kaos i dag med, Alfred fick nåt spel vi maten så det slutade med katastrof, tårar och jag sms maken att han får ta sig hemåt lite snabbare. Eller ja..
Jag skrev (ungefär)"det vore bra om du kom hem lite snabbare i dag innan jag ger bort Alfred till första bästa..*censur*, problemet var att jag inte skickade till maken utan till Linda. Herregud. Ber allra ödmjukast om ursäkt.
Sen fortsatte dagen sådär, Alfred prövade varje uns av mitt tålamod, när han bara är ledsen och inget hjälper är man oerhört maktlös. Helst när Klara vill ha uppmärksamhet, jag kände mig så oerhört otillräcklig i dag och grät en skvätt tillsammans med Alfred.
Men vi har även varit ute och gått med en bekant, njutit av solen på promenad nr 2, putsat några fönster och svultit lite då jag inte hunnit äta.
****
I dag har jag bestämt att försöka hålla dem osynkade, det har oxå sina risker. Det gäller att hålla en glad och road medan man ger den andra mat. Men som det var i dag och mata båda samtidigt ger mig hjärtinfarkt.
****
Jag fyller ju år igen, så i helgen tänkte jag ha pizzasammankomst, jag har bjudit några och hoppas de kommer. Jag hoppas även på en massa presenter, ni vet ju hur jag är :)
Kompisen var här i helgen, hon mår uppenbarligen inte bra. Hon ser det tyvärr inte själv, men det är tråkigt och väldigt sorgligt. Hon har ju varit den jag har hållt i handen, alltid ställt upp och min stora trygghet.
Hon har betett sig märkligt mot en kollega, och gör lite märkliga saker. Jag försöker stå vid hennes sida och prata med henne. I går skickade jag lite blommor till henne då hon är fortsatt sjukskriven (för ryggen). När Isak blev till och dog så var det då det började, kanske hon fick skräck för döden? Hon kommer i helgen och hon är alltid go mot barnen. Jag älskar henne såklart ändå men känner mig bekymrad.
****
Andra märkliga saker är att jag har känt mig lite snuvig men det brukar jag göra när jag är trött och snart är väl dags för pollensäsongen igen.
Det känns lite som våren är här?
Jag skrev (ungefär)"det vore bra om du kom hem lite snabbare i dag innan jag ger bort Alfred till första bästa..*censur*, problemet var att jag inte skickade till maken utan till Linda. Herregud. Ber allra ödmjukast om ursäkt.
Sen fortsatte dagen sådär, Alfred prövade varje uns av mitt tålamod, när han bara är ledsen och inget hjälper är man oerhört maktlös. Helst när Klara vill ha uppmärksamhet, jag kände mig så oerhört otillräcklig i dag och grät en skvätt tillsammans med Alfred.
Men vi har även varit ute och gått med en bekant, njutit av solen på promenad nr 2, putsat några fönster och svultit lite då jag inte hunnit äta.
****
I dag har jag bestämt att försöka hålla dem osynkade, det har oxå sina risker. Det gäller att hålla en glad och road medan man ger den andra mat. Men som det var i dag och mata båda samtidigt ger mig hjärtinfarkt.
****
Jag fyller ju år igen, så i helgen tänkte jag ha pizzasammankomst, jag har bjudit några och hoppas de kommer. Jag hoppas även på en massa presenter, ni vet ju hur jag är :)
Kompisen var här i helgen, hon mår uppenbarligen inte bra. Hon ser det tyvärr inte själv, men det är tråkigt och väldigt sorgligt. Hon har ju varit den jag har hållt i handen, alltid ställt upp och min stora trygghet.
Hon har betett sig märkligt mot en kollega, och gör lite märkliga saker. Jag försöker stå vid hennes sida och prata med henne. I går skickade jag lite blommor till henne då hon är fortsatt sjukskriven (för ryggen). När Isak blev till och dog så var det då det började, kanske hon fick skräck för döden? Hon kommer i helgen och hon är alltid go mot barnen. Jag älskar henne såklart ändå men känner mig bekymrad.
****
Andra märkliga saker är att jag har känt mig lite snuvig men det brukar jag göra när jag är trött och snart är väl dags för pollensäsongen igen.
Det känns lite som våren är här?
Kommentarer
Skicka en kommentar