Inte fått jobb och änglason

Jag har svårt att vänja mig vid Änglabarn, jag vet inte varför. Det är fint men.. jag tänker inte på Isak på det sättet. Det är snart 1,5 år sen han föddes och gick bort, jag tänkte på honom nästan varje dag, vi är till minneslunden ca 1 gång i veckan i bland mer sällan.

Ändå har jag dåligt samvete gentemot honom, att allt var sånt kaos då, att han inte fick nån gravsten och att jag fortfarande inte kan glädjas över honom. Nu känns lite som en dröm- en mardröm, jag kan inte förstå hur jag överlevde den tiden. Jag har nog aldrig varit så knäckt som då, det var som nåt djupt och mörkt inom mig kom fram. Vissa saker minns jag mer än andra jag kommer i håg när vi åkte från ultraljudet, hon var så barsk och jag så behärskad. I bilen hem grät och skrek jag så jag blev rädd för mig själv.

Jag minns pajasarna på KS, vi fick sitta och glo i 50 min efteråt, ingen hade tid med oss. Där hade jag bestämt att vi skulle döda Isak och det var så det kändes.

Och förlossningen. Gode gud.

****
I dag ska jag krama extra på mina barn, vara tacksam och ha en bra dag. För de är de finaste vi har även om vissa dagar är lite väl slitsamma.

Inte gårdagen dock. Vilken mysig dag vi hade, jag grät bara en gång och det var när Klara kom krypandes mot mig, ville komma upp i famnen och mysa. Jag blev så rörd och blir det bara av att skriva om det. Det gjorde så ont i hjärtat av mig av kärlek.

Nu längtar jag efter att de ska vakna så jag får krama på dem.

****
Fd kollega/ridkompis hörde av sig och sa att hon fått jobbet som även jag sökt. Hon ska dock avvakta med att säga ja då hon väntar på ett annat.

Osså har mensen kommit 14 dagar sen och som en syndaflod.

Osså håller jag på bli förkyld, lagom till min födelsedag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering