Att fly fältet

Alfred får ofta eller inte så ofta längre men emellanåt gråtattacker då han nästan är otröstlig, så även i går. När han är trött kan det hända men även om han både är mätt och pigg. Jag gissar intryck, frustration osv.

Men då är det svårt att vara själv, att försöka trösta en medan den andra oxå behöver mig. Tack och lov är det mer och mer sällan men när det händer så skär det i mammahjärtat. Tårarna brukar spruta, hakan darra och han är världens olyckligaste.

Han är överlycklig över mellanmålet, han trycker in allt han kan och i går provade han både majs och ägg för första gången, båda mottogs med glädje. Klara däremot förstår inte alls grejen, hon tycker inte om det och smetar bara runt allt. Så jag tänker hon får prova lite så får hon ersättning resten, jag vill inte stressa på henne bara för BVC tycker det.

****
Såklart var vi även ute i solen, en kompis kom förbi med lite kläder och satt i solen med oss. Allt känns mkt lättare när solen har kommit och fåglarna kvittrar. Jag har rotat fram mina gamla MBT skor för att se om hälsporre mår bättre.

Jag har fått nån konstig hosta, jag känner mig inte förkyld och är inte snorig. Herregud, jag skulle behöva tas in på helrenovering. Snart har jag ju alla konstiga saker.

****
I dag kommer städet hit, men i dag är det den korta varianten. Så jag tänker att vi tar en promenad i solen och är på tomten tills han är klar. Det är i alla fall välbehövligt. Det här mellanmålet är verkligen inte att leka med ur städsynpunkt. Det är mat överallt.

mmm..mat

What? Är det maten man ska äta?