I fängelse

Nu har vi haft urdåligt väder i flera dagar, tung blötsnö som öser ner på de oplogade vägarna. Det är ju inte så att man gärna vill pälsa på alla och gå en promenad. Men i dag måste vi nog för man blir knäpp av att sitta hemma, att göra nåt varje dag mår alla bra av.

I dag ska jag i väg och rida, hoppas inte jag får samma häst igen för det är nämligen hoppning. Jag avskyr att hoppa och med en het häst blir det ännu värre.

I går var det första gången Klara inte fick sitt nattmål, vi trodde hons skulle sova till 4 för att sen vakna men hon har svit hela natten. Hon åt mer än vanligt innan hon somna men ändå, hon är ju fortfarande liten i maten. Vår lilla solstråle.

Badet kan ju har gjort sitt. Åh, vad de älskar att bada. Benen går som propellrar i vatten och de skrattar och stänker över hela badrummet. Så himla roligt att se. Goa barn!

Vi har förövrigt provat plockmat, Klara tycker det är spännande att äta som när jag gjorde bananplättar. Men Alfred...Han sitter med armarna rätt ut och skriker. Sätter man något i handen på honom släpper han den och skriker igen. Han blir mest arg när han försöker fånga saker och skriker lite till. Där ska det skyfflas in mat. Plockmat anser han superlöjligt :-)

****
Jag sa till maken att jag oxå vill ha sovmorgon, jag tror inte budskapet gick fram. Han sa bara "det är ju bara att ligga kvar i sängen". Så jag blir skitirriterad på att han aldrig fattar vad jag menar, jag är fasiken Sveriges tydligaste person men inte inför maken uppenbarligen. Han sa att han kunde kliva upp i dag, har han gjort det än? Nej. Jag har varit uppe och torkat kattspyor, gungat skrikande Klara, gett katterna mat, gungat lite till sedan 05.00. Sen fick jag nog och klev upp i stället.

Alla pratar om att de får så negativa känslor till maken när man får barn, oftast första barnen. Men det är aldrig nån som pratar om det. Nu har det gått sex månader och jag är fortfarande inte inne på banan igen. Jag känner fortfarande inte samma för honom som innan barnen.

När kommer känslorna tillbaka för honom? Någonsin?

****
Jo, just det. Kompisen som var här i torsdags fick influensa på kvällen. Jag är så himla glad att vi vaccinerade oss, den bryter ut mellan 1-3 dygn så jag hoppas innerligt att barnen klarar sig.

Mycket läskiga saker som går nu, RS, Vinterkräk och influensor.




Kommentarer

  1. De (känslorna) kommer tillbaka, hos de allra flesta.
    Du måste låta bli att gå upp för att han ska göra det. Och det är jättesvårt när man hör barnen. Talade du om att du inte kan låta bli att gå upp när du hör barnen? Fråga honom rent ut när du inte är arg: vad krävs för att du ska ta en av morgnarna på helgen? Varför går du inte upp? Varför tar du inte din del av ansvaret? Prata igenom att ni bör ta nästan halva ansvaret var.
    Usch, vad jobbigt. Vad händer om du lägger ned en skrikande tvilling hos din man? Vaknar han då?

    SvaraRadera
  2. Känslorna kom tillbaka när karln tog sitt ansvar och accepterade vår nya situation, när ungen var 1 år. Ni måste prata mer med varandra, när ni inte är arga/trötta/sura. Du SKA ha en bestämd dag i veckan då du får sovmorgon, kämpa! /Jackie

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering