Storm och oväder

I går träffade jag finaste Linda med hennes Henning och tog en skogspromenad. Det gick riktigt bra trots två barnvagnar vs skogsstig. Man kunde ju tänkt att det kanske inte var så smart att ha dunjacka men det kan inte bli rätt jämt. Jag blev rejält svettig i alla fall.

Sen anlände vi hem hit och katterna blev lite förskräckta över en krypandes 8-månader. Om de bara visste vad som väntade dem..Jag kan konstatera att vi inte har särskilt barnsäkert och vi måste börja fundera på var vi ska göra av kattmat, vatten osv.

Mitt i allt det där lyckades jag i alla fall bjuda på julmust, men kaka och kaffe glömde jag helt bort. Har jag helt glömt bort de sociala reglerna? Det är verkligen livsfarligt att vara hemma med barn, hela min sociala förmåga tycks försvinna (om vi betänker förra veckan på ÖF oxå:)

I alla fall var det väldigt trevligt och Linda besitter en massa kunskap som jag kan ta del av. Vore ju bra om jag kom i håg det hon berättade oxå, minnet är ju som teflon nu för tiden.

****
Sen kom maken hem, jag blir alltid irriterad på honom när han i stället för att umgås med oss, kastar sig över sin dator eller Ipad. Han ser barnen 3 timmar innan de går och lägger sig, kan han inte vara närvarande då? Jag försöker dessutom inte barnen se på tv eller datorer och det blir lätt hänt när man håller på med den samtidigt.

Jag kanske inte är så mkt bättre jag heller men jag försöker verkligen vara med dem och pysslar bara med ipad när de sover.

Jag brukar inte bry mig så mkt annars men i går brann det lite i huvudet, så tjatar jag i stället och han stänger öronen. Jag kommer fasiken bli en tjatmorsa. Som jag hatar för min är sån. Hur ska jag bli väck med detta beteende?

Men jag blir så frustrerad när han inte lyssnar så först tjatar jag på, sen svär jag och sen blir jag sur.

****
Jösses vilken storm vi har, julgranen har blåst ner och det låter som hela huset ska lyfta. Jag har förberett mig lite med att koka vatten och ha i termos i fall strömmen går. Dessutom regnar det oxå, på tvären.

I dag ska vi gå på babymassage, eller skulle snarare. Jag har bokat av för att ge sig ut i detta väder känns inte bra, samtidigt tänker jag på smittorisker osv. Det går både RS och magsjuka just nu.

Så jag vet inte vad vi ska hitta på i stället, kanske vara hemma och mysa. Handla lite julklappar tidigt på fm? Vi får se.

****
I morgon är det 1 år sen jag reste till kliniken för insättning och tvillingarna blev till... 1 år sen!


Kommentarer

  1. Vi har som regel att vi inte använder mobil/dator eller liknande när barnen är vakna. Ibland måste man ju dock, av olika anledningar. Men vi slösurfar inte. Som du skriver, så ska man umgås med barnen (och sambo/make/maka!) när man kommer hem från jobb eller annat. För att ta vara på så mycket av tiden som möjligt. Spädbarnstiden går så otroligt fort! Snart står man där med barn på 2-3 år och undrar vad som hände med ens bebis. Så försök att prata med maken. Han kommer kanske ångra sig så småningom annars. Men tjata inte, det verkar ju inte bita ändå.

    SvaraRadera
  2. Min karl betedde sig likadant. Kom hem, satte sig framför tv/dator och när jag bad om akut hjälp fick jag till svar "snart". Jag ville skjuta honom. Aldrig har vi grälat så mkt som första året. Tror inte din karl fattat än att barnen kommer först. Men det blev mkt bättre när lillan fyllde ett och karln fick vara pappaledig. Då knöt han an bättre. En variant kan ju vara att prata med honom i lugn och ro, ta upp ämnet om tv/dator när ni båda är lugna och har tid, tex under en promenad. Då undviks höjda röster och svordomar och ni kan resonera sansat över ämnet. Har ungarna börjat uppfatta katterna än? Min lilla tjöt av skratt när de kom! :)

    SvaraRadera
  3. Finaste Linda låter jättebra - men finns det en fin Linda och en finare Linda också? Har lite svårt att förstå detta med att du liksom "värderar" din omgivning.Typ "bästa grannen", "bästa killkompisen", "bästa dalakompisen".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Av hela inlägget var det just det ordet du fastnade på? Sen du klagade sist skriver jag det väldigt sällan eftersom jag innan inte ens tänkt på att jag gör det. Nu slank ordet med o naturligtvis såg du det direkt. O det handlar inte om värdering utan om att skilja alla åt.

      Radera
    2. Ja, där fastnade jag. Inget jag skäms för. Tycker inte heller att jag klagat, utan påpekat. Skilja alla åt? Visst, men jag har bara läst om bästa dalakompisen, bästa killkompisen, bästa grannen och nu finaste Linda. Inget ont om dem, men jag hade inte haft svårare att skilja dem åt utan värdering, eftersom näst bästa dalakompisen, näst bästa killkompisen osv aldrig nämnts.

      Vad man fastnar för eller inte i din text, handlar sannolikt om egna erfarenheter. Jag har kommenterat när det gäller att du skall tro på dig själv i relationen till dina barn. Jag har också kommenterat i enlighet med ovanstående. Vad man fastnar för och vad man väljer att kommentera, hör åtminstone för min del ihop med mina erfarenheter i livet. Jag har aldrig varit den som blivit vald först, den som varit "populär". Under min skoltid var sociogrammen vanliga. Jag hamnade aldrig överst på listan över den som var mest attratktiv att leka med. Idag har jag ett stort socialt nätverk, men jag skulle aldrig ge mig på att rangordna mina vänner - det har gjort alltför ont att bli den som hamnat i rangordningens utkant.

      Visst, jag kan ta rollen av den som klagar. Men jag undrar i så fall varför du inte noterar när jag stöttar?

      Radera
    3. Varför skulle du skämmas för det? Texter är en tolkning av var och en och en betraktelse med ena bakgrund.

      Jag såg din kommentar som ett klagomål o dunsom ett påpekande :-) jag ändrade mig efter som jag tänkte du nog rätt. Jag har aldrig ens tänkt på det innan. Någonsin.

      Jag försöker alltid besvara kommentarer men numer är det en viss tidsbrist. Om jag missat det ber jag om ursäkt.

      Radera
  4. Så är de på min blogg med. Skrovet mängder om major och tar ett korn och hänger i. Helt jobbigt. Och tråkigt. Bäst är väl bra. Omtanke och varmt gillande. Lätt så.



    Tråkigt med mannen. Min man var lite så. Fick vår familjepsykolog att säga till honom.
    Typ så. Hon sa. Är det så jobbigt att vara med din dotter? Sen sa hon. Blir jobbet (ipad?) väldigt lidande om du umgås med dina barn?
    Fast snällt. Hon sa det vänligt. När jag skriver låter det inte så..men hon sa det jättesnällt. Jag var med.

    Någongång frågade jag om det var viktigare med att surfa än att ägna sig åt barnen. Det tog skruv. Sen lugnt efter det.

    Våra katter gömde sig några veckor efter att hon börjat gå. Vi klappar och visar hur man är snäll. Maken jagade väg grannkatten som bajsar på vår gård. Lily såg det. Så hon jagade dom ett tag. Set var riktigt jobbigt.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering