Lösaktig

I flera dagar har vi kämpat med Klaras mage, med matbytet till mjölkfritt så blev det stopp i stället. I några dagar har hon även varit arg när hon har ätit, det är som att mata en kamphund.

Men i går kom magen äntligen i gång igen och vi kan andas ut för stunden. Hon verkar ha en del ont i magen och är mer ledsen just nu tycker jag. Det är så synd om henne, det värker i mammahjärtat att se henne har ont.

Härom kvällen så hade jag och Alfred en mysstund, vi låg och myste i sängen tillsammans under mitt täcke. Med katten Robban och Stiina. Alfred låg och joggade på stället och jollrade och allt var frid och fröjd  tills en läskig doft började sprida sig. Mmm. Ni gissa rätt. Väldigt trevligt. Verkligen:)

I går var vi i väg på öppna förskolan, det regnade så det var bara två barn till där. Men vi var med på sångstunden (Alfred somnade och Klara var missnöjd) och fikade. Bra med sångstunden för jag kan inte en enda sång, jag sjunger mycket för barnen på dagarna (typ samma sånger med egna ord:). Nu börjar ju maken jobba, men jag ska försöka komma i väg själv. Fröknarna (eller vad de nu heter) är trevliga och säger att de mer en gärna hjälper till.

I natt sov både barn och katter mestadels av dagen, i natt har de sovit 4-4,5 timme emellan målen. Det är rekord och väldigt skönt. (eller..ja..inte att de sover hela dagen utan på natten)

I morgon är det förhoppningsvis uppehåll så vi kommer i väg och grillar med öppna förskolan, annars tänkte vi åka på tvillingträffen i täby. Så kommer syster också.

morgonträning


Kommentarer

  1. Slappna av och tänk positiv, dina inlägg är bara deprimerande ju mer man läser dem! Är du lycklig? Livet är inte dans på rosor men det du upplever gör många andra mammor också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du behöver inte läsa här och inte kommentera om du nu inte trivs här-det finns massor av bloggar där ute med glada inlägg.

      Radera
    2. Vet inte om jag skrivit här men jag läser varje dag. Jag tycker du skiver så bra och precis som du upplever det och inte som om allting var så bra och lyckligt som en del skriver. Jag känner igen mej hur det var när jag hade mina små och det var jobbigt, men det blir bättre. Fortsätt skriv precis om du gör.Kramar.

      Radera
  2. Fortsätt skriv som du gör Cecilia. Tycker inte din blogg är deppig, den är härlig och ärlig och du beskriver saker och ting så bra :) Kram till dig (och hoppas att de som inte gillar bloggen förstår att de inte måste läsa...)

    SvaraRadera
  3. Hej Cecilia! Jag har aldrig kommenterat förut, men jag har läst din blogg ett bra tag! Jag gillar din blogg skarpt! Fortsätt med att skriva som du gör! Jag tycker du är otroligt duktig som sköter två små, jag har en liten och är ibland hur slut och trött som helst! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Silje

      Tack för dina fina ord! Kram!

      Radera
  4. Vet du vad.... jag tror att Klara kommer bli ganska lik dig i sitt temprament... ;-) Men å andra sidan heter hon ju oxå Klara och det säger ju sitt..


    Glöm för guds skull inte att detta är din blogg, jag kan välja att läsa eller inte läsa.... ta inte åt dig av nervärderande kommentarer.... det roliga med din blogg är att du skriver utan att "tänka" dvs ur hjärtat....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så säger maken också :-) Vi är SÅ lika!

      Jag ska försöka, men jag är en känslig flicka som ni vet.

      Så är jag jämt, det hoppar grodor ur min mun för jämnan. Jag har liksom inget filter. Behärska mig vet jag inte ens vad det betyder...haha :-) Skämt o sido..

      Kram

      Radera
    2. Ibland kan det vara bra att tänka först och sen öppna munnen, men detta är ju ditt forum och då gör du det på ditt sätt....

      Radera
  5. Hej Cecilia! Jag läser din blogg varje dag och tycker den är härlig! Fortsätt på ditt sätt, vi är många som gillar din stil. Kram Kristina

    SvaraRadera
  6. Det är DIN blogg - ditt liv! Jag undrar verkligen om personen som skrev kommentaren har haft spädbarn och gått igenom det där första året... Själv tyckte jag det året mest var ett konstigt vAkuum - man bara "var" och "gjorde" och tiden både stod still och gick jättefort. Nu när barnet är 2,5 kan jag känna mig mer positiv!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det, som ett vaccum eller bubbla. Väldigt märkligt.

      Radera
  7. Fast jag fick ju en bra ide om ett inlägg om lycka. Det tackar jag för :-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering