Vecka 27 (26+4)
I går var det varmt och utan AC i bilen och leta parkering i en kvart gjorde att jag fick svettningar innan jag ens kommit in på avdelningen.
Vi fick sitta och vänta i 20 minuter efter bokad tid, visst är det märkligt att läkare aldrig kan passa tiden?
Avdelningen var väldigt fin och hade inte mkt till sjukhus över sig, läkaren verkade trevlig men gjorde mig skitirriterad.
Hon började med lite frågor kring min hälsa, mina operationer, min endometrios och frågade lite allmänna frågor. Sen drog hon i gång i säkert 20 minuter om hur farligt det var med snitt, att barnen kan få gluten, allergier, andningssvårigheter osv och att jag kunde få blodproppar, vara en dålig mamma i början för jag inte kunde röra mig osv. Jag svarade att jag vet, jag är påläst, jag har diskuterat både med min läkare och barnmorska och står fast vid mitt beslut. Men hon fortsatte och framhärda att vaginal förlossning var det vi skulle välja.
Sen drog hon i gång hur viktigt det var med amning och att jag var äldre och malde på, jag har ju tänkt att pröva amma men inte sagt ett ord om det. De senaste dagarna har jag dock vacklat lite men det vet ju inte hon. Efter en stund sa hon -vad bra då vet du riskerna och jag hoppas du inte får ångra dig.
Sen fick vi lite papper och hon bestämde datum till den 14/8. Vi fick ingen muntlig information om hur det gick till osv men ärligt talat frågade jag inte heller för jag tänkte att hon drar igång igen.
Efter besöket var jag alldeles slut i huvudet och smått irriterad. Jag är ingen ungdom, jag är påläst, jag vet vad jag ger mig in på.
****
På kvällen sen slog nojan och oron till igen, jag tycker inte jag känt pojken sen på morgonen då han hade sparkfest. Jag har känt några svaga sparkar men hur ska jag veta vilken bebis som sparkar? Det känns som det möblerats om i magen så jag gissar att han ligger annorlunda. Men åh vilken noja jag hade i natt och har nu på morgonen. Att bebisarna ska dö i magen är just nu min största skräck.
Sen gjorde jag misstaget att googla. mm. Bra där. Det gjorde ju saken ännu värre.
Snart ska jag i väg på ultraljud så det känns bra..Eller ja... Nojigt och oroligt.
Nu hoppas jag verkligen att bebisarna lever och har växt till sig.
****
Förövrigt är det 8 grader ute, moln och storm! Vilket väderomslag!
Vi fick sitta och vänta i 20 minuter efter bokad tid, visst är det märkligt att läkare aldrig kan passa tiden?
Avdelningen var väldigt fin och hade inte mkt till sjukhus över sig, läkaren verkade trevlig men gjorde mig skitirriterad.
Hon började med lite frågor kring min hälsa, mina operationer, min endometrios och frågade lite allmänna frågor. Sen drog hon i gång i säkert 20 minuter om hur farligt det var med snitt, att barnen kan få gluten, allergier, andningssvårigheter osv och att jag kunde få blodproppar, vara en dålig mamma i början för jag inte kunde röra mig osv. Jag svarade att jag vet, jag är påläst, jag har diskuterat både med min läkare och barnmorska och står fast vid mitt beslut. Men hon fortsatte och framhärda att vaginal förlossning var det vi skulle välja.
Sen drog hon i gång hur viktigt det var med amning och att jag var äldre och malde på, jag har ju tänkt att pröva amma men inte sagt ett ord om det. De senaste dagarna har jag dock vacklat lite men det vet ju inte hon. Efter en stund sa hon -vad bra då vet du riskerna och jag hoppas du inte får ångra dig.
Sen fick vi lite papper och hon bestämde datum till den 14/8. Vi fick ingen muntlig information om hur det gick till osv men ärligt talat frågade jag inte heller för jag tänkte att hon drar igång igen.
Efter besöket var jag alldeles slut i huvudet och smått irriterad. Jag är ingen ungdom, jag är påläst, jag vet vad jag ger mig in på.
****
På kvällen sen slog nojan och oron till igen, jag tycker inte jag känt pojken sen på morgonen då han hade sparkfest. Jag har känt några svaga sparkar men hur ska jag veta vilken bebis som sparkar? Det känns som det möblerats om i magen så jag gissar att han ligger annorlunda. Men åh vilken noja jag hade i natt och har nu på morgonen. Att bebisarna ska dö i magen är just nu min största skräck.
Sen gjorde jag misstaget att googla. mm. Bra där. Det gjorde ju saken ännu värre.
Snart ska jag i väg på ultraljud så det känns bra..Eller ja... Nojigt och oroligt.
Nu hoppas jag verkligen att bebisarna lever och har växt till sig.
****
Förövrigt är det 8 grader ute, moln och storm! Vilket väderomslag!
****
Ska prova de andra järntabletterna nu, då niferexen gör mig så kass i magen. Men de här är ju ännu värre :(
Jag blir så fruktansvärt förbannad på dessa läkare som verkligen ÖVERDRIVER risker med snitt. Och det där med att barnen ska få allergier pga snitt och mjölkersättning bla bla- vilket dravel. Syskonstudier visar på tendenser åt både marginellt mer och mindre allergier för snittade och flaskmatade. Slutsatsen jag drog för min del var att man måste utgå från vad man känner är rätt för mig HÄR och NU. Det är djupt oetiskt av läkaren att bete sig så som hon gjort.
SvaraRaderaVälj det DU känner är bäst. Hur bra mamma du kommer att vara har absolut ingenting att göra med hur barnen föds eller får mat de få första månaderna i sitt liv.
Det tycker inte jag heller, tvärtom tar jag ett beslut som jag tror är bäst för oss
RaderaUsch vilken läkare du hade oturen att ha.. Risker finns ju med allt men för det så behöver man ju inte få det kastat i ansiktet på det viset.
SvaraRaderaLycka till på ultraljudet.. Hoppas du får bra nyheter och fina bilder på de små..
Kramar från Lena och missarna
Tack o kram!
RaderaFast läkaren har ju ansvaret, naturligtvis måste hon informera om riskerna efter den forskning som dem tillämpar? Det spelar ingen roll hur gammal man är, det handlar helt enkelt att om i förlossningsvården idag utifrån den forskning som finns tillgänglig anser att vaginala förlossningar är att rekommendera på hela taget på den stora gruppen. Den informationen är dem tvungna att propsa på dem som står i valet och kvalet oavsett personlig åsikt. Det hade varit oetiskt av henne att inte prata genom det ordentligt.
SvaraRaderaFast jag tycker man kan informera på olika sätt, man kan oxå ha en dialog med sin patient. Nu blev det som en föreläsning/uppläxning där jag kände att jag valt fel beslut och jag kommer döda oss alla.
RaderaJag står inte i valet och kvalet utan har tagit beslutet och gått igenom riskerna med både min mvc läkare och bm.
Jag tycker absolut att hon ska informera och det är hennes plikt. Men man kan göra det på olika sätt.
Visst ska hon berätta om forskningen, men då hade hon inte den aktuell. Bara för några dagar sen kom en studie som visar att risken att barnen får hjärnblödning är större vid vaginal förlossning (vid sugklocka, som många förlossningar slutar med).
RaderaHon borde verkligen tagit hänsyn till din historia och din kamp! Två levande barn-sen får det väl bli så att du kanske inte kan lyfta dem i några dagar pga snittet.
Min första vaginala förlossning slutade med sugklocka. Min dotter drabbades av syrebrist och fick ligga några dagar på neo (är fyra år och är helt "normal" idag).
Det finns risker med vaginal förlossning-men dem talar man inte ofta om.
Ibland undrar jag om det inte handlar om ekonomi...
Du resonerar helt vettigt och verkar som du skriver läst på.
Ja, såklart det finns risker med allt. Det kan gå fel hur man än gör.
RaderaJag läste också den, vi pratade om de på fub.
Så trist med såna läkare... Vi har också stött på dem under ivf-åren.
SvaraRaderaJag är snittad (förvisso bara ett barn) kunde amma direkt och var uppe och gick morgonen efter så jag tror varken att jag var en dålig mamma för min dotter i början eller att jag gett henne men i form av nån allergi pga snittet, inget som visats än i alla fall ( hon är snart 2,5 år). Så visst finns det risker med snitt men det finns det ju med allt! Jag har vänner som haft bra snittupplevelser och andra som haft dåliga vaginala, och ytterligare dom som haft fantastiska vaginala förlossningar både med ett och två barn. Jag tror inte man kan generalisera att nåt är bättre eller sämre - allt är individuellt! Så gå på magkänslan, det kommer vara bäst för just ER! Jag tror allt kommer gå jättebra :)
/Vtn (plusjakten)
Jag har gjort stora magoperationer och vet hur man mår efteråt, jag har alltid varit uppe på benen direkt.
RaderaJag tror det här är bäst för just oss :)
Har fått två barn med snitt, det första vid 36 år under narkos och det andra vid 43 med ryggmärgsbedövning. Var uppe precis som vanligt och bar på barnen utan några som helst problem några timmar efter båda snitten. , men kunde inte amma något av dem. Jag har INTE varit någon dålig mamma till någon av dem trots snitt och flaskmatning, och det kommer inte du heller att bli.
SvaraRaderaTack! Det känns skönt att höra!
RaderaJag säger bara: men, vad f-n! Varför skulle denna läkare veta bättre än den andra läkaren? Och som att du inte har någon koll alls. Visst, man kan ställa frågor som läkare, men detta. Bra att du till slut bara lämnade det hela. Ingen mening att försöka prata om man gör det med en person som vet bäst och som har hela världens sanningar framför sig. Dina val kommer att bli bra - lita på det!
SvaraRaderaVarma kramar!
Nej, så var det verkligen. Tycker inte om folk som får mig att känna mig som 3 år.
RaderaKram
Men fy vilket bemötande från läkaren! Så oproffsigt gjort av henne. Tråkigt att hon var sådär. Lycka till på ultraljudet idag. Kramar!
SvaraRadera