Vecka 23 (22+6)
I dag vaknade jag till snö och storm, det kändes ju verkligen sådär. Maken och katterna har ännu inte gått upp så jag har huset för mig själv.
I dag ska vi fortsätta att skruva byråer och handtag till garderoberna, tvätta bebiskläder (konstigt:) och umgås med katterna.
De senaste dagarna kanske jag har känt mig lite piggare fysiskt, eller så har jag haft så mkt annat i huvudet att jag inte hunnit tänka på nåt annat. Sömnen däremot är bedrövlig men det brukar den ju vara.
****
Gårdagen på jobbet var ett fullkomligt kaos, det flyttades, tjoades, gnälldes och kom in akuta ärenden samtidigt.
Vi beslutade att jag inte skulle flytta en meter utan sitta kvar och fick en ny kollega på rummet (som visade sig inte vara ett dugg bättre). Mina saker packades ihop och jag har inte en sak kvar nu, på nåt sätt känner jag mig både avpolliterad och bortkörd. Man slogs om mina tavlor och möbler och jag har ju inte ens slutat än.
Konstig dag.
Sen på kvällen läste jag på FB att bästa bloggkompisen hamnat en en hemsk situation och hennes katterna kommit i kläm. Det gjorde att jag säkert grät i 10 minuter innan jag somnade. Inte över henne så mkt men över de stackars katterna. Kära nån.
Var det nån som lobotomerade mig när de gjorde insättningen i december?
****
Jag har beställt boken Hur kom jag till? som handlar om IVF och äggdonation. Den är perfekt att läsa för barnen så vår resa blir så naturlig som möjligt för dem.
I dag ska vi fortsätta att skruva byråer och handtag till garderoberna, tvätta bebiskläder (konstigt:) och umgås med katterna.
De senaste dagarna kanske jag har känt mig lite piggare fysiskt, eller så har jag haft så mkt annat i huvudet att jag inte hunnit tänka på nåt annat. Sömnen däremot är bedrövlig men det brukar den ju vara.
****
Gårdagen på jobbet var ett fullkomligt kaos, det flyttades, tjoades, gnälldes och kom in akuta ärenden samtidigt.
Vi beslutade att jag inte skulle flytta en meter utan sitta kvar och fick en ny kollega på rummet (som visade sig inte vara ett dugg bättre). Mina saker packades ihop och jag har inte en sak kvar nu, på nåt sätt känner jag mig både avpolliterad och bortkörd. Man slogs om mina tavlor och möbler och jag har ju inte ens slutat än.
Konstig dag.
Sen på kvällen läste jag på FB att bästa bloggkompisen hamnat en en hemsk situation och hennes katterna kommit i kläm. Det gjorde att jag säkert grät i 10 minuter innan jag somnade. Inte över henne så mkt men över de stackars katterna. Kära nån.
Var det nån som lobotomerade mig när de gjorde insättningen i december?
****
Jag har beställt boken Hur kom jag till? som handlar om IVF och äggdonation. Den är perfekt att läsa för barnen så vår resa blir så naturlig som möjligt för dem.
 |
| Beställd |
 |
| Väldigt blått efter blodprovet |
Haha vad jag skrattar när jag läste din kommentar om lobotomerad hjärna o katterna, jag kommer ihåg att jag grät så fort jag såg en dödsannonser s eller ett avsnitt av Cityakuten sim gick för evigheter sen, så jobbigt, denna graviditet har jag bitit mig i tungan så fort de där hopplösa gråtkänslan kommer. Tack för skrattet :-) Emma
SvaraRadera