Vecka 14 (13+3)

Usch vilken natt, jag vaknade 02.00 och kunde inte somna om. Jag gissar dock att jag sovit lite då jag drömt de mest konstigaste drömmar om trasiga byxor, dagisbarn och annat knasigt.

Efter sådana här nätter är det inte kul att kliva upp då jag är mer död än levande just nu, med ett solskenshumör på köpet. Not.

****
Jag är väldigt upprörd över bästisen som har sportlov denna vecka, sen kryper det fram att hon vabbar istället för att ta semester. Hennes resonemang var att han kan ju inte vara hemma själv (han är 11 år), (har massor av släkt som kan ställa upp). (han är INTE sjuk) Hon sviker ju inte bara sig själv, vårt sjuksystem som ska vara ett skyddnät men även dem vi jobbar emot och oss kollegor på jobbet. Denna vecka är den mest stressiga vecka på jobbet och även bästa gravidkompisen är ju sjukskriven.

Skittaskigt. Sånt där kan jag fasiken inte med. Dessutom är det inte första gången.

*svär och mutter*

*****
Jag har ju fått i uppdrag av psykologen att skriva en orosdagbok, men jag kommer inte på något jag oroat mig för under helgen. Möjligen jobbet lite i går men..Det är svårt att tänka på det jag tänker på..so to speak. Ibland snurrar ju bara tankarna utan att jag är medveten, dessutom är det svårt att skilja funderingar och oro åt. Var går gränsen?

Så jag har inte fyllt i något. Än.

(okey, lite oro inför tvillingarna och framtiden har jag allt)

****
Nu är jag nere i 4 progesteron/dag, om någon vecka är jag helt medicinfri! Vilken lycka!

Kommentarer

  1. 4? Suppar? Vad mkt. Hur många hade du från början? Jag kör 3/dag (1200mg) fast Riga tjatar att det räcker med två.
    Kram annette

    SvaraRadera
  2. Knepigt att du inte kan sova om nätterna. :(

    Får man vabba med en 11-åring? Det trodde inte jag...

    Härligt att du kommit igång med KBT:n. Hoppas det hjälper dig i framtiden!
    Själv tyckte jag inte KBT gav mig något. (Kan bero psykologen...) ;)

    Önskar dig en fin vecka.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch, just nu har det bara blivit värre :(

      Jodå, ända till 12 år. sedan går det att vabba efter det men då ska det finnas läkarintyg från första dagen.

      Hoppas oxå på KBT!!

      Kram och detsamma <3

      Radera
  3. Vab har man fram till 12 år ålder. Det är faktiskt så att är barnet sjukt oavsett semester el. Jobb, så har du rätt att ta ut vab likväl sjukskrivning om du är sjuk på din semester. bra el dåligt? Kan man tycka olika om. Men jag är tacksam som efter vårdat ensam min dödssjuke far förra sommaren på semestern att jag fick spara mina semester dagar. De behövde jag mycket väl efter den perioden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Problemet låg väl i att barnet i det här fallet faktiskt INTE ens är sjukt..?

      Radera
    2. Jag är fullt medveten om det, men jag tycker inte att det är ok att vabba i stället för att ta semester. Att säga att barnet är sjukt när det inte är det är för mig oärligt.

      Radera
  4. Hej!

    Jag var på en föreläsning för någon vecka sedan som gick ut på att för minnas det man tänkt eller lärt sig så behöver det "byta forum", du behöver alltså säga det som oroar dig högt eller skriva ner det på en gång, det räcker inte att tänka... Stoppa papper och penna i fickan och när oron smyger sig på så skriv ner det på en gång, Att försöka minnas lite senare är näst intill omöjligt om det inte är något alldeles extra som oron har gällt just idag.

    Att vabba när barnen inte är sjuka är så fel. Barn som är 11 har rätt till fritids och har man valt bort det så får man lösa lov etc på annat sätt, antingen via semester eller släkt/vänner/kompisar eller så får barnet vara ensamt hemma...

    Kram
    /Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har släpat runt det där pappret hela dan. Men har jag skrivit nåt? Nejdå! Många kramar!

      Radera
  5. Jag går mot strömmen och tänker fan vad smart, spara på hennes semesterdagar ;) Har inte så mycket tilltro till sjuksystemet ändå, tycker det verkar väldigt underligt att dom ska tvinga ut cancersjuka i jobb, folk som är döende, och sen kan man sjukskriva någon annan för något smått.. Alltså jag tycker hela systemet är rätt sjukt, det är urholkat redan och konstiga regler och konstiga prioriteringar. Tex så satsar man på gratis sjukvård till papperslösa, men samma gäller inte för en fattig pensionär... Ja förenklat resonemang, javisst! Men ändå.. Alltså skit i henne, folk skor sig alltid på sig själva, och vem fan vet om det inte är lika bra för det känns som vi är på väg med det här landet åt ett håll vi verkligen inte ville, och vet inte om det går att stoppa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag anser mig vara en pålitlig person som vill dra mitt strå till stacken. Därför blir jag lite sned när andra inte gör det. Jag vill vara en förebild för mina barn.

      Men visst. Alla tänker vi olika och tur är väl det ;)

      Radera
  6. När vi ändå är igång.. är jag sjukt irriterad på hjälpen man kan få för att ha svårt att få barn här i Sverige.. Det är fantastiskt för dom som lyckas inom sina 3 gratisförsök liksom men om det inte går då... Vi har inte råd med 25 000 för något som kanske sker.. Alltså, systemet är ju orättvist och kommer alltid vara. Finns ju tom en privat barnklinik som man kan betala för att valsa in på, medans vi andra mindre bemedlade kan sitta på sös barnakut hela natten.. Helt sjukt att man privatiserar på det viset. Arg... Och! Det gör att jag tror folk skor sig mer, att din kompis känner att hon kan passa på att vabba, alltså genom att man anser att systemet är orättvist och snårigt så passar andra på... Så fungerar vi lite människor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I all min dåtida okunnighet var jag lite emot IVF, men så hamnade jag själv i ofrivillig barnlöshet. Idag tycker jag antalet försök ska vara obegränsat och givetvis inte kosta mer än ett läkarförsök. Den psykiska påfrestningen barnlöshet ger och de ekonomiska vinningarna med barn i Sverige borde vara argument nog.

      Radera
  7. Jag har jättepositiva erfarenheter av KBT, fick det i samband med att jag hade monstruösa sömnsvårigheter och mycket ångest. Problemet är ju att terapeuten bara ger en verktygen, sen får man göra jobbet själv.... Jag hade turen att kunna fokusera på hemarbetet varenda ledig stund under hela perioden, det kanske gör att jag upplever resultatet som mer positivt än många andra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är oxå superpostiv men inte min hjärna som inte vill samarbeta med mig.

      Ska försöka kämpa lite till.

      Radera
  8. Cecilia: det är bra att vara som du, du har all rätt i det och fler borde vara som du! (Nu lät det här kanske ironiskt men jag menar det) men jag menar bara att folk tyvärr oftast inte har samma moral som du, oxh man mår bäst av att bara släppa det och tänka att det är hennes bekymmer typ. Och så la jag fram en annan tankegång

    SvaraRadera
  9. Liksom om hennes motiv.. Hon tycker säkert att hon har all rätt att snylta lite, och jag tror det är för att samhället mer och mer ser ut så idag, att man ska se om sig själv bara. Tragiskt ja.. Men samtidigt så får man se det positiva i att hon kan umgås med sin son på hans lov. Om hon hade tagit av semesterdagarna kanske han hade fått tillbringa allt utom 3 veckor på fritids i sommar. När jag var liten så arbetade min mamma i skola och jag minns sommarlovet som en oändlig tid framför mig, medans jag idag ser barn på min sons dagis som kanske är sommarlediga 2 veckor på hela sommaren! Sorligt :(

    SvaraRadera
  10. Jag tyckte inte heller att jag kom på något att skriva ned i början men man blir bättre på det längre in i behandlingen :) / Frida som också gått kbt mot GAD

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vidrig helg :(

Viktiga händelser och mindre kärlek

Åter arbete och dålig förskola