Vecka 7 (6+3)

Jag är helt körd i dag. Morgonen började med den sedvanliga blödningen, lite mer än vanligt kanske vilket gör att min första tanke alltid är; "Är det kört nu? Nu är det över" Sen ältar jag missfall och MA halva förmiddagen.

Sen slog illamåendet och sjukdomskänslan till vilket gjorde att jag känner mig helt körd, nästan som när man är bakfull och inte riktigt vet vad som är fel eller hur man ska göra för att må bättre. Det är dessutom så att jag nyss lovade mig själv att aldrig mer dricka tills jag kom på vad det egentliga orsaken är till mitt mående.

Samtidigt är jag oerhört tacksam för mitt dåliga mående, det betyder att något händer i kroppen och hormonerna härjar. Bring it on, säger jag bara.

Hur jag ska kunna vara en vettig människa på jobbet i morgon är en gåta, eller så kanske jag har så mkt att göra att jag inte hinner känna efter. Jag ska bunkra med kakor och russin och frukt. Intressant att åka till jobbet i alla fall efter all denna underbara ledighet.

Det blir även intressant att se om katten Robban blir så där konstig som han blev efter vår sjukskrivning, att han surar och straffar oss för att vi inte är hemma med honom.

****
I går var vi på bio, jag åt så mkt popcorn att jag mådde dåligt hela kvällen sen. Jag orkade inte ens äta mat. Men filmen var fantastiskt bra och nu vill jag ju veta fortsättningen på den. Taskigt att sluta så, mitt i liksom.

****
I går frågade en läsare vad som hänt med det andra jobbet som jag faktiskt fick. Och ärligt talat har det inte hänt någonting. De har inte hört av sig alls. Inte jag heller å andra sidan men ändå..

Tråkigt men lika bra kanske. Nu ska jag försöka ta mig igenom den här resan med förstånd och bebisar i behåll, och då börja på en ny arbetsplats skulle nog kännas konstigt.

Dessutom är ju en kollega till mig också gravid, hon ligger nån vecka före mig. Så nu kan vi prata symptom i smyg hela dagarna. Suveränt att ha en allierad, för jag har inte tänkt säga ett ord förrän efter vecka 12 och ev KUB-tester till de andra.

****
Vi skulle varit hundvakt i dag, men nu blir det en lugn och stilla dag, jag har skickat i väg maken att storhandla för det är ju bedrövligt hur illa det luktar i affärer just nu. Allt luktar illa...Usch.


Kommentarer

  1. Jag är så glad över att du mår dåligt! Haha missförstå mig rätt, det innebär nog bara att dina bebisar mår bra! Skönt att ha en allierad på jobbet, man kan hjälpa och skydda varandra lite då. Ta hand om dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tom jag är tacksam att jag mår dåligt. Det är bra bevis ;)

      Radera
  2. Heja, heja! Det går ju som på räls för dig! Vet inte riktigt när HCG inte ökar längre och kanske minskar av naturliga orsaker, så stirra dig inte blind på dina tester och bli nervös för att de inte blir starkare/minskar. Blodprov är ju det bästa, så gå och få det gjort.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ok, ska försöka sluta testa nu ;)

      Kram

      Radera
  3. Hcg stiger i några veckor till, runt vecka 10-12 vänder det neråt igen. Som du kanske vet är det inte hormonet i sig som orsakar illamåendet, utan nedbrytningsprodukter som bildas i levernt. Men illamåendet uppstår enligt många källor via en samverkan av flera faktorer där nedbrytningsprodukterna från hcg är en, alltså är det nog inte konstigt att det varierar.

    Kuriosa: även progesteron som tas oralt bryts ner i och belastar därmed levern, har jag läst. Om du käkar utrogest kanske kan det förklara att du upplever känningar från levern som du nämnde i ett tidigare inlägg? Människor med mycket dålig leverfunktion får inte äta progesteron oralt, utan måste köra motsvarande Lutinus. I ditt fall är det ju inte någon fara, men det kan kanske förklara vad du upplever?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Otroligt intressant! Det visste jag faktiskt inte.

      Radera
  4. Mitt illamående började vecka 6, sedan har det bara blivit värre och värre... OM jag någon morgon vaknar och inte mår illa blir jag jätterädd och tror direkt att det avstannat och önskar mig då illamåendet igen. När det sedan kommer tänker jag det var ju dumt att önska detta kanske... ;)
    Men allt är värt det :):)
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch, kan det bli värre? :(

      Hoppas du mår bättre snart. Kramar

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering