Vecka 10 (9+2)
Helgerna går så vansinnigt fort, jag hinner liksom aldrig med. Jag tänker att jag ska göra så mycket men segar jag i hop i alla fall i soffan.
I dag blir det i alla fall en promenad, jag hoppas solen tittar fram så vi får lite ljusterapi. Jag tycker inte jag sett solen på evigheter.
Sen har jag planer på att göra en ny maträtt som jag hittade i coops senaste tidning, det var texmex mat med kyckling och diverse tillbehör. Det lär ta halva eftermiddagen men jag tycker det är lite mysigt att göra söndagsmiddagarna tillsammans med maken.
Hoppas bara det blir gott, lite skeptisk är jag dock :-)
I går var bästa kollegan här hela eftermiddagen, hon har köpt vår gamla dator så hon blev väldigt glad och nöjd över den och vi blev glada att få in lite pengar då det fortfarande ekar tomt i sparkontot.
****
Jag funderar fortfarande så mycket över groddarna, hur vårt liv kommer bli, vad jag har att vänta mig. Kommer jag klara av det? Kommer jag bli en bra mamma? Jag får sån ångest att jag kommer bli urusel och mina barn hata mig. Som jag gör med min mamma, jag vet ju precis hur man inte ska vara men att sen bli tvärtom är inte så lätt.
Jag vet att jag ska försöka ta en dag i taget, jag försöker jämföra det lite med när vi fick hem Katten Robban och hans 2 kompisar. Han är ju en Cornish rex och således mycket speciell, jag hade inte fattat det utan de 3 första månaderna undrade jag vad vi fått hem och ville lämna tillbaka honom.
Sömnlösheten, oron över att det var nåt fel på honom, hade han nån variant av katt Adhd? Han slaktade hela huset, var helt bindgalen och den Panika gråten när jag sa till maken att jag inte klarar av det.
Men sen började vi hitta våra rutiner och nu är han (alla 3) högt älskade och jag skulle inte kunna leva en dag utan dem.
Jätteknasigt att jämföra med en katt, jag vet. :-)
Oavsett så ska det bli underbart med KBT. Bort med alla orostankar och in med vettiga tankar.
Appråpå oro finns det 1 miljon saker jag oroar mig över nästa vecka men det tar vi sen.
****
Oj, lite rörigt inlägg. Ibland är det svårt att få fram ens tankar på ett vettigt sätt. Men jag hoppas ni fattar vad jag menar.
Har ni bra tips på böcker om barn, graviditet, tvillingar osv som jag kan läsa?
I dag blir det i alla fall en promenad, jag hoppas solen tittar fram så vi får lite ljusterapi. Jag tycker inte jag sett solen på evigheter.
Sen har jag planer på att göra en ny maträtt som jag hittade i coops senaste tidning, det var texmex mat med kyckling och diverse tillbehör. Det lär ta halva eftermiddagen men jag tycker det är lite mysigt att göra söndagsmiddagarna tillsammans med maken.
Hoppas bara det blir gott, lite skeptisk är jag dock :-)
I går var bästa kollegan här hela eftermiddagen, hon har köpt vår gamla dator så hon blev väldigt glad och nöjd över den och vi blev glada att få in lite pengar då det fortfarande ekar tomt i sparkontot.
****
Jag funderar fortfarande så mycket över groddarna, hur vårt liv kommer bli, vad jag har att vänta mig. Kommer jag klara av det? Kommer jag bli en bra mamma? Jag får sån ångest att jag kommer bli urusel och mina barn hata mig. Som jag gör med min mamma, jag vet ju precis hur man inte ska vara men att sen bli tvärtom är inte så lätt.
Jag vet att jag ska försöka ta en dag i taget, jag försöker jämföra det lite med när vi fick hem Katten Robban och hans 2 kompisar. Han är ju en Cornish rex och således mycket speciell, jag hade inte fattat det utan de 3 första månaderna undrade jag vad vi fått hem och ville lämna tillbaka honom.
Sömnlösheten, oron över att det var nåt fel på honom, hade han nån variant av katt Adhd? Han slaktade hela huset, var helt bindgalen och den Panika gråten när jag sa till maken att jag inte klarar av det.
Men sen började vi hitta våra rutiner och nu är han (alla 3) högt älskade och jag skulle inte kunna leva en dag utan dem.
Jätteknasigt att jämföra med en katt, jag vet. :-)
Oavsett så ska det bli underbart med KBT. Bort med alla orostankar och in med vettiga tankar.
Appråpå oro finns det 1 miljon saker jag oroar mig över nästa vecka men det tar vi sen.
****
Oj, lite rörigt inlägg. Ibland är det svårt att få fram ens tankar på ett vettigt sätt. Men jag hoppas ni fattar vad jag menar.
Har ni bra tips på böcker om barn, graviditet, tvillingar osv som jag kan läsa?
Jag är helt säker på att du blir en jättebra mamma,
SvaraRaderajust pga. att du vet hur man INTE ska vara.
Jag växte själv upp med en tablettmissbrukande, nervklen mamma som lät oss barn sköta hemmet i stort sett och aldrig nån kärlek osv.
Utåt sett skulle allt se perfekt ut så inte många visste eller förstod hur vi hade det.
Tror inte ens pappa riktigt visste hur det var när inte han var hemma.
Han var en underbar person och tur var ju det.
SÅ har jag inte behandlat mina barn som hon gjorde.
Lycka till med allt.
Kram från Trelleborg.
Jag hoppas det är så. Men såklart jag oroar mig. För typ allt ;)
RaderaKram
Shit! Mitt inlägg skulle inte alls se ut på det vis som det gjorde. Jag håller på att ansöka om ersättning från ersättningsnämnden och måste ha varit väldigt trött när jag klippte in texten från det jag skrivit. Har raderat nu. Skulle ALDRIG skriva ut namn på det sättet. Hjälp! Trodde jag aldrig skulle ske. Tur du skrev kommentar. Tack för det! Kram!
SvaraRaderaJag tänkte att det var fingerade namn. Men det var väldigt bra skrivet, jag hade gärna läst mer.
SvaraRaderaKram
Det kan du nog få göra någon gång i framtiden. Usch, blir alldeles kall när jag tänker på det där inlägget. Men nu står det helt andra saker där :)
RaderaKram
Jag är också orolig för att vara en dålig mor, men jag försöker leva efter det Astrid Lindgren har sagt, att ge barnet kärlek, mer kärlek och en massa kärlek så kommer folkvettet automatiskt. Jag tänker även på mina underbara föräldrar som inte hade något att ge mig och min bror än just kärlek, och det har gått bra!
SvaraRaderaNär man blir utredd av soc, så vill de i ha reda på vilken taktik ens föräldrar hade i uppfostran och vad man tyckte om den. Detta för att man ska reflektera över sättet som föräldrarna hade. Om man inte gör det så gör man per automatik likadant.
SvaraRaderaSå om du inte kan säga: mina föräldrar gjorde x,x,x och x, vilket jag inte tyckte var bra för att... Så kommer du att göra så.
Jag känner mig helt 100 på att eftersom du vet så väl vad dina föräldrar gjorde bra och inte bra (precis som fosterföräldrarna) så kommer du faktiskt inte att göra så. Du kommer inte göra allt perfekt, men du kommer göra allt bra!
Kram
Även om jag inte känner dig i "verkligheten" utan bara via din blogg så skulle jag vilja säga att du är ett levande bevis på att ett barn kan bli en förnuftig och alldeles underbar vuxen trots föräldrarna. Och dina barn kommer att ha en morsa (och farsa) som vill deras absolut bästa varje dag - det betyder allt.
SvaraRaderaSnedsteg och tokigheter gör alla föräldrar, det är summan av erfarenheterna som skapar barnens personlighet och trygghet. De behöver inte perfekta föräldrar, utan kärleksfulla föräldrar och det kommer de att få!
Kram, Skade
Jag har liknade uppväxt som du,fosterhem och föräldrar som inte riktigt klarade att vara just föräldrar till mig. Inget missbruk men dåligt mående och psykisk och fysik misshandel. Jag tänkte precis som du när vi äntligen blev gravida, hur ska jag bli som mamma,jag som bara vet hur jag INTE vill bli... För mig hjälpte det att läsa allt jag kunde om anknytning och nära föräldraskap(motsatsen till hur mina föräldrar var), förstå mig själv som barn och kunna se mina föräldrar från ett vuxet perspektiv. De gjorde sitt bästa utifrån sina förutsättningar, även om det inte var tillräckligt så är de inte onda, de mådde bara dåligt och tog inte ansvar och sökte hjälp. Vilket är steg två (som du ju gör) jag gick i terapi. Massa terapi så jag förstår mig själv och mina styrkor och brister. Jag önskar dig all lycka och vet att ni kommer bli magiska föräldrar!! :) Kram U
SvaraRaderaInnan jag ens hunnit läsa hela ditt inlägg så tänkte jag att du ju är en fantastisk matte till dina missar. Utan att veta vad du gav dig in i och se nu. Otroligt vad ni klarar det bra. Om någon var hälften så hängiven som ni är så vore det ett paradis för en katt. Så detta att vara mamma. Det går inte föreställa sig i förväg. Jag är i alla fall helt övertygad om att dina framtida barn kommer att få det jättebra med er som föräldrar.
SvaraRaderaKramar från Lena och missarna
Min uppväxt var nog väldigt "Svensson" men jag hade behövt ngt helt annat, mkt mer närhet o trygghet än det jag fick. Jag väntade ju medvetet med barn (att det sen tog en jävla evighet till är en annan femma) för att jag ville kunna möta ett barns behov på ett annat sätt. När lillan kom ut så blev det väldigt tydligt snabbt att min magkänsla sa ngt helt annat än de flesta andra i min närhet. Efter ett tag började jag fö kontakt med likasinnade på fb och önskar i efterhand att jag läst på mer innan så jag hade haft ngt att bemöta alla dumma råd som folk gav mig.
SvaraRaderaGruppen på fb heter Nära Föräldraskap, finns även en webbsida och en bok med samma titel. (Och det är väldigt vanligt att använda vagn till sina barn även bland oss och det finns inte många hippies där heller även lm man kan tro det vid första anblicken när man börjar läsa ;))
Om du tror att du vill amma så låna eller köp Amning i vardagen av Marit Olanders. Jag hade massa trubbel att få igång tillräcklig med mjölk till lillan men om jag vetat det som jag vet idag så hade vi förmodligen inte haft några problem. Det kan vara skitsvårt att amma! Finns massa tips om hur man ammar tvillingar och hur man kan kombinera ersättning o amning om man vill det :)
Och vill du ha fler tips så har jag mer på lager om ovanstående passar dig :-)
Och ett tips till. Folk kommer att överösa dig med "goda råd" vilket du kommer tycka är apjobbigt emellanåt. Man behöver råd men det måste vara råd som passar ens egen magkänsla så lyssna på dem som verkar ha en samsyn med dig och be de andra vänligen att vara tysta ;-)