Inlägg

Visar inlägg från januari, 2014

Vecka 11 (10+0)

Hurra! Ny vecka, dessutom stora vecka 11! Äntligen börjar vi närma oss lite högre veckor. Hedersord att dessa veckor har gått hur segt som helst, jag har ju liksom väntat från före jul på dessa veckor.

Gravidsymptomen vecka 11:
Lätt illamående
Svårt att äta varm mat (och kall)
Grönsaker är uräckligt
All sorts vätska är väldigt gott
Svälter i hjäl dygnets alla timmar
Trött
Kvällstrött
Varma fötter
Ont i ryggen
Ont i tummen (!?)
Yr
Ofokuserad
Klappar magen varje sekund
Glömmer bort att knipa heeeela tiden
Magen börjar växa och synas
Varvar mellan arg och glad
Uppe och kissar på nätterna
Hård i magen
Flåsar
Varma fötter
(inte blött sen förra veckan, peppar, peppar)

Det var väl det då. Tror inte jag har glömt nåt. Intressant i alla fall, tycker jag följer min app och gravidsidorna klockrent på gravidsymptom

****
I dag tänkte jag åka och shoppa, börja röja lilla rummet och sen i kväll är det bowling med ridgänget med 2-rätters middag. Jag har aldrig bowlat så det lär bli en katastrof och me…

Vecka 10 (9+6)

Jag förstår inte hur man kan vara så slut, det känns som jag varit på världens fest i flera dagar och nyss hemkommen med yrkel, illamående, bakfylla och trötthet. Precis så känns det, som en ständig bakfylla!

Jag är så glad att jag berättat på jobbet, fast det kanske var lite tidigt men jag orkar ju inte, jag är så trött (eller arg) och totalt ofokuserad. Jag tycker de har mer förståelse och  jag är så nöjd över att ha fått gå ner i tid. Kändes konstigt att gå hem tidigare i går men så skönt att jag dök ner direkt i soffan när jag kom hem.
I natt vaknade jag 03.30 och Robban 04.00, fantastiskt..Not. Jag fattar inte vad han håller på med på nätterna. Hans bädd funkar ju inte längre utan han sover i badrummet i melonen och när han vaknar till så har filten trillat av honom och han fryser. Så då skriker han på oss.
Nu somnade jag om mellan 04.45-05.30 och är nu som ett vrak i stället. I morgon är jag i alla fall ledig! Otrolig lycka, då ska det mysas hela dagen.

Nu har jag börjat med ant…

Vecka 10 (9+5)

I går träffade jag MVC läkaren och i väntrummet så var det några mammor med sina 1-3 månaders bebisar. De är verkligen helt bedårande och jag blev alldeles rörd och tårögd, jag fick sitta och låtsas läsa en tidning blinkandes som en idiot.

Sen drog alla i gång, först skrek de som besatta, sen skulle det ammas, sen pruttades det och skreks lite till, sen skulle de stora insatserna till barnvagnarna baxas in i det lilla skötrummet.

Kära nån, då blev jag alldeles svettig. Jag har så svårt att se mig själv i det där. Och med två? Kära nån.

I alla fall.

Läkaren gick igenom vad som hänt sist, planer framåt, lite risker såsom havandeskapsförgiftning och högt blodtryck som är mycket större vid äggdonation. Jag kommer få gå på tätare kontroller.

Sen kommer jag bli helt sjukskriven från graviditetsvecka 25. Nu blev jag 25% sjukskriven februari ut, det känns skönt, dels för att jag är så trött, energilös och att jag sover så dåligt, dels att jag har sånt ryggont och andra småkrämpor.

Så jag komm…

Vecka 10 (9+4)

Dagarna på jobbet bara rusar i väg, jag är väldigt glad att jag har berättat för alla, det underlättar vardagen på jobbet och alla är lite mer förstående.

Min gravida kollega lider verkligen, jag trodde faktiskt inte man kunde må så dåligt under en graviditet som hon gör, hon har tydligen nån ärftlig graviditetsillamående som är som hämtat från en skräckfilm.

Jag är väldigt tacksam att jag mår så pass bra som jag gör. Den enda jag kan gnälla över är den förbaskade ryggen och höften som är tillbaka med besked, fan, jag kan knappt vända mig på natten. Osså nattkissandet och inte kunna somna om fenomenet förstås. Det är nog värst. På dagarna kan jag ju hålla mig men varför kan jag inte det på nätterna? Märklig kropp man har.

I går berättade jag för bästa killkompisen som är lika gammal som maken och har 2 vuxna barn. Jag tror han fick en chock, han titta på mig som jag inte vore klok. När jag sen berätta att det var två så sa han ; VA? Vilket jävla straff!

 Hahah:) Han tycker vi är helkn…

Vecka 10 (9+3)

Bild
Så var det måndag igen, jag tänkte traska till jobbet lite tidigare då jag var borta 3 dagar förra veckan och har nog massor som ligger och väntar på mig.

Dessutom går det inte att cykla så de dagar jag inte måste ha bilen så promenerar jag och det tar ca 20 minuter enkel väg i stället för 10 minuter cykel eller 5 minuter bil.

****
Jag visade maken magen i helgen och påpekade lite fint att den kanske växt (det har den) (massor) men han tyckte den var rund och go som vanligt. Såna gånger vid såna uttalande ligger han väldigt risigt till, såna gånger önskar jag att jag hade en platt mage så man får se en bebismage. Nu är det typ bara jag som ser skillnad.

I övrigt tycker jag att jag har piggat på mig lite, fortfarande en del trötthetssvackor men inte som förut. Inte nu i helgen i alla fall. Nu har jag dessutom fastat ut prednisolonet så det är väldigt skönt att slippa den.

****
I morgon är det både läkarbesök och hämta bästa ridkompisens 8-åring och hjälpa henne vid ridskolan och skjuts…

Vecka 10 (9+2)

Helgerna går så vansinnigt fort, jag hinner liksom aldrig med. Jag tänker att jag ska göra så mycket men segar jag i hop i alla fall i soffan.

I dag blir det i alla fall en promenad, jag hoppas solen tittar fram så vi får lite ljusterapi. Jag tycker inte jag sett solen på evigheter.

Sen har jag planer på att göra en ny maträtt som jag hittade i coops senaste tidning, det var texmex mat med kyckling och diverse tillbehör. Det lär ta halva eftermiddagen men jag tycker det är lite mysigt att göra söndagsmiddagarna tillsammans med maken.

Hoppas bara det blir gott, lite skeptisk är jag dock :-)

I går var bästa kollegan här hela eftermiddagen, hon har köpt vår gamla dator så hon blev väldigt glad och nöjd över den och vi blev glada att få in lite pengar då det fortfarande ekar tomt i sparkontot.

****
Jag funderar fortfarande så mycket över groddarna, hur vårt liv kommer bli, vad jag har att vänta mig.  Kommer jag klara av det? Kommer jag bli en bra mamma? Jag får sån ångest att jag kommer b…

Vecka 10 (9+1)

I dag känns nästan gårdagen overklig, hände verkligen allt det där?

Jag träffade i alla fall läkaren i går morse på psykologmottagningen, vi pratade lite nutid och dåtid och så ska jag få börja KBT den 11 februari. Det ser jag verkligen fram emot, han skrev ut mer lergigan och frågade åter igen om jag vill börja med de andra tabletterna. Men jag tackade nej.

Det känns som det dök upp mycket tankar i går, när jag var på gynakuten så kom två tankar.

Den ena är att det känns som det kommer bli som med Isak, ni vet när man blir alldeles iskall och får en känsla av deja vu och framtidsvibbar?

Den andra var att jag har så svårt att knyta an till groddarna i magen, jag vågar helt enkelt inte. Jag vågar inte vara lycklig och slappna av, på nåt sätt känns det som att bara vi klarar KUB-testet så blir jag lycklig.

Och den har jag ju inte fått förrän om flera veckor. Jag går liksom och väntar på det värsta. Förståeligt kanske men ändock jobbigt för med det hänger ju det dåliga samvetet såklart.

Hemma!

Jösses vilken lång dag, jag åkte hemifrån 7.10 och är nyss hemkommen. Nästan hela dan har tillbringats inom sjukvårdens väggar.

Jag fick träffa en underbar läkare, som undersökte mig noga, kände och klämde och gjorde vul. Hon kunde se att det blödde men inte varifrån men bebisarna mådde bra och allt såg normalt ut. Hon mätte den ena tvillingen och fick fram 8+4. Jag vet inte hur pålitlig de där mätgrejerna är men det var ju bra. Nu har jag ännu en sak att oroa mig för :(
Hon sa att det kunde bero på ett kärl eller att allt växer, blir det värre ska jag återkomma. Hon ville dock  även prata med en kollega men han satt i rond så hon undrade om jag kunde vänta en kvart. 
Jag väntade och väntade, hungrig så jag var alldeles skakig. Till slut reste jag på mig och rusa ner i kiosken och tryckte i mig en hård macka ( sån där äcklig med ost), en snickers, en banan, en dricka nyponsoppa. Sen bestämde jag mig för att skita i det här och åka hem, när jag satt mig i bilen ringde hon. 
Hon förstod…

Gynakuten

Jag lovade att åka hit om blödningarna fortsatte. Så nu är jag här. Nu har det nästan slutat blöda för det och det kommer mest slem och blod.

Det tog en timme att bara få träffa en sköterska och det är ca 100 före mig. Men jag fick en egen brits och ligger här och halvknoppar och ångrar så att jag inte tog med mig nåt att äta. 
Men en tumme eller två skulle uppskattas.

Vecka 10 (9+0)

Ny vecka som tydligen ska firas med att börja med småblödningar nu på morgonen. Kan det liksom aldrig få vara bra? Det spelar ingen roll att jag vet att det är vanligt, min hjärna går ju i gång såklart i alla fall.

Så om jag fortfarande blöder efter psykologbesöket ska jag åka till gynakuten, för nu vill jag veta vad som händer. Och det här förbaskade magontet blir ju inte bättre heller. Jag har ju tagit semester i dag underbart nog..

Bästa gravida kollegan hade en teori om att allt växer i magen nu, när det växer töjer sig saker, det gör ont och blöder. Den tanken tröstar mig lite för jag vet att det är mkt som händer i magen nu.


****
Tänk att planeringsdagar är så långa? Nu ska vi omorganisera igen, till det sämre för några av oss och till det bättre för andra. På bekostnad av mitt team. Samtidigt så är jag i min lilla gravid värld så det är ändå svårt att engagera sig helt fullt, jag hänger med en stund sen sitter jag och tänker på magen och framtiden en stund och då har jag helt p…

Vecka 9 (8+6)

Usch, vilken morgon det var i går, jag åkte till jobbet (såklart) jobbade undan lite men kände att jag var mer död än levande. Så efter lite samtal med kollegorna så beslöt jag mig att åka hem så vi 10.00 var jag hemma igen och dök direkt i soffan.

Katterna var ju såklart väldigt glada så 10.05 låg vi som en stor hög i soffan och jag somnade direkt och sov 2,5 timme. Sen var jag rätt pigg igen, blödningarna försvann ganska fort på morgonen, jag gissar att det ser värre ut än det är men det var mer än det varit under dessa veckor. Sen låg jag faktiskt i soffan hela dan, jag rörde mig knappt ur fläcken.

Sen kom det lite slemblod på eftermiddagen och sen lite nu på morgonen, jag har även en del växtvärk/mensvärk så jag gissar att det förhoppningsvis växer en del där inne och därav det onda och blödningarna. Hoppas jag.

För hur ska man veta? Jag kommer leva i ovisshet till vecka 12 och sen till vecka 16 igen. Det är ju helt knasigt, vad som helst kan ju ha hänt där inne och så går man omk…

Vecka 9 (8+5)

Oj, vad blod det kommer nu på morgonen. Massor och med svarta klumpar och det bara fortsätter. Dessutom med mensvärk. Vad händer? Missfall på en eller båda eller bara allmän blödning?

Dessutom höll jag på att svimma i duschen. Bra start på dagen det här.

Får se om det lugnar sig eller om jag åker till gynakuten.

****
Besöket hos MVC gick jättebra, hon kom i håg och jag fick en stor kram när jag kom. Vi gick igenom hur jag mådde, vad som hänt sen sist och vad som ska hända framöver.

Nästa vecka ska jag till läkare och diskutera sjukskrivning och spec mödravård, veckan därpå blodprover och sen det stora KUB-testet.

Dessutom fick jag lämna kissprov, väga mig, lämna MRSA prov i näsa, svalg och mellangård, HB (147) och glykos (4,6)

****
Nu ska snart maken i väg med Robban till djursjukhuset, katterna har fastat hela natten så de är på oss som plåster om maten.

****
Jag kan ju inte tänka på nåt annat just nu.


Blod!

Va fan då.

Vecka 9 (8+4)

Bild
I dag är det MVC inskrivning, spännande! Jag tar inte maken med mig för inskrivningen i sig är inte särskilt roligt, lite frågor och några stick i fingret.

Tyvärr är ju tågen försenade vilket gör att min GAD drar igång direkt. Vad är det för fel på pendeltågen egentligen? funkar de någonsin? Otroligt!

Men jag ska verkligen försöka komma i håg att ställa alla frågor

-UVI
-Blödningar
-Motion
-Tvillingar
-spec mödravård?
-Kub
-trött
-Lergigan sömn

En rejäl lista :) Hoppas det finns tid för alla frågor och att jag kommer i håg dem.

****
Jag har fått nedtrappningsschema från kliniken, jätteskönt

Here is your first part of step down plan:
4.02-8.02 Progynon 1 pill 2 times per day
9.02-13.02 Progynon 1 pill per day
14.02- stop Progynon. Please inform us about your condition.
All other pills please take in the same dosage.


****
Andra saker jag oroar mig för är katten Robban, nog är han tröttare än vanligt och vill inte leka alls, ingenting. Mattes hjärtegull, han betyder så mkt för oss. I mor…

Vecka 9 (8+3)

Bild
Nu är det bara 4 dagar kvar till Isak skulle ha fötts, om allt slutat lyckligt det vill säga. Nu skulle huset vara fyllt med barnsaker och förväntan och förmodligen en del skräck inför förlossningen.

Älskade Isak. Mamma och pappa saknar dig.

*****
Nu är det ett nytt kapitel i vårt liv, Isak kommer alltid finnas med oss men det är ju såklart med en viss oro som jag ser mot framtiden. När man har en del misslyckande i bagaget är det svårt att tänka att allt ska gå väl. På nåt sätt rustar man sitt hjärta och hjärna på det värsta.

Jag mår fortfarande bra, trött såklart, vaknar på nätterna och har svårt att somna om. Skitrriterande faktiskt, jag behöver all sömn jag kan få inte vakna 800 gånger/natt och inte kunna somna om. Jag är tröttare nu än när jag gick upp för en timme sen.

Nu har jag inga progesteron vagitorier kvar utan får köra med utrogest, vilket gör mig rejält yr och trött. De är verkligen rena sömnpillren.

Jag fick tag i kliniken, de hade en serveruppdatering och mailen låg ne…

Vecka 9 (8+2)

Både i går och i dag har jag haft ont i nedre delen av magen, så pass att jag fick ta alvedon innan jag gick och la mig. Det är säkert något som växer men det är lika otrevligt ändå, jag kan ju inte låta bli att ängslas lite över det.

Jag har drömt så mycket konstigt i natt, helknasiga drömmar som känns som de spelats upp som film i hjärnan. Jag har dessutom varit uppe 2 gånger i natt och kissat och sovit oroligt och ryckigt. Nu är jag lika trött som innan jag gick och la mig.

Magen har växt så den står rätt ut och jag ser tyvärr fortfarande tjock ut men för det tränade ögat så kan man se att det faktiskt är en bebismage.

I går var jag och hämtade alla mammakläder på vinden, det är nog dags att de kommer till användning igen. Det enda tråkiga är att jag har få bra tröjor, mina vanliga tröjor blir ju för korta framtill och åker upp.

Jag tror det blir en vända nästa helg till tråkiga HM, det är inte riktigt min typ av affär. Min kropp passar inte i deras kläder. Men de har ju en del mam…

Vecka 9 (8+1)

Min ryska gyn ringde och berättade att proverna inte gick att läsa av för det var för lite blod. De hade ringt till labbet där jag varit och skällt på dem. Jag kan inte annat än att hålla med, vilka kassa labbpersonal det finns nu för tiden!

Så de hade nya remisser till mig men då måste jag åka och hämta dem på Östermalm (nej, de ville inte posta dem). Och där går min gräns för hela denna vecka är fylld med läkarbesök.

Så det får vara.

Men trött blir jag, jag tar mig tid och lämnar prover, blir sönderstucken och så tar de till slut ur fingrarna och säger att det går bra. Det gjorde det ju inte.

Annat som inte gått bra är att maila kliniken, mina mail kommer tillbaka och de som kommit fram svarar de inte på. Märkligt.

****
Ni verkar vara rörande överens om Trygg-hansa?! Jag ska in och läsa på lite om dem, än är det ju inte dags att teckna något men i alla fall. Jag gillar att förbereda mig som ni vet.

****
I övrigt mår jag ganska bra förutom tröttheten och de eviga vaknandena på nätter…

Vecka 9 (8+0)

Äntligen en ny vecka! *puh* Det känns som att byta vecka är just nu urviktigt, det är ett bevis på att vi överlevt föregående vecka med livet i behålla alla tre ;)

Jo, inte har jag heller fattat att vi ska få tvillingar. Eller att vi ska få barn överhuvudtaget. Det är ju något vi önskat så länge så det mer känns som en avlägsen dröm. Inte vågar jag heller hoppas fullt ut, inte efter Isak. Förut trodde jag missfall var det värsta som kunde hända, nu vet jag att det finns värre saker än så.

Jag har nu berättat för alla på jobbet, det känns väldigt skönt att komma ut garderoben, det känns ju som jag vetat det här i evigheter. Det kanske är lite tidigt att berätta men å andra sidan vet de vad som händer när jag ska iväg, om något händer eller dåliga dagar.

Jag tänkte i alla fall skaffa gravidförsäkring, har ni något bra tips?

Jag är fortfarande panikhungrig hela tiden, det är skitjobbigt och det är inte mkt som mättar mig just nu.

Jag tänkte promenera till jobbet i dag med, det är en sträc…

Vecka 8 (7+6) Tvillingar :)

Bild
I går tror jag att jag var hungrig hela dan, vi talar svältpanik. Nästintill i alla fall. Jag däckade redan vid 21 men först fick jag trycka i mig en macka, vaknade vid 04.00 och var hungrig och kissnödig och nu efter frukosten är jag fortfarande hungrig.

Läskigt att vara så hungrig, det är liksom helt tomt i magen.

Och denna energilöshet är så jobbig, jag promenerade till jobbet med en granne i går (som pratade oavbrutet i 20 min) jag var helt färdig efteråt (och under tiden) och hade kunna lagt mig i en snödriva för att ta en tupplur.

I går fick vi träffa en läkare jag träffat förut, han är så himla proffsig och trevlig. Vi såg två fina groddar med hjärtan som tickade, vi fick med oss en okey bild och han tyckte allt såg normalt ut men påpekade att det är för tidigt att säga någonting. De ligger i separata säckar och det var bra, de har även en tjock skiljevägg mellan sig vilket oxå var bra.

Nu tänker jag inte ropa hej förrän efter KUB, men roligt i alla fall. Maken tar det verklige…

Vecka 8 (7+5)

VUL i dag, både läskigt och spännande. Jag vet att man inte kan se så värst mycket men ett litet hjärta som tickar (eller två) och att allt är normalt skulle vara fantastiskt. Med Isak såg vi ju inte förrän KUB att något var fel.

Oavsett så är det väldigt skönt att få se om det bor nån i magen eller inte. Så man vet.

Jag är fortfarande så trött, hela dagarna går åt att försöka hålla mig vaken och som tur är går det lite upp och ner. Hungrig är jag oxå, jag svälter typ ihjäl hela tiden. Det stoppas i mängder av frukt i denna kropp blandat med det som råkar finns på jobbet.

Jag är dessutom väldigt gråtmild, varken ponnyakuten eller djurens hjältar kan jag se utan att gråta i hjäl mig. Just nu tror jag inte programmet djurens hjältar är något för mig alls eftersom det dessutom ger mig mardrömmar.

Jag och några kollegor pratade spädbarn, sova i sängen eller inte, amning osv och jag har så svårt att se mig själv i den rollen. Det har ju varit som en dröm så länge så det känns ju inte som d…

Vecka 8 (7+4)

Stackars lilla Robban, han fick inte komma hem i går heller.

Han har väldigt höga gallsyror så i dag ska han göra ultraljud. De vet ju inte vad det är som slår ut tarmar och lever, sist trodde de att det kunde vara foderallergi så därför har han ätit ett allergifoder som är hydrolyserat, dvs proteinet är sönderslaget. Men uppenbarligen hjälpte inte det heller.

Vad är fel på vår lille kisse? Nu har det varit så här i 2 år och han har snart gjort alla undersökningar som tänkas kan.

Det är extremt tomt utan honom, ingen att bära runt på och pussas med. Å andra sida kommer maken i säng i tid, jag får laga mat i lugn och ro och sitta i soffan utan att behöva jaga honom i tid och otid, jag får dessutom sovmorgon.

Men vi saknar honom väldigt mycket. Hoppas han kommer hem snart.

****
Jag är så sinnessjuk trött, det är som det inte är någon hemma i hjärnan. Jag lite som en zombie på dagarna som bara längtar hem till soffan. När jag väl sitter i soffan längtar jag bara till sängen. Jag har inge…

Vecka 8 (7+3)

Bild
Så var helgen slut, otroligt hur fort det går!

Vi fick åka i väg med vår älskade Robban till akuten i går, han har kronisk inflammation i tarmarna och fick ett skov. Med det betyder att han kräks oavbrutet så det var bara att åka in och så fick han dropp och mediciner.

Det gick ju fort i alla fall, inom 2 timmar var han inlämnad och undersökt. Ibland kan det ju ta massor av timmar när vi är där.

Så bra var den nya maten, han verkar ju få skov i alla fall. Gissar att det blir en ny kortisonbehandling för vår lille katt nu. Det är så tomt och ödsligt utan honom och jag saknar honom så mycket.

Dyrt kommer det dessutom bli, vi har ju försäkring men det brukar bli några tusenlappar i alla fall. Inte för att det spelar någon roll men tråkigt är det i alla fall.

Mattes lille skrutt.

****
Fy vad trist det är att vakna på nätterna, trots lergigan så vaknade jag vid 02.00 och var oerhört kissnödig och kunde sen inte somna om. Sen ligger jag i nån sorts dvala och det är svårt att veta om jag sov…

Vecka 8 (7+2)

I dag är det 4 månader sen vi miste Isak, ibland känns det som i går och ibland känns det som väldigt länge sen.

Jag tänker på honom varje dag men inte med stor sorg längre utan mer med kärlek blandat med lite andra känslor. Jag försöker gå en gång i veckan och tända ljus för honom, jag cyklar ju förbi honom varje dag på vägen hem. 
Däremot tänker jag om det är samma sak med groddarna i magen som med Isak tänker jag inte låta det gå så långt som förra gången. Aldrig i livet jag vill gå igenom samma sak igen, aldrig. Så jo, mycket av tankarna snurrar ju kring det förstås.
Älskade Isak, du var så stark och så skör på samma gång. Jag hoppas du förstår hur mkt du betyder för oss. 
**** I går var vi och åt på vietnamesisk restaurang och det var så fantastiskt gott. Men jag blev så mätt att jag inte ens kunde äta mina 12 godisar till filmen sen på kvällen. Så konstigt! Det har nog aldrig hänt förut. 
Jag blir panikhungrig men också väldigt mätt fort. 
Jag vaknar på natten och måste upp och …

Vecka 8 (7+1)

I bland lyckas jag verkligen inte med vissa saker, framförallt inte i går.

Först brände jag fingrarna på en lampa som säkert var 4000 grader varm så jag fick brännblåsor på fingrarna och fick lov att sitta med dem i en mugg vatten hela förmiddagen. Fy så ont det gjorde.

Sen lyckades jag tvätta makens ylletröja i 60 grader så den kan en 5-åring ha nu. Han blev inte alls glad.

Sen råkade jag greja med katten Robbans bädd så nu vägrar han använda den och skrek halva natten.

Sen satte jag i mig en hel påse lakritsnappar så magen vaknade till liv. Sen mådde jag väldigt illa. Men magen satte i gång och stoppet i magen försvann :-)

Sen körde jag över stans största trottoarkant så hela bilen lät konstigt.

****
En rolig sak (och läskig) är att jag ska hand om kommunens sociala media en vecka och berätta vad vi gör på mitt på dagarna. Det är om någon vecka så jag ska försöka förbereda mig lite. Eftersom jag har det jobbet jag har så gäller det att välja sina ord och få medborgarna med sig, inte…

Vecka 8 (7+0)

Bild
Ohhh! Ny vecka! Härligt!

Jag har bokat vul nästa vecka! De blir man remitterad till av min MVC så det var där jag sprang hela sommar/hösten och de var så skickliga. Det kostade 350 kr, det var lite svårt att få tider men hon tryckte in mig efter jag berättat min historia.

Skönt, en sak ur världen. Då är jag dessutom längre gången så då ser de mer om nåt inte är som det ska osv.

I dag ska jag dessutom försöka lämna sista blodprovet på HCG och progesteron. Hoppas de lyckas bättre idag.

****
I går mådde jag oxå bra hela dagen medans min kollega höll på dö av illamående. Hon kan ju gott dela med sig lite av symptomen tycker jag.

 Nu på morgonen är jag jättetrött, men det har nog mer att göra att jag vaknade kl 3 och inte kunde somna om. Jag avskyr dessa nattliga uppvaknanden som nu mer är beroende på att jag är kissnödig.

*****
I dag kommer snö och kyla! Äntligen blir det vinter!

*****
Från vårdguiden:

Nu växer livmodern och blir lika stor som en apelsin, men den går ännu inte att känna u…

Vecka 7 (6+6)

Varken i går eller i dag har jag några gravidsymptom alls, det gillar jag inte. Hellre må dåligt än att sväva i ovisshet. I dag ska jag ringa någon bra ultraljudsklinik och boka in ultraljud tills nästa vecka. Jag vill liksom veta.

 Jag var ju och lämnade blodprover igår, vad är det med alla labb egentligen? Inte kunde hon ta på mig, efter ha stuckit sönder mig så gjorde hon hål i fingret och mjölkade ur blod till ett provrör. Jag mådde jättebra. Not. I morgon är det dags för prov nr 2.

Däremot tycker jag magen blivit lite större, men om det är julmat eller mediciner eller bebisar är svårt att veta.

Jag har oxå bokat av ridningen idag, men ska åka och fika i det gamla stallet med mina gamla ridkompisar. Jag får skylla på ryggen eller nåt ifall de undrar varför jag inte rider idag.

****
Jag funderade så mkt i går att jag fick huvudvärk. Sen pratade jag med kompisarna på jobbet, läste era kommentarer och till slut kom jag fram till att det är bara det jag tycker och känner som är viktig…

Vecka 7 (6+5)

Herregud! Jag fick jobbet!

Det började med att hon sms att de fortfarande är intresserad, då skrev jag tillbaka att det är jag med, men jag kommer hinna arbeta mars/april-juni/juli om vi har tur och då vara höggravid med allt var det innebar.

Hon sa då att hon gärna vill prata med arbetsgruppen och återkomma.

Sen ringde hon och då argumenterade jag emot och hon för, jag sa att jag inte vill ställa till det och att jag inte kommer hinna jobba så mkt. Jag undrade oxå hur det blir efter föräldraledigheten. Jag undrade om de verkligen visste vad de gav sig in på :)

Men hon sa att "vi vill ha dig" och så är ju livet, vi löser saker eftersom. Hon funderade om hon kunde skriva vikariatet på tex februari nästa år om jag och maken ska dela på föräldraledigheten osv.

Hon var inte orolig att jag inte skulle få jobb efteråt och de trodde jag skulle passa in i deras arbetsgrupp.

Jag ska att jag ska först prata med maken och sen min chef. I den ordningen och återkomma i dag.

Nu har jag tä…

Vecka 7 (6+4)

Jag började denna morgon med att först hålla på att tuppa av på köksgolvet för att sen rusa i full panik och kräkas.

Klockan 06.00 på morgonen när jag knappt är vaken, det är verkligen inget vidare schysst. Nu har jag i alla fall målat mig, ätit lite yoghurt och fönat håret. Nu känns det lite bättre i alla fall, men att börja med att kräkas är verkligen ingen vana jag vill fortsätta med.

Nu ska jag snart prova att cykla till jobbet, intressant och se om jag pallar backarna eller om jag måste kliva av och gå.

I går satt jag i soffan HELA dan, utan undantag, jag var upp och hängde lite tvätt och lekte lite med katterna men övrig tid var jag helt utslagen. Jag är verkligen ingen viking jag inte, till slut fick jag nog och gick och la mig vid nio och en halv lergigan senare har jag sovit som en stock till 5-tiden då jag var vansinnigt kissnödig.

Jag måste säga att jag tycker magen blivit större, men om det är julmat eller bebisar är svårt att säga. Jag fick i alla fall sätta i extra hakor…

Vecka 7 (6+3)

Jag är helt körd i dag. Morgonen började med den sedvanliga blödningen, lite mer än vanligt kanske vilket gör att min första tanke alltid är; "Är det kört nu? Nu är det över" Sen ältar jag missfall och MA halva förmiddagen.

Sen slog illamåendet och sjukdomskänslan till vilket gjorde att jag känner mig helt körd, nästan som när man är bakfull och inte riktigt vet vad som är fel eller hur man ska göra för att må bättre. Det är dessutom så att jag nyss lovade mig själv att aldrig mer dricka tills jag kom på vad det egentliga orsaken är till mitt mående.

Samtidigt är jag oerhört tacksam för mitt dåliga mående, det betyder att något händer i kroppen och hormonerna härjar. Bring it on, säger jag bara.

Hur jag ska kunna vara en vettig människa på jobbet i morgon är en gåta, eller så kanske jag har så mkt att göra att jag inte hinner känna efter. Jag ska bunkra med kakor och russin och frukt. Intressant att åka till jobbet i alla fall efter all denna underbara ledighet.

Det blir äve…

Vecka 7 (6+2)

Jag mår alltid så konstigt på morgonen, lite yr och nästan som när man håller på bli sjuk. Jag mår fortfarande ganska bra övrig tid och har bara haft lite illamående från och till vilken gör mig orolig att symptomen håller på att försvinna.

Jag testade i går och har fortfarande ett starkt streck och jämförde det minutiöst med de andra stickorna. I viss vinkel var det kanske lite svagare?

Man blir ju dum i huvudet av det här. Hedersord. Kanske jag ska gå och ta de där HCG-proven nästa vecka i alla fall?

Som sagt, helt knasig blir man.

****
I går var jag och red uteritt, jag brukar älska att rida ute och njuta av natur och hästar. Jag fick den lugnaste hästen i hela stallet, lite äldre och min ridlärares gamla häst. Hon sa att han är "som en bandmaskin". Jag kände mig helt trygg men var ändå ganska spänd. De känner ju direkt om man spänner sig och spänner sig de med.

Så kom en traktor och hästen framför mig blev rädd och började studsa, bocka och sparka bakut. Så då skulle ju …

Vecka 7 (6+1)

Jag tänker också att vi får tvillingar som en sorts kompensation, jag tycker det är en fin tanke. Jag vågar dock inte hoppas för mycket för jag vet att det är svårt att behålla båda tvillingarna, jag läste nån siffra på det men det har jag glömt bort nu. Det känns förstås fortfarande overkligt och det är miljoner veckor kvar till 12-veckors gränsen.

Illamåendet kommer och går, efter ha ätit i går när vi var och shoppade släppte det helt och än så länge har det inte kommit tillbaka. Det är jag oerhört tacksam för. Däremot blöder jag lite till och från, mest på förmiddagen och sen slutar det helt tvärt.

Jag har nu bunkrat med kex, rån, skorpor och russin. Nu ska jag väl ändå klara mig, ingefära och rå potatis lät verkligen inget gott så det avstår jag nog i från.

I natt  (03.30) vaknade jag av katten Robban som skrek som en gasell, jag körde upp maken som fick gå ut och natta om honom, men sen kunde jag fasiken inte somna om. Jag tror inte jag somnade förrän efter 5 och sen var jag helt…

Vecka 7 (6+0)

Bild
Jag har lovat för mig själv att om jag blir gravid så ska jag inte bli ett sånt där gnällig gravidmonster. mmm.... Det har gått 3 dagar med illamående och jag är redan värre än värst. Jag är även övertygad om att jag kommer dö på kuppen.

Jag är desperat behov av hur man ska dämpa illamående, tips och förslag tack.

I går värkte tuttarna så jag höll på bli galen, det var som om nån stoppat in meloner i tuttarna och sen försökte de spränga sig ut. Jag kommer på mig själv att sitta och hålla i dem i tron att det ska bli bättre, det är inte så smart att göra i offentliga miljöer. Folk tittar så konstigt och jag  måste sluta med det. Genast!

Det känns så annorlunda i kroppen denna gång, allt känns annorlunda. Svårt att sätta fingret på vad det är, men jag känner mig positiv och detta måste nu gå vägen. (gör det inte det så har min hjärna redan planerat vad som ska göras)

I natt vaknade jag kl 02.00 och kunde inte somna om, jag låg och funderade och snurrade och jag tror inte jag somnade för…

Vecka 6 (5+6)

Bild
VUL i dag! Äntligen!

Och nu kommer världens gnälligaste inlägg för just nu är det VÄLDIGT synd om mig.

Hela morgonen har det värkt under revbenet på höger sida, jag gissar att det är levern som spökar igen som den gjorde i våras. Lite google gjorde mig inte heller klokare. Jag funderar på om jag ska beställa labbprover och kolla levern och lite andra prover själv i stället för att kontakta någon sorts sjukvård. Fast jag avvaktar lite och ser hur det utvecklas, det kanske bara är nåt tillfälligt.

Samtidigt så har jag mått illa både i går och i dag vilket gör det lite svårt att äta frukost. Frukosten smakar mest konstigt och yoghurten smakar som någon spetsat den med avloppsvatten.

När jag höll på klä mig kände jag hur allting snurrade i huvudet och jag fick stappla tillbaka till sängen för att inte svimma. Fy så läskigt.

Nu blöder jag också, lite mer än innan. Inte oroväckande mycket men tillräckligt för att bli lite orolig.

Det var väl det då, en ganska imponerande lista med tanke på …

Vecka 6 (5+5)

Jag blöder fortfarande lite grann från och till, lite slem i bland, mest i samband med progesteronvagitorierna. Mensvärk och tuttvärk emellanåt, i övrigt ingenting. Lite gråtmild och irriterad förstås. Nu fick jag lov att testa i morse och gravstrecket kommer snabbare än teststrecket och det är bra förmodar jag.

I morgon är det äntligen VUL i alla fall, det ska bli så skönt att få det bekräftat oavsett utgång. Jag vill bara veta. Sen är det bara 20 dagar kvar till MVC och då är det mer på riktigt.

Jag har tänkt och tänkt, men jag tror jag åker och rider i morgon ändå, jag behöver röra på mig och få motion.

Det var så roligt att titta på hoppningen i går, de är så duktiga och orädda. Jag blir alltid lite rörd när jag tittar på hoppning.

I övrigt var det en mycket lugn kväll, katterna var helt oberörda av alla smällare och Robban låg i min famn och tittade på alla fyrverkerier på tolvslaget, Greta var ute på altanen och spanande. Jag tyckte det var svårt att hålla mig vaken men jag klar…