Vecka 6 (5+3)

I går var jag ner till lille Isak och tände ljus, det känns så bra att gå dit och skönt att det är så nära. Jag önskar det vore vår så jag kunde sitta och prata med honom en stund på en bänk i solen. I bland känns hela historien med Isak som en dröm, någonting jag sett på film men inte något som hänt mig.

Självklart oroar jag mig för samma sak nu plus miljoner andra saker. Har dessutom lusläst alla gravidtidningar i min Readly och det är ju som en annan värld. Alla dessa prytlar, måsten, de ska leka ute, sova på sidan eller inte, inte göra si inte göra så.

Då får jag smärre infarkt och tänker att jag klarar inte av det här. Jag är inte mogen, nu vill jag gå hem (alltid min första tanke om allt). Men sen så sansar jag mig och tänker vi tar en dag i taget, mer kan jag inte göra. (men ÄNDÅ, skriker min hjärna nu)

Så i dag ska vi åka och handla och jag ska till kiropraktorn och hoppas min rygg kanske kan bli lite bättre. Att ha ont i ryggen och raka benen är ingen bra kombination alls, det går med vilja, konstiga ställningar och slarvigt rakade ben. För att komma till kiropraktorn med orakade ben är inte ett alternativ.

Många runt om mig nu är gravida, nu känns det så roligt eftersom jag också får vara med i den världen. Men jag har inte tänkt att säga nåt förrän efter KUB vecka 12, så det inte blir som förra gången.

****
Vi har ringt och felanmält micron, men hon trodde inte de skulle hinna ut denna veckan då det är mkt röda dagar. Så nästa vecka kanske. Vi har släpat in vår gamla micromonster som tar upp halva köket, tur att vi sparat den.

Trodde dock att Ikeasaker höll lite bättre än 3 månader.

Kommentarer

  1. :)
    Jag har ganska god fantasi, så jag såg för mig håriga monster ben med tustar av hår gör och där....
    Skit kul!!!!!
    Kvaliteten på ikea köks grejer är avsevärt bättre de typ 5 sista åren, så ni har nog fått en måndagsmicro :(
    Som förälder slutar man nog aldrig att oroa sig. Detta kommer du att klara fint.
    Du vet ju av erfarenhet hur det INTE ska vara med föräldrar.
    Kram
    Ahm66

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmm. Tyvärr är det nog så illa med benen. Lite tussar här o där. Men på det stora hela så är de delvis hårfria

      Radera
  2. Äh, själv har jag så läskigt vita ben att jag tycker att det är bra med lite hår så inte läkarna blir snöblinda! Det mjukar upp reflektionen lite grann.

    Oroa dig inte, du blir en suverän morsa. Och strunta i gravidtidningarna om de är en stressfaktor. Vem vet om de ens har kompetens att ge råd egentligen?

    Skade

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahha :-)

      Men det är roligt också :-)

      Radera
  3. Jag har varit gravid tre gånger, en ofostrig graviditet och sen två underbaringar inom 1,5 år. Missfallet ställde till det rejält i min hjärna och första graviditeten var en pärs rent psykiskt. Oroade mig för precis allt och tror det blev 12 ultraljud till slut, typ 8 pga oro... Den andra graviditeten hann jag helt enkelt inte fundera så mycket på. :-)

    Det var vara lite kort fakta om mig i det avseendet. Jag ville egentligen bara nämna att jag blev avrådd av min kiropraktor de första 12 veckorna att göra någon behandling. Vet inte om han bara var lite för försiktig eller om det faktiskt ligger nån fara i det. Man får väl väga nyttan mot det också. Jag skulle nämligen aldrig ha vågat rida heller och det verkar ju inte vara nån fara! :-)

    H. Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. På min MVC är det tvärom, där har de att man kan gå privat och de vill att man ska komma så fort som möjligt för man ska inte behöva ha ont som gravid.

      Radera
  4. Som det mesta annat när det gäller graviditet så ges olika råd överallt. Gäller nog att bara följa magkänslan. Men det är inte så lätt när ångest och oro står i vägen. :-) hoppas kiropraktorn hjälper!

    Jag har för övrigt alltid haft problem med ryggen men har i princip varit problemfri under graviditeterna. I ryggen åtminstone, foglossning istället men det går ju oftast över rätt fort efteråt!

    H. Linda

    SvaraRadera
  5. Vill börja med att beklaga att ni förlorade er son, men också gratulera till graviditeten! Härligt!

    Att oroa sig så att man kan bli galen tror jag är helt normalt, men så jäkla jobbigt! Jag var nervös och rädd för typ allt under graviditeten, så rädd att jag inte hann njuta av den någonting i stort sett.

    Och alla prylar och tips om bebisar... man blir ganska trött faktiskt. Man behöver egentligen väldigt lite saker till bebisen i början, blöjor, kläder och tvättlappar (ICA Basics tvättlappar är helt suveräna), ett skötbord och en säng. Färdigt där typ. Det finns många som täljer guld på blivande föräldrars osäkerhet och övertalar dem om att köpa alla upptänkliga svindyra onödigheter - gå inte på det! Ni märker eftersom vad som behövs. Bara det att det finns blöjhinkar, där man lägger en blöja i varje påse - både miljömässigt och ekonomiskt väldigt illa!

    Vår bebis (kom till oss efter fem års försök) följer inte alls mallen om hur bebisar "ska" vara. Det har blivit många omkullkörningar längs vägen bara för att vi trott att han är som den generella bilden, men nu börjar vi lära oss. Alla är ju unika personer och passar inte in i någon mall.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering