Ruvardag 6
Ännu en dag passerad och toapappersanalyserandet blir bara värre. Men inget blod än och inga andra symptom har inte uppkommit. Möjligen lite ont i brösten men med detta intag av mediciner så är det inte så konstigt.
Jag tänker mycket på jobbet och intervjun jag var på, jag tror jag vill byta men om jag får ett plus så är det korkat att byta till ett vikariat.
Men efter gårdagens fullkomliga kaos där inte en människa är på jobbet utom jag som får reda upp alla akuta saker, så är det ingen arbetsplats jag vill vara på. När alla väl kommer är det inte ens någon som erbjuder sig att hjälpa till. Nää. Usch.
Just nu känns det som jag tänker, planerar, drar upp olika framtidsscener och oroar mig för typ allt och med stressen på jobbet blir det bara värre. Jag antar att det hör hemma hos min diagnos och att jag förhoppningsvis kommer bli fri från det.
****
I går blev det en annorlunda kväll Då vi tog med en kollega och åkte och åt julbord på Ikea, det var inf en slump att vi kom på båda två att vi måste dit och byta saker. Så då passade vi på, och trevligt var det.
Idag ska jag hämta ridkompisens dotter och vara med henne i stallet, det ska bli roligt. Hon är en underbar 8-åring och och en helt fantastisk personlighet. Om jag någonsin lyckas få barn är min önskan att lyckas uppfostra till en sån 8-åring.
Sen är det raka vägen hem där förhoppningsvis maken med ridkompis nr 2 med dotter är här och grejar med middag.
På lördag ska vi till kompisen på lilljul sen har jag nog varit social nog för flera veckor framåt. Hahah :)
Trevligt och väldigt skönt att ha massor omkring oss. Det tycker jag om då jag ofta upplever en ensamhetskänsla.
Måtte vi överleva dagen och nu är det 3 dagar kvar (till LEDIGHET:)
Jag tänker mycket på jobbet och intervjun jag var på, jag tror jag vill byta men om jag får ett plus så är det korkat att byta till ett vikariat.
Men efter gårdagens fullkomliga kaos där inte en människa är på jobbet utom jag som får reda upp alla akuta saker, så är det ingen arbetsplats jag vill vara på. När alla väl kommer är det inte ens någon som erbjuder sig att hjälpa till. Nää. Usch.
Just nu känns det som jag tänker, planerar, drar upp olika framtidsscener och oroar mig för typ allt och med stressen på jobbet blir det bara värre. Jag antar att det hör hemma hos min diagnos och att jag förhoppningsvis kommer bli fri från det.
****
I går blev det en annorlunda kväll Då vi tog med en kollega och åkte och åt julbord på Ikea, det var inf en slump att vi kom på båda två att vi måste dit och byta saker. Så då passade vi på, och trevligt var det.
Idag ska jag hämta ridkompisens dotter och vara med henne i stallet, det ska bli roligt. Hon är en underbar 8-åring och och en helt fantastisk personlighet. Om jag någonsin lyckas få barn är min önskan att lyckas uppfostra till en sån 8-åring.
Sen är det raka vägen hem där förhoppningsvis maken med ridkompis nr 2 med dotter är här och grejar med middag.
På lördag ska vi till kompisen på lilljul sen har jag nog varit social nog för flera veckor framåt. Hahah :)
Trevligt och väldigt skönt att ha massor omkring oss. Det tycker jag om då jag ofta upplever en ensamhetskänsla.
Måtte vi överleva dagen och nu är det 3 dagar kvar (till LEDIGHET:)
God morgon! 3 dgr kvar till långtrådigt menar du el vad? För test tänkte ni göra på julafton el? Jag följer er lika spänt som övriga och lite extra eftersom jag tror jag är i samma "vecka".
SvaraRadera:-)
RaderaNej, nej. Ledighet ju! ledig!!
Spännande, håller tummar för dig :-)
Håller tummarna! ♥
SvaraRaderaSvårt med jobbsituationen, hoppas du känner vad som är rätt för just dig!
Kram
Ja, jag med. Lite vilsen just nu..
RaderaKramar
Håller tummarna jättejättehårt!
SvaraRaderaKram
Tack Ullis!
SvaraRaderakram
Hej! Snubblade in på din blogg igår. Vill bara säga att jag håller tummar och tår att det går hela vägen för er! Kram
SvaraRaderaHjärtligt välkommen och tack för tummar!
RaderaKram
Hej
SvaraRaderaJag håller självklart alla tummar! :)
Men en annan sak, gällande ditt jobb. Som du kan tänka lite på iallafall. Jag hade försökt att få barn i flera år, närmare bestämt runt 5 år. Har två missfall bakom mig också. Under en behandling, eller kan varit precis innan vi påbörjade behandlingen så bytte jag jobb till ett vikariat. Jag hatade och vantrivdes verkligen på det jobbet jag byte från. Sen fick jag förvisso informationen om att mitt vikariat kunde leda till en fast anställning, men det var inget säkert alls. Men jag valde ändå att byta då jag inte visste om jag skulle bli gravid. Jag visste bara att jag inte ville gå till jobbet med ont i magen.
Jag blev gravid ungefär en månad efter jag påbörjat mitt vik. Jag berättade i v 16 och fick "trots det" fast anställning.
Det kan bli hur bra som helst om du bara gör det som känns bäst för dig :)
Vilken solskens historia! Vad härligt!
SvaraRaderaHoppas jag vågar vara så modig!
Tack :)