Annorlunda

Vilken härlig helg! Den har bara rusat iväg och nu är det söndag helt plötsligt. I går gjorde vi iof inte många knop, lagade en god middag och kollade på film. Systersonen å andra sidan spelade bort hela dan med GTA5 och försvann sen in till stan vid 22 tiden.

I morse när jag nyss klivit upp kom systersonen hem, klockan var då 06.30 :)

Vi har sedan tillbringat dagen på Stockholm horse show som var helt fantastiskt, jag grät, skrattade och var helt engagerad i hoppningen. Det var...otroligt roligt! Helt underbart!

Goa underbara kompisen och hennes dotter. Så mysigt och trevligt!

****

Nu har jag införskaffat en kylpåse, massagepinne så nu kyls och knådas det på axeln. Kallt som fasiken men det lindrar lite. Men axeln är inte ett dugg bättre, det värker både dag och natt.

****
Nu är det inte många dagar kvar tills jag åker, medicindosan börjar bli proppfull och jag känner mig redo. Däremot vet jag inte om kroppen är redo eftersom jag både har höga trombocyter, inflammation i axel och rygg och är allmänt sliten. Inte känner jag mig på topp precis.

På fredag ska jag dessutom träffa läkaren hos psykologen och bestämma handlingsplanen för KBT och ev medicinering.

Äntligen har makens födelsedagspresent kommit med Isaks fot

Hoppning





Kommentarer

  1. Du fattas mig1 december 2013 kl. 16:33

    Suuuuper fint halsband!
    Älskade Isak!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cecilia2 december 2013 kl. 06:44

      Det är väldigt fint, tungt och genuint.

      Kram

      Radera
  2. Jakteneftertotallycka1 december 2013 kl. 18:55

    Åh vilket fint halsband! Helt fantastiskt!!
    Jag hoppas att din kropp är tillräckligt mycket i fas åtminstone. Jag är precis som du orolig över samma sak, men hoppas att det går bra med FET ändå. För oss båda! Det förtjänar vi. Stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cecilia2 december 2013 kl. 06:45

      Ja, det är ett sånt jag önskar mig fast i guld och format som ett hjärta.

      Håller tummarna för dig!

      Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer