Läkarkrångel och psykologer

Idag är det 2 månader sen vi miste Isak, varje dag utan dig är en plåga och vi saknar dig så mycket. Mamma och pappa älskar dig ❤️



I går var jag iväg och träffade psykologen, det var en fin mottagning med flashiga möbler. Jag kikade lite på de andra som satt där och undrade vad de hade för åkommor.

Sen kom min psykolog med en macdator i högsta hugg, vi satt i ett litet rum med 2 fåtöljer och en stor whiteboardtavla. Hon frågade en massa frågor främst om barndomen och skrev allt på sin lilla dator. Jag tycker inte jag fick fram hur allt ställer till det i mitt liv, min självkänsla, hur jag mår och Isak.

Jag tyckte hon såg trött ut och lite stressad vilket jag oxå blev stressad av. I stället för att tala om hur allt egentligen är blir jag lite mer att allt är och för att inte stressa henne mer..Eller nåt…

Jag fick en ny tid på fredag. Vi ska träffas tre gånger för att utvärdera om de kan ge mig hjälp, om jag behöver hjälp och om jag behöver remitteras vidare. Den tredje gången ska jag även träffa en läkare.

Min hjärna har sedan träffen med henne gått på högvarv och bearbetat varenda minut vilket gjorde att sömnen blev ännu mer lidande.

Innan vi slutade fick jag lova henne att på heder och samvete ringa en vårdcentral om mina blodprover.

****
Så väl tillbaka på jobbet (med urdåligt samvete för alla dessa läkarbesök) ringde jag gyn 2 som inte hade tid förrän nästa vecka. Tycker ni att jag även ska backa upp med en gyn 3? Eller vänta tills nästa vecka?

Sen ringde jag vårdcentralen och fick prata med en tjej som berättade att hon var ny, jag berättade vad jag hade på hjärtat varav hon berättade att hon läste min blogg.

Oj. Hej hej :-)

Då behövde jag ju inte berätta nåt mer, men det fanns ju ändå inga läkartider förrän om 3 veckor, å fick jag honom som skickade remiss för mina leverfläckar och skickade remissen fel… Hmm..

Det känns kanske lite länge, jag behöver ju veta om jag behöver antibiotika, om det är nåt vajsning. Å andra sidan så kanske kroppen piggar på sig tills dess…

Överväger allvarligt ändå att byta vårdcentral, ska nog ringa den andra i dag och ev lista mig där. Eventuellt. Om jag vågar…

****
Allt det här gör att jag får magkatarr. Jag känner mig uberstressad över all frånvaro från jobbet, allt krångel och sömnbristen. Och inte tal om jobbet som är så stressigt och så jobbiga ärenden som man inte ska ha när man nyss mist sitt barn.

Jag tycker oxå närminnet börjar svika mig mer och mer. Jösses vad jag glömmer saker.

Kankse det är nåt fel på mig? (oroar mig 200 varv till)

Kommentarer

  1. Så som du skriver så verkar du ha det väldigt stressigt, i en situation där du inte bör stressa. Men jobba bör du ju göra, om än för pengarna, kanske på en annan plats.. Men det är ju stressigt också att söka nytt. Du har en ganska knepig sits Cecilia!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, det är som ett moment 22..Jag vet inte alls hur jag ska orka just nu.

      Kram

      Radera
  2. Har tyvärr inget bra tips eller råd men skickar en massa varma kramar och hoppas att du finner ett sätt att varva ner.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina kramar och kram tillbaka!

      Radera
  3. Kanske låter enkelt, men hälsan går väl före jobbet! Försök att hitta en vettig läkare och bli sjukskriven? Skit i jobbet och spana efter nytt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Problemet är att jag inte hittar nån vettig läkare, inte ens en gyn ju :(

      Radera
  4. Det är alltid bra att gardera sig så boka en tid hos ytterligare en läkare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men det verkar verkligen vara helt omöjligt.

      Radera
  5. Jag har sagt det förr och jag säger det igen - attundahälsan! Skit i alla klåpar-vårdcentraler. Ger inte 5öre till dom "läkarna". Kram Annette

    SvaraRadera
  6. Du MÅSTE vara hemma och vila. Det känns som du är på väg rakt in i den där omtalade väggen. Koncentrationssvårigheter, stress, magkatarr, sömnproblem. Även om det gått ett tag nu efter Isak så rörs det ju fortfarande inuti dig med sorg och saknad, stress inför framtiden, alla tider som ska bokas, jobbet mm och allt detta blandas i en enda röra..
    Kan du inte sjukskriva dig och i alla fall slippa stressen över att inte få sömn på natten. Då kan du vila en stund på dan och bara ta hand om dig själv.
    Kan jag beordra dig att göra det tro?

    Sköt om dig, det finns bara en av dig, och den personen ska du vara rädd om.
    Kramis Lena och missarna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tanken har slagit mig med..Eller så håller jag på bli gammal ;)

      Fast 1 vecka hemma gör bara saken värre..

      Kram <3

      Radera
  7. Det handlar mkt om att finna balans i sin vardag.att sjukskriva sig är inte alltid den bästa lösningen. Då kommer kanske stress över ekonomin och så vidare. Viktigt att du får hjälp med sömnbesvären och hjälp med strategier för att hantera det hela. Tänk att grunden är viktig. För att orka måste du ta hand om dig, tänk på kost, motion,sömn. Ett byte av arbetsplats kan ibland vara en lösning,följer eran kamp och önskar er allt väl.mvh Helen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ekonomi behöver vi verkligen!

      Hoppas psykologen kan hjälpa mig nu. Jag hoppas verkligen..

      Tack för att du hänger med!

      Kram

      Radera
  8. Jag är sjuksköterska och tycker att det var oproffesionellt att berätta att hon vet vem du är och läser bloggen. Jag jobbar och bor på en liten ort och när någon ringer och jag vet vem det är säger jag inte att jag vet vem det är om inte dom känner igen min röst. I den rollen är vi sjuksköterska och patient men det är mina tankar. Hoppas det löser dig med läkare och gyn.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering