Läkaren ringde! (kommit ut ur garderoben)

Mitt i vår handledning lyckades läkaren från sömnstudien ringa, så jag fick trassla ut mig och svara och hamnade i stället mitt i ett kontorslandskap. Jag duckade bakom nån hylla men det var onekligen svårt att höra vad hon sa.

Men hon sa att de hade haft möte om mina svar och var oroliga att jag skulle få den studien där man inte fick så mycket hjälp (det är slumpvisa studier man hamnar i)

Så de ville skicka remiss till en psykologmottagning (eller vad det heter) där jag kunde få hjälp för alla mina åkommor inklusive sömnen. De var tydligen snabba så jag kommer bli kallad ganska omgående, om jag ville dvs.

Och det vill jag ju.  Jag är mer än imponerad av denna studie, att jag t o m får professionell hjälp fast jag bara sökt en forskningsstudie, de har verkligen tagit mig på allvar. Om de gör så här med alla sökanden får de några försökspersoner kvar till sin egen studie då?

Vi pratade lite om mig med psykologen på handledningen, han berättade vad man gör åt GAD, PTSD och sömn. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det var lite knasiga saker man gjorde och har väldigt svårt att se mig själv göra sånt. Men hjälper det så…Jag var nog lite öppenhjärtig på handledningen, sånt får jag ångest av. Jag tycker inte om att öppna mig för de jag inte känner (vi har ju en del nyanställda)..Men undantag för er anonyma läsare förstås….

I natt har jag faktiskt sovit hela natten, tror jag, jag har inget minne av att jag vaknat. Mycket skönt men jag är lika trött ändå. Det är första gången på månader jag sover en hel natt.

****
Jag är glad att jag ska till gyn i morgon, nåt är inte som det ska. Jag funderar på om jag både har urinvägsinfektion och bakteriell vaginos/svamp. Nåt är det som är konstigt och det känns inte ok där nere.

Hoppas jag får hjälp i morgon och jag kommer i håg allt jag ska fråga och be om. Hon är expert och prata ihjäl en nämligen.


****
I går hade jag nog en öppenhjärtig dag överlag, för på lunchen frågade de nyanställda om jag hade barn. Och jag sa att jag har en son som dog och det var därför jag har varit sjukskriven. De blev alldeles förskräckta och bad mig berätta.

De blev oroliga att de frågade så mkt och om jag tog illa upp. Men jag tycker det är skönt att berätta och sa att det är en konstig arbetsplats för det är INGEN som frågat vad som hänt, hur det gått och hur jag mår. Så jag uppskattar att man frågar.

Jag berättade även om vår långa resa, att vi gjort äggdonation. (förta gången jag berättar det så öppet på jobbet) Vi pratade om surrogat, adoption och jag tycker det är härligt med människor som är intresserade och som jag kan upplysa hur eländig barnlöshet är. Vad det finns för hjälp och inte för hjälp, framförallt i Sverige.

Så nu har jag spridit lite kunskap, lämnat ut en del av mig själv och hoppas det är fler som vågar fråga.


Kommentarer

  1. Bra gjort! Jag tycker du gjorde helt rätt! Folk måste fattat vad som hänt, men är så för benat rädda för svaret som de skulle fråga.
    Den amerikanska artighetsfrasen börjar infinna sig, med samma förväntade svar. "Hello! How are you?" "Fine thank you!"
    Jag provade att svara ärligt en gång, mottogs inte så bra.
    Så bra med en remiss, å så fantastiskt med den genuina omtanken!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vad konstigt att alla är så rädda att fråga. Jag är ju liksom prescis tvärtom, jag frågar oavsett.

      Tråkigt att vi börjar gå mot att bli så, vi måste ju visa omtanke om varandra.

      Kram

      Radera
  2. Det var fint. Det är skönt att få berätta, så länge det är på dina villkor.

    Bra att de lyssnade på dig på sömnstudien också, de låter väldigt seriösa.

    SvaraRadera
  3. Men vad härligt, det verkar som livet styr in på rätt spår igen. Hoppas du får bra stöd och hjälp att ta itu med sömn och allt "bagage" (ursäkta om det är ett dåligt uttryck). Stor kram & pepp!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jätteskönt! Och väldigt välkommet!

      Kram

      Radera
  4. Jag skulle också våga berätta för alla om min resa, men är feg och känner just nu att vissa inte har med det att göra. Jag berättade för en på jobbet men hon har sen dess förringat mina känslor och upplevelser så det lockar inte just nu. Men folk borde verkligen få mer information om ämnet!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering