Skitdag med tårar, minneslund och minnen
Gårdagen går nog till historien. Inte av dumma händelser utan av mina reaktioner på händelserna.
Jag tror jag börjar bli senil, eller att det är nåt allvarligt fel på mig. Jag satte på tvättmaskinen på morgonen, mindes inte alls det förrän sent på eftermiddagen då den stackars tvätten åkt runt en halv dag i maskinen. Så är det med mycket i min vardag. Väldigt läskigt då jag annars är en sån som kommer i håg allt och är en kontrollfreak.
Jag var över med nybakta bullar till mina grannar innan jag åkte till naprapaten, jag råkade bli kvar där så jag fick springa och skynda mig till naprapaten för att inte bli sen.
Väl där så hade naprapaten dubbelbokat mig med en annan tjej och hon hade skaffat barnvakt för att komma dit. Han bad massor av ursäkt och mådde dåligt av det här men jag blev så himla ledsen så hela bilresan hem grät jag. Över en sån liten sak. Undra om jag verkligen mår så bra som jag tror?
Väl hemma snyftandes i soffan så tappar jag 100 graders te över mage och lår och tumme. Fy fasiken vad ont det gjorde. I dag är jag lite rödflammig och det värker, men även den händelsen framkallade tårar.
Allt maken säger eller gör just nu orsakar utbrott, ilska eller tårar. Jag tolkar ALLT han säger och gör som nåt personligt mot mig. Jag känner mig som en 5-åring som inte kan kontrollera sig. Väldigt märklig känsla.
En tanke som slog mig var att mitt avslag nästan försvunnit, det är lite rött och slem men på det stora hela ändå snart borta. Kankse det är min mens som är på gång? Har jag PMS besvär? Eller håller jag på bli knäpp.
Ja, det är nog dagens fråga.
I går var vi till bästa kompisen på middag, det kändes bra. Jag tänker och funderar mycket men vet att det är mest spöken i min egen hjärna.
****
Isaks dödsannons nr 2 kom ut i tidningen idag, den går över tre kommuner och jag tyckte denna annons var jättefin. Håll ögonen öppna ni som bor i närheten av mig.
I går fick vi 2 minnesgåvor från spädbarnsfonden, väldigt fina och fint skrivna. Jag blev alldeles rörd. Sen kom även brevet från kyrkan att Isak begravdes i minneslunden den 1 oktober. Detta framkallade även tårar.
Jag tänkte jag skulle bli medlem i spädbarnsfonden, deras hemsida har varit väldigt bra och de gör mkt nytta.
****
I dag ska jag till ridskolan och det blir uteritt. Än så länge så regnar det. Härligt..
Jag tror jag börjar bli senil, eller att det är nåt allvarligt fel på mig. Jag satte på tvättmaskinen på morgonen, mindes inte alls det förrän sent på eftermiddagen då den stackars tvätten åkt runt en halv dag i maskinen. Så är det med mycket i min vardag. Väldigt läskigt då jag annars är en sån som kommer i håg allt och är en kontrollfreak.
Jag var över med nybakta bullar till mina grannar innan jag åkte till naprapaten, jag råkade bli kvar där så jag fick springa och skynda mig till naprapaten för att inte bli sen.
Väl där så hade naprapaten dubbelbokat mig med en annan tjej och hon hade skaffat barnvakt för att komma dit. Han bad massor av ursäkt och mådde dåligt av det här men jag blev så himla ledsen så hela bilresan hem grät jag. Över en sån liten sak. Undra om jag verkligen mår så bra som jag tror?
Väl hemma snyftandes i soffan så tappar jag 100 graders te över mage och lår och tumme. Fy fasiken vad ont det gjorde. I dag är jag lite rödflammig och det värker, men även den händelsen framkallade tårar.
Allt maken säger eller gör just nu orsakar utbrott, ilska eller tårar. Jag tolkar ALLT han säger och gör som nåt personligt mot mig. Jag känner mig som en 5-åring som inte kan kontrollera sig. Väldigt märklig känsla.
En tanke som slog mig var att mitt avslag nästan försvunnit, det är lite rött och slem men på det stora hela ändå snart borta. Kankse det är min mens som är på gång? Har jag PMS besvär? Eller håller jag på bli knäpp.
Ja, det är nog dagens fråga.
I går var vi till bästa kompisen på middag, det kändes bra. Jag tänker och funderar mycket men vet att det är mest spöken i min egen hjärna.
****
Isaks dödsannons nr 2 kom ut i tidningen idag, den går över tre kommuner och jag tyckte denna annons var jättefin. Håll ögonen öppna ni som bor i närheten av mig.
I går fick vi 2 minnesgåvor från spädbarnsfonden, väldigt fina och fint skrivna. Jag blev alldeles rörd. Sen kom även brevet från kyrkan att Isak begravdes i minneslunden den 1 oktober. Detta framkallade även tårar.
Jag tänkte jag skulle bli medlem i spädbarnsfonden, deras hemsida har varit väldigt bra och de gör mkt nytta.
****
I dag ska jag till ridskolan och det blir uteritt. Än så länge så regnar det. Härligt..
Knäpp håller du inte på att bli. Herregud, det har ju bara gått tre veckor! Motgångar, oavsett hur små de kan vara, har du ingen tolerans för.
SvaraRaderaMin kurator sa att efter en sådan här händelse så saknad filter för alla känslor - stress, ilska, ambivalens. Man behöver inte gå och känna sig nedstämd för att det ska smälla till. Jag upplevde de okontrollerade fallen som värst, inde lägen man trodde att man var på banan igen. Det var platt fall många gånger, just för att jag trodde att jag blivit knäpp "ska jag aldrig bli mig själv igen, normal?". Samtidigt en bitterhet över hur andra i ens omgivning agerade och inte agerade. Känslan av att vara elefanten i rummet utan att någon säger något och rädslan ibland att folk ska säga något. Att vilja vara osynlig, men ändå bekräftad.
Det kommer ta tid, det är en jäkla bergochdalbana och det är nog viktigt att komma ihåg att det är och att krascha för att ta sig upp igen. Ta en dag i taget! Stor kram
HTTP://omlivetefter.blogspot.se
Precis så känns det, att jag liksom saknar filter. Det är bara svart eller vitt.
RaderaTack för din fina kommentar, den gjorde mig lugnare
Kram