Förbaskade ungar & efterlysning

Överallt är dem, de goa bebisarna, de söta barnen och de roliga aktiviteterna som man bara kan göra när man har barn. Måste barn vara så goa?

Den där klubben där vi ofrivilligt barnlösa aldrig får tillträde till. Vi får stå vid sidan om och titta på. Lida. Vänta på att livet ska börja.

Jag sitter just nu och tittar på nyhetsmorgon där barnen gör roligt halloweengodis, klär ut sig och myser. Det kniper i mitt hjärta när jag tänker hur de stolta går på sin första spökfest och föräldrarna är stolta och såå engagerade.

Och här sitter vi med våra katter i regnet och önskade att livet var annorlunda. Överallt så påminns ju jag över att vi inte har barn, läsa en tidning, titta på tv, samtalet i fikarummet. Det är nästan en skam, tabu och en stor sorg att inte ha barn och inte kunna få delta i samhället.

Nu ska vi ta en ordentlig söndagspromenad och gå förbi Isak och hälsa på honom. Se om hans ljus fortfarande lyser.

Syster ringde nyss, jag saknar dem. Det är jobbigt att ha sin familj så långt bort och inte kunna få vara med i deras vardag, få dela sorg och glädje och känna sig som en familj.

Jag tror att vi inte har nån familj runt om oss, spär på ännu mer att det gör så ont att vara barnlös. Jag vill så gärna vara en familj, ha en familj och inte känna mig så ensam. För även om jag har maken så känner jag mig ensam.

Undra om jag kommer bli en satkärring? En bitter sån? Jag tror tyvärr jag redan har börjat, i går vid godiset i affären skulle en liten kille ta/sno godis ur smågodishyllan. Jag sa till att så får man inte göra, vilket gjorde att han grät stora tårar och blev bortburen av sina föräldrar.

ooops.

****
Fantastiska stall, tänk att några timmar där gör att allt annat bara försvinner, det finns bara hästar och fokus på nuet. Vi red ute bland stock och sten i skogen, solen lös lite mellan molnen och det var alldeles vindstilla. Det är nästan magiskt att rida ute.

I går fick jag en ny häst som jag inte ridit förut, svart och väldigt energi, han var så mysig och vacker.

Eller ja, när hästen halkar runt och man tror man ska trilla av, vi rider in i häcken på den framför hela tiden, fryser om händerna för att jag glömt vantarna så är det inte tipptopp. Men lyckan att bara vara i nuet överväger allt.

Bästa fd ridkompisen ska skaffa ponny åt sin dotter som är 7 år. Vilken lycka! Tror även jag kommer bli inblandad på ett hörn när de reser bort osv, men ändå!!
Åh, vad jag önskar jag också hade en dotter som älskade stallet. I går hade mitt nya stall film och taco kväll, rykttävling och jag hade gjort allt för att vara 11 år och få vara med, men genom sina barn får man ju automatiskt vara med på sånt.

****
Nu ringde bästa grannen och undrade om vi kunde vara hundvakt, gå en promenad med hunden. Såklart vi vill, hunden är så mysig och jag älskar ju dem grannarna.

Så nu blir det långpromenad med hund om nån timme.

****
Jag måste göra nåt åt jobbet, nu har jag tänkt på jobbet hela helgen. Bedrövligt.

Nån som har ett jobb till mig? Jag kan göra det mesta- är energisk, punktlig och organiserad. Kontor, ekonomi eller växel, sopor, kundtjänst, djur, natur och samtal, vård, skola och myndigheter.

Nån? Hallå? Efterlyser desperat jobb.

****
Bra saker i går:

-Ridningen, hästarna
-Myset med make, god mat och bra film

Jag är ju ingen toppfotograf men man ser ju att det är en häst.

Svårt att rida och ta kort samtidigt