Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2013

Vecka 20 (19+0)

Bild
Ny vecka! Denna vecka berättar appen att Isak väger ca  280 gr i slutet av veckan. Han börjar även utveckla alla fem sinnena och känna igen min röst.  Katten Robban ligger ju jämt och surrar på magen så han lär ju säkert Isak oxå höra.  Idag har vi varit och jagat kakel och kollat golv, vi passade även på att fika på underbara café lyktan vid mälarhöjden medans vi ändå var i den delen av stan.  Jag har inte mkt energi och är inte så mkt till hjälp, jag blir snabbt trött och otålig, som en 5-åring  ungefär.  Efter mkt om och men har vi valt kakel som jag tror blir bra, matta har vi oxå valt men blir lite osäkra på hur den ska skäras så i morrn ska vi ringa snickaren och fråga om han kan möta oss i affären.  Vi har oxå gjort en budget och det är verkligen på håret om vi ska klara detta utan lån. Vi ska göra ett gott försök i alla fall.  I morgon ska vi börja packa ner köket i flyttlådor och börja röja i köket.  ***** Naturligtvis har de ändrat tiden på magnetröntgen på måndag och det bli

Vecka 19 (18+6)

Bild
Fantastiska underbara ridkompisar! Jag var och hälsade på dem i går och tittade när de red, kramade mina ridlärare, hästarna och grät en skvätt för att jag inte får rida. Jag saknar alla i ridskolan så mkt att det gör ont i hjärta och själ. Vi fikade efter ridlektionen och pratade och pratade. Det var så himla trevligt och fyllde mitt hjärta med så mkt kärlek. Sen var jag så trött när jag kom hem att jag gick och la mig i den underbara sängen på en gång. Jag somnade på en gång och sov ända till 04.45 och sen somna jag om till 05.30. Nu känner jag mig helt förstörd. **** Det är så skönt att jobba men jag är numer världens mest förvirrade människa från att ha varit världens mesta kontrollfreak. I går morse satt jag med min nyanställda kollega (jag är handledare) då telefonen ringde, jag skulle varit på polismöte för 10 min sen, så det var bara att kasta sig i bilen komma inflåsandes på mötet med min stackars nyanställda kollega för att sen låta magen kurra högt, bli väldigt pöms

Vecka 19 (18+5)

I går ringde dem från fostermedicin och berättade att jag ska på magnetröntgen nu på måndag och träffa hela läkarteamet (neurologer och andra läkare) på torsdagen samt göra UL då. Jag har googlat lite på graviditet och magnetröntgen, på vissa ställen står det att man absolut inte ska göra det och andra att det är okey. Det värsta är tydligen ljudet och de magnetiska fälten. Men man får väl hoppas att mina doktorer vet vad de gör. Sen ringde BM och bokade tid med mig veckan efter, då ska jag passa på att be om att få ta Hb och sånt (om allt gått väl) I morgon tänkte jag flexa på em och åka och klippa mig och leta byxor. Jag tror det även är dags för stödstrumpor då fötterna är svullna och värker. Jag vet att några av er köpt på nätet som är snygga och tunna? I dag ska jag prova att ha de dumma mammabyxorna. Jag tar dock med mig ett par extra i fall jag inte står ut. Nu tycker jag det har spänt i magen både i går och i dag, det verkar som jag ska få genomgå varenda krämpa som e

Vecka 19 (18+4)

Bild
Nu ska vi inte bli alltför exalterade här, saker i Isaks hjärna står fortfarande inte rätt till och om 2 veckor får vi veta om det är bra eller anus. Men nog kändes det som att procenten höjdes från 10% till 50%?! Det som är jobbigt är att inte veta, att inte kunna planera. Jag har massor av saker att förbereda oavsett utgång, framförallt mitt och makens psyke. Det är isf minde än 145 dagar att ordna allt, sånt gör ju bara det att jag får panik. Man borde fan få nån sorts garanti att allt ska gå väl när man väntar barn. Nu börjar det tillkomma lite mer gravidkrämpor; Svullna fötter, hjärtklappning (mkt obehagligt),  extrem trötthet vid lunchen och hela eftermiddagen och kvällen, argt humör (tillbaka igen) och bredare höfter. Det borde vara förbjudet och jobba heltid när man är gravid, 75% hade varit lagom. Jag ringde i alla fall morsan i går och berättade. Hon blev faktiskt glad och lite rörd av det jag berättade, det var väldigt oväntat, jag tror hon förstod allvaret i det hel

Vecka 19 (18+3)

Bild
Vilken dag det var i går, plötsligt spirar hoppet i oss alla. Vilka vändningar denna graviditet tar! Tack för alla tummar och underbara kommentarer! Man blir så uppfylld av att titta på ultraljudet, allt blir så verkligt och tekniken är otroligt fantastiskt. Jag bar med mig känslan av vår fina pojke hela kvällen. Nu till de viktiga sakerna: Mitt byxproblem. Det var då själva faaan. Jag har ju köpt 2 par på proud men jag fattar inte hur man ska vara skapt för att tycka dem är sköna? De sitter ju åt under magen så det gör ont trots de är förstora. I dag får jag rota fram nån gammal kjol som jag kan ha på mig men i helgen blir det raka vägen till nån affär. (cykla i kjol i 7 grader på morgonen är ingen höjdare) Många av er verkar vara smala och fina, så är inte fallet här. Jag har 44-46 annars och nu känns det som jag har 20 storlekar större. Hedersord att allt har växt trots 2 kg uppgång, mitt arsle är ju som en ladugårdvägg.. Jag ska fasiken köpa lite barnkläder oxå. Så det så.

Sammanfattning av fosterdiagnostiken

Mina enda byxor jag kan ha gick sönder i morse, fick ta ett par trängre som var en katastrof, jag fick gå med både gylf och knapp öppen. Nu har jag fullkomlig byxpanik. Vi var naturligtvis alldeles för tidiga för det var lika bra eftersom det fasiken aldrig finns parkering på Karolinska. Så vi passade på att fika och jag fick min dagliga kaffedos vilket kanske inte var så smart när man blir oerhört kissnödig efter en stund. Själva Fostermedicin låg längst ner i nån mystisk kulvert, en sväng åt fel håll så hittar man garanterat aldrig mer hem. Sen fick vi träffa läkaren som var lugn och sansad och slängde sig med latinska uttryck hejvilt, jag kommer knappt i håg ett enda ord av vad han sa. Själva undersökningen tog ca 1,5 timme och han var EXTREMT noggrann, varenda tå, ben och mm mättes och kollades Han lät däremot lite mer positiv och tyckte det inte alls var så farligt som den andra läkaren tyckte. Detta är vad jag kommer i håg att han sa: -Lillhjärnan ser lite annorlund

Fosterdiagnostic

Eller om det är ultraljud. Men i dag är det i alla fall dags. Jag är nervös och magen är nu helt ur funktion, en säkert tecken på att mina nerver är skakiga. Jag surfade in på bloggen i går kväll och upptäckte 16 kommentarer! Tyckte det var urkonstigt att jag inte fått mail om det (man får mail för varje kommentar som läggs in) Så upptäckte jag att de låg i skräpposten allihopa. Märkligt. Tack alla ni för ert stöd, om ni bara visste hur mkt det betyder för mig, även om vi är anonyma med varandra så är jag ändå inte ensam. Vi hörs sen, kram på er.

Vecka 19 (18+1)

Bild
I morgon är det dags :-( En tumme eller två skulle vara bra. Jag har en otrolig ångest för i morgon och vad som ev komma ska. Jag får nästan panikångest av bara tanken. Så andaaaaaas vi. **** Dag 2 med att leta saker till köket. Nu har vi hittat ugn, Micron och golv. Kaklet däremot blir vi himla osäkra på, jag tror vi vet vad vi vill ha men hittar det inte. Det är roligt om än tröttsamt att åka på köksäventyr, vi skulle även storhandlat men nu sms den ev kattvakten att hon skulle komma över.  Jag fick hungerpanik så det fick tyvärr bli McDonalds, en qp-meny ger 44% av dagsbehovet på mat. Bra där. Nu fick jag matångest och matkoma Ska se till att det blir en promenad till kvällen även om jag inte förbränner alla hemska kalorier.  ***** Jag är så sinnesjukt trött och hängig, håller jag på bli sjuk? Kan man genomgå en förlossning med förkylning eller vad det nu är som är antågande? Såklart man kan, det borde ju bara bli ännu jobbigare? **** Så här kan man so

Vecka 19 (18+0)

Jaha, ny vecka igen. Och det ska man glädjas åt? Det här är en mardröm :(  Jag tänker lite som några andra av er, tänk om ett mirakel sker? Att allt är perfekt på måndag. Då är liksom 10 veckor av oro helt onödigt. Men så är det ju så klart inte. Mirakel sker inte vår familj, det har faktiskt aldrig hänt mig. Jag tror inte på sånt, snarare motsatsen Oj, vad bittert det var idag då. Lite trött och ledsen, ibland är det så jobbigt att leva. Jag vill att det bara ska vara måndag, konstigt nog, så jag vet vad som komma skall. Att allt ska vara över så jag kan börja försöka leva lite. Hela min sommar har försvunnit i en stor skräckbubbla. 2 veckor tror jag allt var bra mellan blödningarna slutat och KUB-testet, resten har varit skit. Fostervattensprovet del 1 visade inga kromosomavvikelse och nu ska det odlas vidare för prov nr 2. **** Konstigt att alla räkningar kommer på en gång, alla utgifter och alla projekt? Helt plötsligt är vi lite fattiga och så ska vi satsa på nytt kök

Vecka 18 (17+6)

Bild
Så annorlunda kvällen i gå blev. Vi hade precis ätit middag och diskat undan och skulle parkera våra rumpor i soffan då telefonen ringde. Det var köksmannen som sa att han var på Ikea och om vi kunde komma om 30 minuter och börja rita på köket. Det var snabbt må jag säga. Så vi tillbringade hela kvällen där och var hemma efter kl 20 igen, svenskan gick oväntat bra. Det är ju inte så himla lätt att välja allting, hur vet man om luckorna blir bra eller inte? Om man valt rätt handtag? om man... Nu måste vi leta kakel fläkt golv Bygga kattdörr blandare Ta lån Vi tänkte köpa diskhon och ugn/micro och induktionshäll på ikea, har ni åsikter? Bra eller anus? Jag sa till honom att jag förmodligen måste operera mig nästa vecka om vi kunde skjuta upp det en vecka. Men vi vill inte skjuta upp det för mkt för vi har ju väntat på honom sen april. Han får väl bygga kök och jag får väl ligga i soffan och gråta. (tänkte boka ridpass och tapetsera om lilla rummet- aktiv terapi) Hoppas

Vecka 18 (17+5)

Det känns så dumt att skriva veckorna fortfarande. Det är ju liksom över snart och veckor räknar man ju för att ha något att se fram emot. Jag förstår inte hur jag ska komma ur det här med förståndet i behåll, hur jag och maken ska kunna se på varandra normalt efter det här. Jag förstår inte det. Jag är fullkomligt livrädd för vad som komma skall, både för förlossningen men oxå för hur vi kommer reagera. Jag funderar mkt på hur jag ska förbereda mig, vad vi ska packa ner, vad vi ska ha med oss till Isak och vad som behövs här hemma. I helgen är vi bjudna på 10-års kalas, jag vet ärligt talat inte om jag orkar gå. Kalas i alla ära med det sociala? Vilket jävla skit det här är. **** I går åkte jag med Robban till Veterinären. Resan dit gick okey men när de skulle börja ta blodprover på honom började jag svettas och höll på att svimma. Så hon fick hämta en till sköterska så fick jag gå ut. Jag är verkligen inte mkt att hålla i handen. Resan hem var inte heller kul då han sk

Vecka 18 (17+4)

Bild
Jag gillar MVC läkare, det var hon jag träffade när jag blödde så mkt. Hon är empatisk och trevlig och förklarade hur allt kommer gå till nästa vecka. Hon sa att de kommer ge prognosen på en gång så då kommer det inte bli väntetid utan man kör i gång på en gång med förlossningen. Jag kunde tydligen välja om jag ville till Danderyd eller KS och föda. Hon sa oxå att det är svårt att utläsa bilderna, de är mörka och dåliga. Den bästa prognosen är allvarlig (eller vad det hette) vattenskalle och den sämsta är missbildning. Så oavsett är det inte bra. Jag har inte känt Isak sen i lördags. Undrar hur han har det där inne. Jag har fortfarande enorm hjärtklappning, jag frågade doktorn i går men det hör till graviditeten. Det är obehagligt men ofarligt. Jag mailade oxå Riga som blev väldigt ledsna för min skull och skrev ett väldigt fint mail till mig. **** Jag läste att Isak kommer vara väldigt liten när han föds och någon rekommenderade dockkläder. Det betyder är den bodyn jag kö

Vecka 18 (17+3)

Bild
Men är det inte nog med elände? Det är nån katt som kräkts mycket i 2 dar, jag tror det dock är 2 olika katter. Men det som oroar mig är det från i natt som definitivt är Robban. Är det dags för leversvikten nu igen på Robban? Han hade ju det nyss! Maken ska lämna bilen på service idag, (massa bromslampor lyser) och jag ska till doktorn. Men däremellan måste vi nog åka in med Robban till Danderyd och lämna prover. Jag skulle helst åka in med honom nu för det brukar gå fort när han blir dålig, å andra sidan är han lite för pigg nu på morgonen än vad han brukar när han får levern. Jag har sett en del spindelrester och Robban var på de nya blommorna i går (som åkte ut). suck... **** Lite gladare saker är att jag fått en vacker blombukett av mina Rigavänner, Tack! Och Ahns skickade jättefina saker till mig, Tack för att ni tänker på oss. Dessutom ringde de om sängarna som kommer på måndag nästa vecka. Äntligen! Naturligtvis levereras dem eftermiddagen när vi varit på KS. Kän

Vecka 18 (17+2)

Det var då fasiken vad inlägget i går verkade positivt. Det är inte alls så glatt här hemma, men vi överlever. Vi måste ju leva vidare. Men det finns inte en sekund som jag inte tänker på Isak och vad som komma skall. Jag har skuldkänslor, ångest, sorg, skräck och alla känslor man kan ha i en salig blandning samtidigt jag försöker fokusera på andra saker då jag annars garanterat går under. På onsdag ska jag träffa MVC läkaren- jag vet inte riktigt varför jag ska dit för hon kan ju inte veta mer än oss? Men jag ska fråga vad som händer efter UL den 26:e, vem beslutar var vi ska ta vägen? Vem tar tag i allt? Ska vi? Jag vill liksom inte vänta en enda dag till. Sen vet jag inte vad jag ska fråga mer. De verkar ju ha släppt min graviditet och har varken kollat HB, blodtryck eller nåt annat. Det säger väl en del förstås. Sen måste vi ju ha nån sorts kattvakt oxå. Om förlossningen tar 3 dagar kan inte katterna vara själva. Usch vilken röra det här är. :( Nu börjar jag få svårt

En dag ur katten Robbans liv :-)

Bild
Husse har skrivit artikeln och publicerat den i kattforumet, den är riktigt riktigt bra :-) Robbans långa dag Hej, jag heter S*....men kallas vanligtvis för Robban. Så här kan det gå till en vanlig dag i mitt liv. Tidigt i morse försvann husse och matte som de brukar göra strax efter de har grävt igenom min toalett (vad gör de med det de hittar egentligen?) och gett mig mat. Sen börjar en lång dag. Jag börjar med att patrullera runt och kontrollera att allt är som det ska. Stiina ligger och sover på husse och mattes säng, Greta ligger på en stol ute på altanen. Allt verkar vara under kontroll. Jag går och äter några hårdisar och kryper sedan ner i min favoritfilt i soffan. Vaknar efter ett par timmar. Dags att patrullera av huset igen. Ingen husse eller matte hemma. Hittar en skalbagge som jag äter upp. Stiina har flyttat sig och ligger nu i lådan i katträdet. Greta sitter ute på altanen. Jag går dit och ger henne en örfil. Ett litet bråk piggar alltid upp. Efter att sa

Vecka 18 (17+1)

Bild
Lite bättre dag i dag. Mest för att vi nu har skåpprojekt, dvs att såga av skåpen så vi får in nya kyl o frysen (som är 180 mot gamla 155). Bästa killkompisen var här i går oxå och fick oss att skratta och tänka på annat. Just nu finns det inte så mkt vi kan göra och det känns som den största chocken lagt sig och sorgen är kvar. (just nu i alla fall) Jag har så mkt frågor och funderingar i mitt huvud och tydligen ska de behandlas på natten för sova kan jag inte. Sen har köksmannen och exkollegan varit här. Han verkar rutinerad och förstå precis vad vi vill. Det största problemet är att han inte pratar så bra svenska, men det får vi lösa med exkollegan. Det verkar som han fixar och handlar och vi betalar. Vi måste nu välja golv, ugn och micro, häll, bänkskiva. Vi har redan valt skåpen och färgen på dem. Naturligtvis dras projektet igång mitt i den här otrevliga bebiskarusellen. Men ärligt talat gör det mig inget, jag får säga att jag ska operera magen eller nåt. På maken låter

Vecka 18 (17+0)

Bild
Fortfarande en mardröm. Kan ingen väcka mig? Att byta vecka brukar jag se fram emot och det första jag gör är att läsa gravidappen, men i dag var det annorlunda. Jag vill inte veta mer, jag vill inte läsa. Jag vill bara att allt det här ska försvinna. Jag tycker det är så jobbigt att magen blivit så stor och jag försöker dölja den i stället. Jag är ju i 5 månaden nu och magen är därefter. Jag har även haft hjärtklappning (läste att det var väldigt vanligt under graviditeten) och i morse kände jag de första rörelserna av Isak i magen. I stället för att bli lycklig så grät jag. Hur ska vi kunna ta livet av denna lilla kille? Det var väldigt skönt att jobba i går, jag berättade endast lite och sa att jag vill att allt ska vara som vanligt. Alla förstod och jag lyckades tom skratta lite under dagen. Jag fick massor tårdrypande mail av bästa kompisen, det är nästan värst att handskas med andras sorg. Jag orkar liksom inte med den, jag har så fullt upp med mig och hur jag ska överlev

Vecka 17 (16+6)

Fortfarande en mardröm. Rörigt i mitt huvud och inlägget blir likaså. Gårdagen tillbringade jag mest att läsa om änglamammor, förlossningar i veckan 19 och 20 och spädbarnsfonder. Och så grät jag. Hela dan. Men sen på kvällen kändes det lite bättre även om jag legat vaken i natt och det inte blivit så mycket sova. Det far omkring mycket tankar i mitt huvud, och det som jag tänker mest på är att jag tycker det är oerhört jobbigt att vara gravid nu, att magen växer och att Isak finns där. För är han så sjuk vill jag avsluta det här nu, jag orkar inte vänta veckor medan han växer och blir större. Om de visste att det skulle bli så här illa redan vecka 12, varför låter läkarna graviditeten fortlöpa? Jag funderar oxå mkt över att föda när man är i vecka 20, hur kommer det vara? Vad kommer hända och hur kommer vi reagera? Vem ska ta hand om katterna? Jag funderar oxå över vad jag ska säga till alla som inte vet. Ska jag strunta i det eller ska jag säga nåt? Och vad ska jag

Vecka 17 (16+5) :(

Fortfarande en mardröm. Det är som att leva i en bubbla, ett stort vaccum medan världen pågår runt omkring mig. Vi måste ändå jobba, laga mat, leka med katterna och betala räkningar. Medan alla runt omkring lever helt ovetandes och de som vet orkar jag inte ens bemöta. Medlidande klarar jag verkligen inte av just nu. Hur jag ska klara av och träffa alla undrande i morgon på jobbet vet jag inte. Kan inte någon bara komma och rädda mig? Jag önskar så att jag trodde på gud så jag hade någon sorts förtröstan, för jag förstår verkligen inte meningen med det här. Jag har legat och gråtit i natt och varje gång jag tänker på gårdagen så bryter jag ihop. **** Jag ska försöka sammanfatta det jag kommer i håg från i går. Undersökningen pågick nästan 1 timme, hon var ytterst noggrann, printade ut en massa bilder, mätte och berättade. (vi fick tyvärr ingen bild med oss) Det var fantastiskt att se honom, han var så otroligt fin och man kunde se varenda litet finger hos honom. Jag tyck

En mardröm :(

I morgon bitti måste jag göra fostervattensprov. Gode gud. Jag grät så hysteriskt i bilen från UL så jag blev rädd för mig själv. -Hon tyckte huvudet såg annorlunda ut än det ska (ej bedömningsbart) -Hjärnan ser inte ut som den ska -Lårbenet var lite kort -Ansiktet var ej bedömningsbart -Hon kunde inte se nån lillhjärna (ej bedömningsbart) (ej bedömningsbar betyder att hon tror för det är extremt svårt att se) Om 10 dagar ska vi till KS på ultraljud på specialistenheten, men om det är så illa som hon tror så måste vi ta bort knyttet för han kommer inte bli levnadsdugligt. Det är en pojke. I mina ögon perfekt. Jag har inte sagt ett ord till maken och inte han till mig (jag har ju mest gråtit). Jag får inte ut något ur min mun, det känns som jag kommer få en panikattack. Just nu vill jag bara dö. Jag orkar inte. Nu ska vi åka till MVC

Vecka 17 (16+4) UL idag

Fast det vet ni ju redan, tack för era stöttande kommentarer. En tumme och en bön från er vore toppen idag.  På förmiddagen ska vi träffa samma läkare som förra gången och på em ska vi träffa vår riktiga barnmorska som vi inte fick träffa förra gången. Däremellan blir det nog lite lunch och shopping då både jag och maken tagit ledigt idag. Ärligt talat vill jag inte åka. Jag vill inte veta. Jag tror inte jag klarar av ett negativt besked, alla dessa veckor sen kub-testet har jag levt som i en bubbla. Jag vill ju bara njuta, stråla och tänka glada tankar. På nåt sätt har det blivit tvärtom. Nu ångrar jag så att jag berättat för alla, för då måste jag även berätta om det inte går bra. Jag önskar så att knyttet ska må bra, för nu vill jag ringa mamma och pappa och chocka dem med beskedet. Jag vill åka till babyproffsen och frossa i alla bebisaker. Jag vill göra ett barnrum och köpa en svindyr barnvagn. Mest av allt vill jag att knyttet ska må bra och komma ut som en fullt fris

Vecka 17 (16+3)

Jag vaknade 04.00! FYRA på morgonen och kunde inte somna om. Sen vaknade katten Robban 04.40 och då var det definitivt kört. Det kommer bli en lång dag i dag. **** I går var städerskorna här och storstädade, huset glänser och är otroligt fint. Varenda skrymsle verkar blivit skurat. Vi ska tydligen få en manlig städerska, lite ovanligt måste jag säga. Hoppas han är bra med katter och hus. Det är det viktigaste. Jag sms min gamla städfirma, men hon har inte svarat. Lite oroande då jag vill ha mina nycklar och inte en massa strul. Jag får väl ringa om hon inte svarar. **** I söndags dammade vi av min gamla luftpistol, jag har glömt bort hur roligt det är även om jag inte träffar så bra. Nu måste jag verkligen få tummen ur och anmäla oss till pistolskyttet som jag fick som avgångspresent från mitt gamla jobb. Jag vet inte var dagarna tar vägen, jag tänker jag ska hinna så mycket men så blir det ingenting. Vi har i alla fall beställt ny kyl och frys som kommer om tre veckor.

Vecka 17 (16+2)

3 dagar kvar. Konstigt så fort det går, men ändå så långsamt. Jag såg en annan bloggkompis börjar skaffa bebisaker, men jag vågar inte ännu. Jag känner mig inte alls redo för det, fast jag skulle gärna vilja. För det är ju massor ska ska köpa och göras. Jag gillar att vara förberedd, att planera och vara redo. Det ger i alla fall en liten känsla av kontroll. Magen måste ha växt, för nu börjar jag få verklig klädkris. Men jag tänker hela tiden efter onsdag- om allt är väl- då ska vi.. Så sa jag vid vecka 12 och KUB oxå :/ Jag tänkte beställa belly belt eller vad den heter, så man kan fortsätta använda sina vanliga byxor ett tag till. Det är ju smart. För byxor är väldigt svårt att få tag i. Det finns inga som verkar passa mig. De flesta är jeans och jag är ingen jeansmänniska. **** Snart kommer städfirman, oklart om de börjar kl 7 i dag eller om hon bara ska hämta nycklarna och kommer sen. De ska tydligen ha nån sorts storstädning för att kunna hålla lättare efter sen. Det

Vecka 17 (16+1)

Alla tycker det är så mysigt och grilla. Jag tycker mest det är omständigt och just nu har jag så svårt att äta kött. (jag menar att maken står ute och grillar och dricker en öl medans jag härjar runt här inne med alla tillbehör) Men det blev lyckat (men jag åt inget kött) och jag provade att göra potatisifrittata som var riktigt god. Inte som bästa ridkompisens men den var god. Sen däckade vi i soffan efter alla hade gått och tittade på House of cards , som är en väldigt beroendeframkallande serie. Sen har jag naturligtvis drömt om den hela natten. Och sovit som en kratta. Och vaknat med huvudvärk. Men en tanke slog mig i morse och det var att mitt humör kom med att jag slutade med progesteronet. Om ni kommer ihåg så sa ju min ryska gyn att progestron framkallar lyckokänslor (och en massa annat). Kanske hon faktiskt hade rätt? Det tar så energi att vara så sur hela tiden. *pustar* Nu har jag i alla fall härjat i trädgården på morgonen och fått ur mig lite mer energi, jag t

Vecka 17 (!) (16+0)

Bild
Vecka 17! SÅ häftigt och lika overkligt som vecka 7. Nu är det inte många dagar kvar till ultraljudet och det är inte med glädje jag ser fram emot det. Men jag vill absolut veta vilket kön knyttet har är så jag hoppas det går att se. Fortfarande så är vissa dagar bra och jag funderar över namn, möbler och allt som hör till. Vissa dagar är jag bara ledsen. Gravidvecka 16 kan vi sammanfatta med; halsbränna, inte få plats i byxor alls och ilska samt trötthet och framförallt ett väldans känna efter fosterörelser. **** Nu ska vi melodikryssa och sen blir det väl den sedvanliga storhandlingen. För en kompis med familj har bjudit in sig på grillning i kväll. Både roligt och lite tröttsamt, min favoritsysselsättning just nu är ju att vara utslagen i soffan. Nu måste jag ju vara trevlig :-) Har förövrigt fått Dumb ways to die i huvudet. Redan efter första lyssningen. Varning! (reklam från tåg Metro)

Vecka 16 (15+6)

Jag har aldrig haft halsbränna (någonsin!) men den senaste veckan; Herregud ! I går kväll innan jag skulle somna ska vi inte tala om. Så fruktansvärt obehagligt, det liksom brann i halsen. Jag provade mjölk, kex, novalucol. Till slut tror jag att jag somnade av utmattning. Fy så obehagligt. Men något som är bra är ryggen! Jag känner nästan inte av den alls. Otroligt! Efter 6 månaders lidande! Annars är nog det som vanligt, ett jäkla humör, panikhunger, svårt att äta och extrem trötthet. Det som är roligt med att vara gravid är att jag kan frossa i alla bebisbloggar, läsa gravidtidningar, drömma om alla roliga saker och vara genuint glad över alla som plussar. Så härligt..Väldigt nyttigt, för det finns en hel värld där ute! Som jag aldrig fått vara med i. Men jag ser fortfarande lite småfet ut. Så än så länge har INGEN frågat :( **** I går var vi och vaccinerade katterna, jag älskar att sitta hos veterinären och träffa alla underbara djur, den ena gulligare än den andra. I

Vecka 16 (15+5)

Bild
Äntligen torsdag, det var mig en lång vecka. Den tar liksom aldrig slut. På jobbet är det så himla mycket akuta saker att vi liksom inte hinner med något annat. Det är helt otroligt. Sen kommer jag hem och lagar mat och däckar i soffan, jag orkar inte ut och gå, påta i trädgården eller njuta av kvällssolen. Tråkigt:( Sen funderar jag SÅ mycket hela tiden, i går lyckades jag dessutom läsa på en blogg om någon som var på UL vecka 17 och bebisen hade dött i vecka 13. Gode gud. Sånt ska jag inte läsa, det drar i gång min hjärna direkt och jag liiider verkligen med det paret. Jag känner mig så spänd inför nästa vecka, det känns jobbigt, för än så länge har vi inte haft medvind  alls så då har vi nog inte det då heller. I gr berättade jag för en annan kollega, hon blev så glad att hon grät. Goa hon. Jag berättar relativt öppet om allt och jag tycker min omgivning som innan varit ovetandes tar allt mycket bra. Det är roligt och lite förvånande. **** I dag är det att rusa hem från

Vecka 16 (15+4)

Men, vilken märklig början på morgonen. Upptäckte snigelspår i vardagsrummet (!), något hade tagit sig in från kattluckan och efter lite detektivarbete hittade vi en liten pantersnigel på soffbenet som fick flytta ut i naturen igen. Min gamla BM (barnmorska) ringde i går- hon som jag aldrig träffat eller pratat med eftersom hon var på semester. Hon var supergullig, precis som man ska vara, hon var empatisk, trevlig och verkade mysig. Jag berättade att jag känt mig övergiven under dessa veckor, den oro vi har, KUB-testet och vad som händer nästa vecka. Jag berättade att jag ringt och försökt få tag i henne och man får bara prata med växeln hela tiden, hon sa att det var så det var men jag ska få hennes email när vi träffas. Hon bokade in besök till henne på eftermiddagen efter Ultraljudet så vi kunde prata om vad som sagt och hur vi ska gå vidare. Hon bokade även in ett läkarbesök så vi kan lägga upp en plan med läkaren oxå. Skönt! Ska jag dumpa den nya nu och behålla henne el

Vecka 16 (15+3)

Bild
Mitt i natten vaknar jag alltid och måste upp och kissa. Men precis som i går kan jag inte somna om, det är så oerhört frustrerande. Jag behöver varenda sömnkorn som tänkas kan. Så nu låg jag och snurrade i minst 1,5 timme innan jag slocknade och vaknade i alla fall 1 timme före klockan. Suck. Det blir en trött dag i dag med. I går ringde jag till MVC för att be om mina blodprovssvar, men de var helt oförstående och tyckte att jag skulle komma och hämta dem om jag nu absolut behövde. När jag sa att det tar mig 1,5 tur och retur så sa dem att man inte brukar få sina provsvar och de skulle lägga frågan till min BM (som jag aldrig träffat) Bra service. Jag vill ha min provsvar, de är fasiken mina! Så vi får se vad nya MVC säger när jag inte fått tag i dem. **** Bara för att jag gnällt tycker jag magen sticker ut lite mer. Lite i alla fall. Jag ska nog mäta den när jag kommer hem. **** I går ringde nya städbolaget, de kommer och provstädar nästa vecka. Gillar jag dem blir det v

Vecka 16 (15+2)

Dagarna bara flyter på, mina tankar går väldigt upp och ner mellan hopp och förtvivlan. Vissa dagar planerar jag för framtiden, andra dagar tror jag inte det här kommer sluta lyckligt. Jag tycker fortfarande inte magen växer något och jag har inte heller gått upp i vikt. Å andra sidan petar jag nåt väldigt i maten och har svårt att äta trots denna hunger. Jag har tagit mig en tupplur varje ledig dag nu, en halvtimme på soffan gör verkligen underverk. Man borde ha så på jobbet oxå. Men straffet kom i natt då jag inte kunde somna om efter ha varit uppe och kissat. Jag bara låg och snurrade, och det är inte lätt i en gnisslande tältsäng. Dessutom är det ohyggligt varmt i huset, vi har ca 25 grader när vi går och lägger oss. Bedrövligt. Jag känner mig ganska trött och yr, skönt att jag ska träffa nya MVC snart och höra vad hon tycker. Jag gissar att mitt blodvärde sjunkit. Värst är det på morgonen och vid 13-tiden på eftermiddagen. Då har jag ingen energi kvar alls. Nu har det

Vecka 16 (15+1)

Bild
I natt har jag sovit som en stock, jag vaknade vid 3.30 och somnade om på en gång för att vakna vid 6.15. Jätteskönt att få endast vakna en enda gång! Fast det hjälper inte, jag är lika trött på dagarna ändå. I går sov jag en halvitmme i soffan och jag var lika trött sen ändå. I går la jag till en extra madrass i sängen, en sn där supertunn, men jag tyckte det hjälpte. Problemet är att de madrasserna är 80 cm och min tempur är 90 så en liten vändning åt kanten slutar i en katastrof på golvet. Gårdagen tillbringades med att vara katt- och hundvakt. Väldigt mysigt, jag skulle kunna ha det som heltidsarbete. Bara mysa hela dagarna. Vilken lycka. **** Jag träffade min gamla ridlärare i affären, det högg till så i hjärtat. Guuuud så jag saknar hästarna, motionen, lyckan och slitet. Hon frågade hur jag mådde och jag berättade, hon blev alldeles tårögd och var så genuint glad för min skull. **** Nu på morgonen har jag funderat väldigt mycket över vår kommande framtid. Saker vi mås

Vecka 16 (15+0)

Tänk att jag efter 12 år äntligen är i Vecka 16 :) Snart halvvägs, det är så overkligt! Snart ska man kunna känna bebisen, men tydligen är det lätt att förväxla med gaser och tarmrörelser. -Oj, jag kände bebisen! Åh, nej. Det var bara en fis. hahaha:-) Att det känns overkligt kanske inte är så konstigt eftersom vi fortfarande inte riktigt vågar tro och hoppas innan UL den 14 augusti. Det känns lite som en milstolpe, förhoppningsvis blir vi klokare då och vet vad som ska hända. Jag tycker mig mår ganska bra om man bortser från humöret, halsbrännan och ryggen. I natt bytte jag säng med maken och det blev ännu värre, nu har jag i stället ont i hela ryggen istället för en bit av den. Katterna blev helt förvirrade när vi inte låg på den sida vi brukade så de stökade runt en stund innan de hittade matte och kunde krypa ner hos mig. ***** Snart ska vi åka i väg till kompisen och vara kattvakt nån timme, sen ska vi hem till en granne och vara hundvakt nån timme. Roligt! Det skull

Vecka 15 (14+6)

Jag var SÅ trött och SÅ arg i går. Jag tror jag aldrig varit så arg i hela mitt liv, jag var som ett åskmoln hela dan. Min stackars rumskamrat vågade knappt prata med mig. Det började med att jag slog sönder min favoritkopp, sen däckade jourtelefonen. Sen fick jag ringa och skrika på alla som hade med jourtelefon och lagning av den att göra. Det fungerar fortfarande inte. Sen fick jag för mig att bebisen hade dött i magen. Eller ja, det har jag ju tänkt i flera dagar. Man blir fanemig dum i huvet av det här. Eller snarare ännu mer. Sen har städerska slarvat så fruktansvärt, jag hade fasiken kunna städa bättre. Måste jag byta städbolag igen nu? Nej, dagen i går kunde vi lika gärna glömma. Bedrövlig. Egentligen vet jag inte vad jag var så arg över. Men trött är jag fortfarande. Sjukligt. Det blir ju inte bättre av att jag vaknar 04.30 varenda jävla morgon. Oj. Jag är nog arg i dag med. ***** Syster fastnade vid pendeln i går, det blev strömavbrott så inget tåg gick alls. Så

Vecka 15 (14+5)

De senaste dagarna har jag haft lite ont i magen igen, dessutom är jag liksom lite öm i hela underredet. Det känns tex när jag ska sätta mig ner. Jag undrar verkligen vad som händer där inne. Är det avsaknaden om medicinen? Nåt otäckt på gång eller bara något naturligt? Herrejissis så dåligt jag sover. Jag brukar somna lite innan 22.30 och vakna kl 01 för att kissa, slocknar efter en stund för att sen vakna kl 04.30 igen. För att denna gång inte somna om. Helt galet, undra när jag sov en hel natt sist? Ska jag ändå fortsätta gnälla ska vi inte tala om ryggen, den är verkligen bedrövlig. Jag kan inte böja mig ner, knappt sätta mig och än mindre komma ner och upp ur sängen. Det verkar bli värre av kontorsstolen på jobbet. Syster och barn åker hem i kväll, tänk vad veckan har gått fort. Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag det var livet.  (läste jag nånstans) I två dagarna nu när jag har cyklat hem har det ösregnat. Det är verkligen ingen höjdare att cykla utan regnk