På väg...

Då är det snart dags att åka på konfereeeeens (sägs med fransk betoning i dag).

Jag är absolut ingen mötesmänniska och inte heller nån konferensmänniska och inte heller någon dela hotellrum med okända människormänniska. Så att åka i väg är absolut inget jag uppskattar. Någonstans. Jag längtar fasiken redan hem.

Sen kommer jag inte landa hemma förrän sent torsdagkväll eftersom jag ska tillbaka till jobbet och jobba kväll.

****
I går var jag och red, alla tycker fortfarande jag låter väldigt förkyld och jag hostar och snorar fortfarande. Nu har det slagit lock för ena örat oxå.

Anywayyy...Så hade vi hoppning i går, jag hade stallets största häst som var otroligt trevlig att rida. Jag har nog bara haft honom 1 gång förut. Men det är som att sitta i en stor skön fåtölj.

Hoppningen gick bra, den nya ridläraren är lite dålig på feedback, men det kändes okey i alla fall. Sen satt vi och fikade efteråt i nästan 1,5 timmar och pratade och skrattade.

När jag red var det en tjej som stirrade lite mycket på mig och jag tyckte jag kände igen henne. Men sen kom jag på att det fasiken var en klient! OMG.

****
Mensen borde förövrigt komma vilken dag som helst. Är det dags för nästa försök sen då? Eller ska jag ha ännu en mens  emellan?

Inte går jag ner i vikt heller. Faaan då.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer