Ruvardag 1
Då så. Då ruvar jag igen, 12 gången om jag räknat rätt. Eller kan det vara 13?
Så ni förstår att mina förhoppningar inte är höga, det har ju aldrig lyckats tidigare, varför skulle det göra det nu?
De första dagarna är i alla fall bäst på ruvningen, man är hypotetiskt lite gravid och först vid dag 5 kommer den djupa oron, den hysteriska toapappersanalysen.
Jag tror jag äter 10 tabletter till frukost, det är ju inte klokt. Man bli mätt på tabletterna, men huvudsaken de gör nytta.
Visst är det konstigt att vissa blir gravida hela tiden och vissa av oss aldrig någonsin? Det måste vara nåt genetiskt. Det kanske inte är meningen? Jag vet inte, men fundersam blir jag i alla fall. Det börjar ju snart bli pinsamt, jag menar så många av er som följer mig, kliniken börjar bli personlig, och förklarar aldrig nåt för mig längre för de vet att jag kan. Och så lyckas jag liksom aldrig. Förbannade kropp.
Jag trodde jag aldrig skulle somna men det gjorde jag faktiskt, har haft ett virrvarr av drömmar och snurrat en del i sängen i natt. I morse möttes jag av en supergosig Robban som äntligen förlåtit mig att jag varit bortrest.
****
Känner mig lite nervös att gå till jobbet (snökaos, så det blir benen i dag) för på mailen har typ alla klienter jagat mig och alla är kris och akut med. Dessutom vill kollegorna säkert veta varför jag varit ledig. Och jag är superdålig på att ljuga.
Aaaaandas.
Dessutom hoppas jag magen håller sig i schack, den får inte svika mig nu. Inga bajsincidenter på jobbet. Det orkar jag inte med.
Oavsett så är det skönt att vara hemma. Med mina två små flyktingar. Nu får ni stanna kvar i magen där inne. Hör ni det! Det är en fucking order. Hör vad mamma säger nu.
Så ni förstår att mina förhoppningar inte är höga, det har ju aldrig lyckats tidigare, varför skulle det göra det nu?
De första dagarna är i alla fall bäst på ruvningen, man är hypotetiskt lite gravid och först vid dag 5 kommer den djupa oron, den hysteriska toapappersanalysen.
Jag tror jag äter 10 tabletter till frukost, det är ju inte klokt. Man bli mätt på tabletterna, men huvudsaken de gör nytta.
Visst är det konstigt att vissa blir gravida hela tiden och vissa av oss aldrig någonsin? Det måste vara nåt genetiskt. Det kanske inte är meningen? Jag vet inte, men fundersam blir jag i alla fall. Det börjar ju snart bli pinsamt, jag menar så många av er som följer mig, kliniken börjar bli personlig, och förklarar aldrig nåt för mig längre för de vet att jag kan. Och så lyckas jag liksom aldrig. Förbannade kropp.
Jag trodde jag aldrig skulle somna men det gjorde jag faktiskt, har haft ett virrvarr av drömmar och snurrat en del i sängen i natt. I morse möttes jag av en supergosig Robban som äntligen förlåtit mig att jag varit bortrest.
****
Känner mig lite nervös att gå till jobbet (snökaos, så det blir benen i dag) för på mailen har typ alla klienter jagat mig och alla är kris och akut med. Dessutom vill kollegorna säkert veta varför jag varit ledig. Och jag är superdålig på att ljuga.
Aaaaandas.
Dessutom hoppas jag magen håller sig i schack, den får inte svika mig nu. Inga bajsincidenter på jobbet. Det orkar jag inte med.
Oavsett så är det skönt att vara hemma. Med mina två små flyktingar. Nu får ni stanna kvar i magen där inne. Hör ni det! Det är en fucking order. Hör vad mamma säger nu.
Andas...
SvaraRaderaJag är långt efter med mina 7 ruvningar, men I hear you sister!
Men 12 (eller 13e) is the charm, eller?!
Kram
Ja verkligen :-)
RaderaMen du gör ju en lika lång resa du! Tummar o tår till dig
Kram
jag tror det är 14??? Förra gången har jag för mig att det var sonens lyckotal 13 som skulle göra susen och vara ditt turnummer också.. Men oavsett så är det helt otroligt vad ni kämpar på.
SvaraRaderaOch precis som du så tänker jag. NU är det verkligen dags och er tur att få lite babylycka.
Finns det nån rättvisa nånstans så är det faktiskt så.
Kram Lena och missarna
What? Ånej. har jag förträngt så många gånger nu?
RaderaKram
hur kom det sig att ni gjode det utomlands? lite nyfiken för framtiden och hur gjorde i erat val av klinik?
SvaraRaderaDu kan läsa om min historia högst upp här.
RaderaMen den korta versionen är att vi gjort de gånger (1) som vi har rätt till i Sverige. Sen får man inga fler.
Så vi har inget val.
Jag surfade massor, mailade olika kliniker, surfade lite till. Men det är ju för två år sen, nu är jag kvar av tryggehet.
Om jag skulle valt i dag skulle det bli spanien.
Jag håller tummarna så de blir blå ❤ Och jag känner igen tankarna att det kanske inte är meningen, eftersom det aldrig blir. Men det kommer bli för er, och då så är det lixom meningen att just det barnet skulle komma till er. Det är en mycket speciell liten person som väntar på att komma till er ❤
SvaraRaderaTack! Vad fint du kommenterat, jag blir alldeles varm i hjärtat!
Radera