Lite ledsen

Det känns som en liten svacka just nu, lite jobbigt att leva och vara. Jag känner mig väldigt ensam och övergiven. Det är nackdelen med att man inte berättar för folk vad man håller på med och vad som händer i ens liv.

Jag kan inte läsa era bloggar, inte hänga i forumen, jag orkar inte riktigt med andras lycka just nu. Jag vill liksom inte veta vad det är jag missar.

Funderar mkt på det här med vikten, försöker fokusera på annat än barnlösheten. Jag har viljan men inte orken. Det enda jag tycker är verkligt roligt är att rida, all annan träning är verkligen blaha i jämförelse.

Jag borde lära mig löpträning, det är otroligt effektivt, krävs inte så mkt och bränner mkt kalorier. Men jag skäms så för att skutta fram som en elefant, fel taktik och fel kläder.

Men det är ändå en tanke som gror.

Dietisten träffar jag om 10 dagar, hoppas verkligen hon är bra.

****
Än så länge får jag inrikta mig på att överleva. Klara av det här. Ni får liksom stå ut så länge med lite halvdeppiga inlägg.


I dag är det ridning, ska fråga om de har någon ledig plats i veckan som jag kan vara med på så jag jag rör på mig lite mer.

Over and out.

Kommentarer

  1. tänk på dig själv gör de saker som får dig på bättre humör och skit i det andra. kram

    SvaraRadera
  2. =(... Såklart att du är ledsen. Du om nån måste ju få ha de känslorna.
    På tal om vikt så läste jag på nätet i Aftonbladet i går (tror jag det var) om en tjej som gått ner i vikt och bloggar om det. Hon tränade lite hemma och använde en crosstrainer och så skrev hon även om vad hon åt.
    Hon la upp måltiderna så att hon åt mest till frukost och åt mindre och mindre ju senare dagen led.
    Tyckte själv att allt lät så bra och vettigt.
    Hon hade också Endometrios.

    Jag har testat viktväktarna som fungerade så bra på mig då det var vanlig mat och bara ett annat sätt att äta på. Jag motionerade ingenting alls under den tiden för jag ville inte att detta skulle påverka nedgången, (jag tränade ju inget innan jag började) och gick ändå ner 18 kilo.
    Det fungerar ju olika på alla människor och det gäller ju att hitta det sätt som fungerar bäst.
    Men jag tror nånstans att alla dieter som innebär att rata viss mat inte fungerar i längden.
    Jag älskar mat och det enda som fungerade på mig var att äta vanligt men bara mindre och hålla koll på just portionerna och varje sak jag stoppade i mig och när jag gjorde det.

    Önskar så att jag bodde närmare så du kunde babbla av dig med mig för jag har stora öron och tror i alla fall att jag kan vara bra som lyssnare..

    Massor med kramar till dig från
    Lena och missarna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läste oxå det reportaget, det lät så lätt..

      Vi har ju inget viktväktare här, de finns endast på nätet. Men jag har oxå tänkt på dem och tror att det kanske är en bra lösning.

      Jag önskar oxå du bodde nära mig, skulle verkligen behövt nån nu

      Kram!

      Radera
  3. Oj vad lika vi verkar vara i tankar och känslor! Nu har jag bestämt mig såhär: Jag ser FRAM emot 2013!!
    Önskar Ett Gott År för oss båda :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, vad spännande att läsa din blogg. Pulverdiet? Minsann! Det ska jag läsa på mer om..

      Önskar dig allt gott!

      Radera
  4. Jag har inte heller orkat läsa alla "lyckliga" bloggar i perioder... Man har liksom fullt upp med sin egen sorg...

    För många år sen hade jag ett riktigt skit-år. Två jobbiga canceroperationer och mycket annat lessamt som hände. Så några dagar efter nyårsafton (typ den 5 januari) bestämde jag mig för att det nya året skulle bli ett BRA år. Jag gjorde bara roliga och bra saker, och försökte njuta av allting! Stora, och små saker. Min syster och jag gjorde den där månadslånga resan till andra sidan jorden, som vi pratat om så länge. Jag läste på halvfart en kurs på universitetet, bara för att JAG ville. Jag stannade på hemvägen och bara njöt och kollade på en otroligt vacker solnedgång... Jag levde verkligen efter det mottot, att jag skulle njuta och ha ett BRA år! Varje dag försökte jag hitta minst en sak, som varit bra med dagen, och så skrev jag upp den i en bok (Tips från Oprah, faktiskt... hehe).

    Och jag fick ett bra år! Inte mitt bästa kanske, och många bättre saker har hänt efter det. Men jag mådde definitivt MYCKET bättre!!

    Hoppas ni får en fin nyårsafton, var rädda om varandra!!

    kramkram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter bra, så ska jag försöka tänka. Få bort alla onda tankar och ersätta dem med goda.

      Ska försöka, tack för bra tips!

      kram

      Radera
  5. Jag hoppas att du får ett bra år. Jag vill att allt bra ska hända dig nästa år. Det skulle vara kul om vi kunde träffas för en fika. Vi kanske ska peppa varandra på våra bloggar. Vardagsmotion betyder mycket. Därför har jag en stegräknare. Jag har sagt att jag ska röra på mig hemma minst 5 min varje dag. Det kan vara sittups eller att jag tar upp ett ben i taget och händerna går ner och sedan upp. Antingen på morgonen innan jobbet eller under någon tvreklampaus på kvällen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skulle vara trevligt!

      Stegräknare hade jag i flera år, det är väldigt bra.. Ända tills jag fick hälsporre för jag gick så mkt :-)

      Radera
  6. Det är inte så konstigt att du känner dig nere. Låt det ta sin tid och tvinga inte fram några känslor bara för att du tycker att du bör göra det. Och kom ihåg ... du är INTE ensam i det här.

    Vi är många som vet vad du går igenom. Vi lyckades på sjätte insättningen efter fem IVF-försök och ett par FET (ena IVF:en ledde inte till någon insättning) och jag vet precis hur jäkla pisstungt det kan kännas emellanåt.

    Det som har hjälpt mig att må bra är akupunktur (för att återställa balansen i kroppen) och träning som gör mig glad, t.ex. styrkeyoga.

    Jag önskar dig ett riktigt gott nytt år och hoppas att nästa försök, är försöket med stort F!!!

    Kram Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Emma!

      Man känner sig jätteensam. Verkligen. Hemskt!

      Kram

      Radera
  7. jag e fortf kvar, fortf barnlös , fortfarande kämpandes...brottas med mörka tankar och känslor just nu.... tänker på dig !

    varm kram

    SvaraRadera
  8. Undviker också många "lyckliga" bloggar när jag mår som sämst, liksom ingen idé att plåga sig mer än nödvändigt...
    Känner igen viktproblemet. Gick ca ett år på behandling men det tar tid innan hjärnan hänger med. Hade dessutom också hälsporrar och att inte kunna gå hjälper inte. Men (vill inte frälsa, bara berätta) jag blev av med dem genom en behandling och nu har jag även gått ner lite i vikt bara för att jag kunnat gå utan smärta. Tror dock att du är på rätt spår när du gör det du verkligen gillar! Jag skulle också vilja hitta en sån sport...:-)
    Önskar dig ett gott 2013!
    //m

    SvaraRadera
  9. Deppiga tider är inte roliga. Känns som om de aldrig tar slut. Nyårsafton idag, men kan inte riktigt glädja mig. Vill så gärna ge några goda ord till dig uppmuntrande. Du kan i alla fall få veta att du finns i min tanke på något sätt. Länge sen jag var här, men ville tillbaka. Bara kika. Bli påmind om en fin människa. En människa jag gärna vill önska lugn och ro. Önska framtidstro. Var rädd om dig önskar Ulrika

    SvaraRadera
  10. Deppiga tider är inte roliga. Känns som om de aldrig tar slut. Nyårsafton idag, men kan inte riktigt glädja mig. Vill så gärna ge några goda ord till dig uppmuntrande. Du kan i alla fall få veta att du finns i min tanke på något sätt. Länge sen jag var här, men ville tillbaka. Bara kika. Bli påmind om en fin människa. En människa jag gärna vill önska lugn och ro. Önska framtidstro. Var rädd om dig önskar Ulrika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du tittade in och hälsade på.

      Och för dina ord, så sanna...Framtidstro och ro..Det är ju nåt jag verkligen behöver..

      Radera
    2. Tack så mycket! Ja du finns kvar. Betyder.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering