Hoppsan, sorg och beslut
Oj, det var så fullt upp i går att jag glömde blogga. Jag tror inte det har hänt på dessa 2,5 åren jag bloggat. Någonsin. Skäms på mig!
Min syster och syskonbarn var här och det var ett sånt där härligt besök med prat, skratt och mera prat. Det gjorde så ont i mitt hjärta när de åkte, vi hör ju ihop. Vi ska ju vara tillsammans och tänk vad jag går miste om med alla syskonbarn, skratt, känna sig behövd, tårar och kärlek. Usch. Jag blir alltid så ledsen när de varit här, det är som att bli övergiven varje gång.
Tänk om livet vore annorlunda, eller jag gjort annorlunda val. Om allt det jag vet idag så hade jag helt klart gjort allt annorlunda. Det grämer mig.
Så i går bestämde jag mig slutgiltigt. Hur det än blir så måste jag flytta till min familj. Jag kan inte vara ensam härnere och de 30 mil i från mig. Vi kanske inte kan ses varje dag ändå, men då finns vi där oavsett. Jag kan hämta barnen, skjutsa, äta fredagsmat. Åldras tillsammans.
Så.
Vi kör dessa försök, jag håller ögonen öppna efter jobb (jag får väl ta vilket som helst). I höst 8nästa alltså) så flyttar vi. Oavsett om maken vill med eller inte. För får vi mot all förmodan barn, så vill jag ha familjen nära.
Så boende, 2 jobb och flytt. Herregud. Hur ska vi få det att gå ihop? Kommer det bli av eller är det bara tankar?
****
Sen mailade ridskolan och skrev att jag ska vara i stallet 16.30 och 14.00 på gyn. Herregud hur ska jag få i hop det?
Ska jag släpa med mig alla ridsaker i bilen, parkera vid jobbet, jobba, åka tåg och buss till östermalm, gå på undersökning, stressa till tillbaka jobbet med buss och tåg, ta bilen, stressa till stallet, inte ha någonstans att låsa in sakerna, klä om på en toalett, rida, gå på teori och utbildning till 21. Utan middag.
OMG.
Jag hade kunnat ta bilen in, men det finns inga parkeringar och jag kan verkligen inte fickparkera.
OMG.
Min syster och syskonbarn var här och det var ett sånt där härligt besök med prat, skratt och mera prat. Det gjorde så ont i mitt hjärta när de åkte, vi hör ju ihop. Vi ska ju vara tillsammans och tänk vad jag går miste om med alla syskonbarn, skratt, känna sig behövd, tårar och kärlek. Usch. Jag blir alltid så ledsen när de varit här, det är som att bli övergiven varje gång.
Tänk om livet vore annorlunda, eller jag gjort annorlunda val. Om allt det jag vet idag så hade jag helt klart gjort allt annorlunda. Det grämer mig.
Så i går bestämde jag mig slutgiltigt. Hur det än blir så måste jag flytta till min familj. Jag kan inte vara ensam härnere och de 30 mil i från mig. Vi kanske inte kan ses varje dag ändå, men då finns vi där oavsett. Jag kan hämta barnen, skjutsa, äta fredagsmat. Åldras tillsammans.
Så.
Vi kör dessa försök, jag håller ögonen öppna efter jobb (jag får väl ta vilket som helst). I höst 8nästa alltså) så flyttar vi. Oavsett om maken vill med eller inte. För får vi mot all förmodan barn, så vill jag ha familjen nära.
Så boende, 2 jobb och flytt. Herregud. Hur ska vi få det att gå ihop? Kommer det bli av eller är det bara tankar?
****
Sen mailade ridskolan och skrev att jag ska vara i stallet 16.30 och 14.00 på gyn. Herregud hur ska jag få i hop det?
Ska jag släpa med mig alla ridsaker i bilen, parkera vid jobbet, jobba, åka tåg och buss till östermalm, gå på undersökning, stressa till tillbaka jobbet med buss och tåg, ta bilen, stressa till stallet, inte ha någonstans att låsa in sakerna, klä om på en toalett, rida, gå på teori och utbildning till 21. Utan middag.
OMG.
Jag hade kunnat ta bilen in, men det finns inga parkeringar och jag kan verkligen inte fickparkera.
OMG.
Klart det går med två jobb boende och flytt inga problem :)
SvaraRaderaJag vet hur det är har min familj 80 mil bort och det är tomt ibland, man vill ha möjligheten att dela livet med dem.
Visst vi skypar/viber/ringer/chattar men det är inte detsamma.
Ställ installet om det stressar dig eller maila och förklara att du blir sen.
Lycka till med nästa försök!
Kram
Positiva du:-) Jag är ju en pessimistkonult så jag tror ju alltid det värsta..
RaderaJag kan inte ställa in i morgon, jag måste mäta slemhinnan annars kan jag inte åka till Riga. Inte heller kursen i stallet för utan den får jag inte jobba i stallet.
Kram
du hinner, om inte annat snubbla in i stallet en kvart sen och skyll på trafiken ;)
RaderaVart bär flytten av? :) Spännande och läskigt med såna beslut.. Hoppas att du får flytta med en bebis i magen så att mannen får ta hand om allt ;) Kramar!
SvaraRaderaDalarna! Jag bodde ju även där som barn.
RaderaTack! Kram
Du ska göra det du blir lycklig av. Jag hoppas att du både blir gravid och kan flytta.
SvaraRaderaDet var snällt av dig.
Raderaja, jag måste. Jag är inte lycklig nu:(
kram
Det handlar bara om att bestämma sig egentligen för VAD man vill. Sedan är det bara att tuta o köra. Själv fick jag en himla "hemlängtan" nu när jag väntar barn. Förut har jag knappt haft någon kontakt med föräldrar och övrig släkt pga div konflikter. Men nu när jag är gravid så har jag plötsligt ändrat mig och vill ha alla nära oavsett vad som hänt. Man måste förlåta och gå vidare. Jag vill att mitt barn ska ha sina kusiner osv nära för fler barn lär det aldrig bli efter allt vi gått igenom för att få till denna graviditeten.
SvaraRaderaDet låter som du får en stressig dag imorgon. Ett tips - köp naturdiet bars och ta när du hinner. De mättar och ger inte så mkt kalorier när man är på språng. Hoppas slemhinnan är ok och mina tummar är hållna för nästa försök. kramar Lina
Ja så är det.
RaderaTack för bra tips, det ska jag köpa
Kram
Oj, snabba beslut! Men jag förstår dig, för mig är det omvänd situation - jag vill flytta NER i landet. Tänk, så lika men ändå tvärtom liksom. Man måste göra det där som hjärtat säger, annars blir man olycklig tror jag, bitter - och DET får man nästan inte bli.
SvaraRaderaSka bli en spännande höst på många sätt det här :)
Kram
Oj, nu var jag otydlig, jag tänkte nog det var höst redan. Men jag menade ju nästa höst.
RaderaKram
Aha, haha! Ja men då så, ett år att planera och få med sig det lilla barnet till hemorten då :) Kram
RaderaJag trodde också du menade denna höst. Då hinner ni leta efter ett bra boende i Dalarna inför flytten om ett år.
SvaraRaderaJo, det känns ju som höst redan.