Hjärndöd, att ha ansvar som vuxen
OMG. Jag fick knappt upp ögonen i morse. Jag drömde om katter när klockan ringde, vi har ju börjat titta på "allt om katter" på Animal Planet, så jag gissar att drömmarna kom därifrån.
Jag drömde vi hade köpt ett stort hur i Enskede (jag vet inte ens var det ligger), Robban hade fått en vätskeansamling med mjölk i magen och ungarna på gården tog emot fallande katter från träden.
Okey.
Dags att sluta titta på tv.
****
I går var det stallet, det var otroligt svettigt och vi började med att rida ute. Jag älskar uteritterna, de är absolut bäst. Efteråt så fikade vi som vanligt men hamnade på allvarliga samtalsämnen, lite lustigt för vi känner ju inte varann på det sättet, om vad man har för skyldighet att hjälpa barn som far illa.
Vi pratade om man ska säga till ungdomarna i stallet när vi tycker de gör fel, eller vuxna..
Den enas dotter hade en kompis som man kunde se mellan raderna inte mådde bra, en annan bodde 6 st i en tvåa. Jag anser att man som vuxen ska försöka vara vuxen och säga ifrån, stötta och ändå ställa upp på det sätt man kan. Jag hade utan tvekan sagt att de kunde bo hos mig ett tag, om det kändes rätt. Ni fattar poängen.
De andra ansåg inte alls det. Man har nog med sina egna barn och har inte ansvar för andra. Trist för dem att de har det dåligt. Om man hjälper andra barn så hamnar ens egna i kläm osv.
Jag förstår inte alls hur man kan resonera så, möjligen har det med min egen barndom att göra. Hade vi inte grannar som ställt upp hade vi aldrig överlevt eller blivit dem vi är idag. Dessutom anser jag att man som vuxen har ett ansvar. Om alla blundade för det som är läskigt var är världen på väg då? (detta sa jag dessutom)
Jag känner mig lite dum, jag kunde ju släppt diskussionen, alla tyckte olika än mig. Kanske det är min åsikt som är fel ändå?
Jag drömde vi hade köpt ett stort hur i Enskede (jag vet inte ens var det ligger), Robban hade fått en vätskeansamling med mjölk i magen och ungarna på gården tog emot fallande katter från träden.
Okey.
Dags att sluta titta på tv.
****
I går var det stallet, det var otroligt svettigt och vi började med att rida ute. Jag älskar uteritterna, de är absolut bäst. Efteråt så fikade vi som vanligt men hamnade på allvarliga samtalsämnen, lite lustigt för vi känner ju inte varann på det sättet, om vad man har för skyldighet att hjälpa barn som far illa.
Vi pratade om man ska säga till ungdomarna i stallet när vi tycker de gör fel, eller vuxna..
Den enas dotter hade en kompis som man kunde se mellan raderna inte mådde bra, en annan bodde 6 st i en tvåa. Jag anser att man som vuxen ska försöka vara vuxen och säga ifrån, stötta och ändå ställa upp på det sätt man kan. Jag hade utan tvekan sagt att de kunde bo hos mig ett tag, om det kändes rätt. Ni fattar poängen.
De andra ansåg inte alls det. Man har nog med sina egna barn och har inte ansvar för andra. Trist för dem att de har det dåligt. Om man hjälper andra barn så hamnar ens egna i kläm osv.
Jag förstår inte alls hur man kan resonera så, möjligen har det med min egen barndom att göra. Hade vi inte grannar som ställt upp hade vi aldrig överlevt eller blivit dem vi är idag. Dessutom anser jag att man som vuxen har ett ansvar. Om alla blundade för det som är läskigt var är världen på väg då? (detta sa jag dessutom)
Jag känner mig lite dum, jag kunde ju släppt diskussionen, alla tyckte olika än mig. Kanske det är min åsikt som är fel ändå?
Jag håller med dig. Folk stoppar huvudet i sanden ibland för att slippa ta i det som är lite obekvämt. Man vill inte göra sig obekväm.
SvaraRadera