Vilsen!

Alltså nu vet jag inte hur jag ska göra. Jag känner mig helt vilsen. Vaknade 2 i natt och kunde inte somna om.

Jag har att välja på

1. Om jag får jobbet i den andra kommunen. Är det verkligen bra där? Längre att åka, liknande jobb
2. Jag har fått erbjudande att börja på en av våra skolor men där är det 1200 elever (ej svenskfödda) och mycket personal. Där handlar det om andra utmaningar, språk, gränser osv. Ett stort jobb men helt i min yrkesroll. (jag är ändå anställd i samma kommun) Friare men tyngre. Dessutom har ju ena kollegan 50% tills sept då hon går på mammaledighet. Trampar jag henne på tårna?
3. På socialtjänsten. Är det ens meningen att söka där? Jag kan ju nada. De kanske inte ens vill ha mig
4. Stanna kvar och härda ut. Det kanske blir bättre?' Man vet vad man har osv

Hjälp!

****

Det gick så bra med Robban, han satt på axeln när de tog blodprov. Däremot var vi lite tidiga så det var tur för de hade dubbelbokat. Hon var stressad och missade allt jag hade bett om. Trist! Blev himla besviken då jag tycker det är viktigt att jag ska bli lyssnad på.

****

Mensen hallå? Hoho? Du ska vara här nu.

Kommentarer

  1. Du fattas mig14 juni 2012 kl. 07:37

    Jag tror inte du ska vara kvar, iallafall med tanke på vad du skriver här.
    Men vad du ska göra, det vet nog bara du...

    Den skyldighet vi har mot oss själva är att försöka må så bra som möjligt. Du mår inte bra där du är nu, därför tycker inte jag att du ska vara kvar.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Anonym14 juni 2012 kl. 08:46

    Tänk om kollegan tycker si, soc tycker så... Vad vill DU??? :-) Välj med hjärtat. Vad känns mest kul? Ler du inombords när du tänker på ett av jobben? Skit i om d är längre resa eller invandrarbarn då. DU ska må bra, resten klarar sig själva! //Annah

    SvaraRadera
  3. Anonym14 juni 2012 kl. 09:56

    Jag förstår att du vill vara kvar där det känns tryggt och man vet vad man har. Men vill du utmana dig själv och på sikt må bättre tror jag att du måste söka dig därifrån. Men håller med föregående talare- lyssna till ditt hjärta så finner du svaret.
    Ps! Jag har själv arbetat på en skola med invandrare och vad jag kan sakna det stället. Där var en helt annan stämning med alla kulturer, visst bråk och tjafs men ändå en helt annorlunda stämning än vad det är där jag är nu med bara helsvenskar som lever ett liv där de bara handlat om att glida på räkmackan. Många gånger känner jag mig som det svarta fåret.Andra kulturer och människor som har upplevt i många fall traumatiska saker ger ett annat perspektiv än helyllesvenssons.kramar Lina

    SvaraRadera
  4. Lena14 juni 2012 kl. 10:05

    Så kloka svar du fått.. Kan bara hålla med..
    Än vet du inte ens vad du får för erbjudanden så oroa dig inte i förväg...Svårt är det, men gör ett försök.
    Sen vågar du chansa, för även om du vet vad du har så verkar det inte vara nåt av glädje för dig just nu i alla fall. Kan det bli värre ?

    Det är du och ditt välmående som är viktigt.
    kramar från Lena och missarna.

    SvaraRadera
  5. nenne14 juni 2012 kl. 22:44

    Tror du bör byta jobb om du kan - du har mått dåligt där länge nu ju. Sen vet man ju aldrig om det blir toppen på nästa ställe - men då kan man byta igen... Jag har bytt jobb massor av gånger både frivilligt och ofrivilligt (arbetsbrist 3 ggr i rad) och varje gång har jag lärt mig nytt och lärt känna nya fina människor :) Jag tror de flesta mår bra av nya utmaningar om de bara vågar ta språnget ut i det okända... Du är ju en stark och smart tjej - du väljer säkert rätt bara du känner efter i magen och litar på dig själv. Hoppas du vågar ta chansen , jag tror det hade gjort dig gott.

    Hoppas proverna är bra!
    Kramar

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer