Fucking monday

Jomensuck. Så var det måndag igen. Jag förstår inte hur det går till? Att det alltid blir måndag.

I dag är det en stor dag, jag är SÅ nervös. Jag ska köra mitt in till stan själv med bil och hem igen, det har jag aldrig gjort utan får helt lita på gps i mobilen; Waze. Och vara och hålla en utbildning för typ 40 personer. (det gör mig inget men bilkörningen)

****

I går var jag och klippte mig, sa åt frisören att bara ta topparna. Hon klippte av mig halva håret!! Men WTF! Hur tänkte hon nu liksom? Jag ser helt snaggat ut. Inte kom jag för mig att säga nåt, jag blev alldeles ställd. Hon var väldigt stressad och hörde inte ett ord på vad jag sa. Fy så jag ser ut nu. Väldigt missnöjd.

Jävla bitch. Och jag ska ska träffa massa viktiga människor idag.

Usch för frisörer. Finns det inga bra?

****

Mensen borde komma antågande snart och vårt försök nummer 200 borde komma i gång. I bland känns allt så meningslös. Varför bry sig? Inget funkar ju ändå.

****

Och var tog sommaren vägen? Va?

Kommentarer

  1. Anonym11 juni 2012 kl. 14:14

    Fy för frisörer som inte lyssnar. Så många gånger jag blivit gråtfärdig och missnöjd men precis som du inte vågat säga något. En gång ringde jag tillbaka och pratade med frisören eftersom jag betalat över 1000 kr för slingor som inte syntes alls. Svaret jag fick var att hon nog inte passar mig som frisör!!!! Blev helt paff. Efter många om och men så gick hon med på att slinga om det men då skulle jag gå dit på en tid hon bestämde när det passade henne. Blev så sur att jag aldrig satte min fot där mer. Hoppas att bilkörningen gick bra idag.kramar Lina

    SvaraRadera
  2. Jeane Quidote11 juni 2012 kl. 18:10

    Ååå, inte tappa hoppet kära du! Jag VET hur det känns när det aaaaaaldrig vill funka men WTF, någon gång måste det ju bara bli bra, det måste!

    Jag klippte mig också, i fredags, två decimeter - känns som om hon bara klippt rakt av. Jag har ganska tjockt hår så plattar jag det inte ser jag ut som Hedvig i barnprogrammet :(

    Spännande med dina jobb. Men... är du socionom? Eller något liknande? Låter nästan så på din beskrivning. Berätta gärna vad du gör, jag är sååååå nyfiken :)

    Hur som helst, önskar dig lycka till oavsett i vilket jobb du landar.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cecilia11 juni 2012 kl. 18:14

      Åh, man orkar liksom inte hoppas längre utan kör bara på.

      Nej, jag är inte socionom. Men jag jobbar i en ganska liten yrkesgrupp så att skriva det här kan göra att man hittar mig direkt. Men jag kan maila dig? Eller skriva på din blogg utan du publicerar?

      Tack <3

      Kram

      Radera
  3. Jeane Quidote12 juni 2012 kl. 18:57

    Jag vet! Mitt problem är min "inre stress" om du förstår vad jag menar. Klockan tickar nästan mer i hjärnan än i övriga kroppen. Men att hoppet sviker periodvis, vore konstigare om det inte gjorde det kan jag tycka. Tanken att man skulle ge upp, den tanken kan jag inte tänka alls. Så då återstår bara att köra på, stoppa huvudet i sanden ibland och köra. Det MÅSTE gå!!!

    Såklart kan du skriva till min blogg utan att jag publicerar. Annars har jag mailadress (solm jag kanske skulle lägga ut på bloggen tänker jag nu):

    jeane_quidote@hotmail.com

    Skriv där det känns bäst - spännande :)

    Kram!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer